1) (†) abstr.: följande, ledsagande, följe (se d. o. 1); äv. bildl. Theres tienere, som udi theres fölgelag äre. Teitt Klag. 41(1556). O! huru sellan, skeer at twå Lijk som i dagh / .. få giöra föllies Lagh, / Till Graffwen! Lucidor (SVS) 256(1672). Evigt följeslag de med hvarannan svurit. Strand Tidsfördr. 1: 16(1763).
2) (numera bl. ngn gg i starkt arkaiserande stil) sällskap (som åtföljer ngn); följe (se d. o. 2); äv. bildl. Affwund är Lyckones fölieslagh. Grubb 9(1665; möjl. till FÖLJESLAG, sbst.2). Tå hans följeslag Maternus och Valerius reste til Trier, begaf han sig til Elsas. Spegel Kyrkoh. 2: 14(1707). Hennes ångestrop mot himlen foro, / Af skräck för sig och för sitt följeslag. Kullberg Ariosto 1: 401(1865). Eichhorn KonstH 124(1881).
3) (†) sammankomst (av ett antal personer), sällskap. Är församblingen skyldigh bemälte Kyrckiopatron all heeder, wexel och wyrdnat, så at han hafwer thet förnemsta rumet i Kyrckian, såsom och uti andra sammankomster och fölieslagh. KOF II. 1: 301(1659). —
