publicerad: 1926
FÖLJD föl4jd, r. l. f. (m. Sahlstedt (1757), ÖoL (1852); f. Lind (1749), Lundell (1893)); best. -en; pl. -er32.
Ordformer
Etymologi
[fsv. fylghþ, fölghþ, följande, ledsagande, följe, motsv. isl. fylgð, nor. dial. fylgd; till FÖLJA, v. Ordet torde i bet.-avs. hava påvärkats dels av t. folge, dels av fr. suite, conséquence]
a) abstr.: sällskap (som ngn gör en annan på en resa o. d.), följe. Grimhilda fägnade dem väl, och tackade Sigurder för sin fölgd. Björner Vols. 70 (1737; i isl. texten: fylgd). Förbannelsen, i följd med döden, / Går tätt i fallna slägtets spår. Ps. 1819, 19: 3.
b) konkret: sällskap, följe. Stiernhielm Herc. 49 (1658, 1668). Fru Vällust med sin Fölgd. SColumbus Vitt. 77 (c. 1670).
2) [översättning av lat. accessio] (†) jur. motsv. FÖLJA, v. 5 a: nyttighet som blivit förenad med annan nyttighet ss. tillbehör till denna l. som uppkommit ss. alster därav, accession (se d. o. 4). Fisken hålles som en dehl eller fölgd af sielfva Fiske-lägenheterna. Nehrman InlJurCiv. 137 (1729). Tengwall Tvist. 53 (1794).
3) (†) motsv. FÖLJA, v. 8: efterrättelse; hållande (av ett löfte); utövning (av dygd). Antagen J för Eder och Edre effterkommande till oryggelig fölgd och effterlefnad i evärdeliga tider, den nu för Eder uppläste Lag och Regeringsform? Montan G3 10 (i handl. fr. 1772). Om jag (dvs. Æneas) i dygdens följd min hela ära satt; / .. / Så anse med behag det rökverk jag dig (dvs. Juno) gifver. Kellgren 1: 245 (1782). Du tror, ett löfte binder / Till ovillkorlig följd, oaktadt alla hinder? Remmer Tart. 18 (1820).
a) (numera knappast br.) fortsättning (se d. o. 2); (den) efteråt följande tid(en); särsk. i uttr. i följden, i fortsättningen, sedermera. (Eng.) In the sequel of the Discourse, (sv.) uti fölgden af talet. Serenius Ddd 1 a (1734). Nästan vid uppträdet på thronen begynte .. (Fredrik den store) ej ett krig, som gaf honom i följden alla Europas stora makter till fiender? Leopold 5: 328 (c. 1804). Det är karakteristiskt att, såsom det i följden uppdagades, konservdosorna till en icke ringa del voro fyllda med skinn, horn och hår. Quennerstedt StrSkr. 2: 17 (1919).
b) förhållande(t) att följa på varandra; fortlöpande, fortgång. (Sv.) I tidernas följd, (fr.) dans la suite des temps. Weste (1807). Derefter uppstodo i rask följd nya kolonier utefter Atlantiska hafvets kust. Pallin NTidH 143 (1878). Berg Jadassohn 56 (1901).
c) sätt varpå de olika leden i en serie o. d. följa på varandra, ordningsföljd. Lutteman Schulze 61 (1799). I torfmossarne ligger .. gömd en historia, icke blott en hop sakförhållanden eller fakta i tillfällig gruppering — de ligga ordnade där i noga bestämd följd. HeimdFolkskr. 37: 6 (1896). — jfr ARVS-, BOKSTAVS-, ORD-, ORDNINGS-FÖLJD m. fl.
d) förhållande(t) att icke hava ngt annat (av samma slag) mellan sig; förhållandet att icke avbrytas av ngt annat; (obrutet) sammanhang. Jeremiæ bok .. (är) tydligen icke .. en skrift, författad .. i en följd. Agardh ThSkr. 1: 116 (1843, 1855). Två riksdagar i följd måste sammanstämma för att få en grundlagsändring genomförd. Ljunggren SVH 4: 552 (1890). Alltefter som arbetet t. ex. måste företagas i en oafbruten följd eller i flera afdelningar. EkonS 1: 29 (1891). Under resan .. tillbragte jag 19 timmar i följd i släden. LfF 1899, s. 270.
e) rad, räcka, serie; förr stundom närmande sig bet.: samling. Uti fölgden af de Romerska (skådepänningar), som i Hennes Kongl. Majestäts Cabinet förvaras, finnes en, som bör skattas ibland de raraste. Tessin Bref 2: 343 (1755). Skrifter, spridde efter hand, under en lång följd af år. Kellgren 3: 287 (1790). Arkiv för nordisk filologi. .. Ny följd. (1889; tidskriftstitel). Trumhvirfveln .. är en rytmisk följd af ljud. Cederschiöld Rytm. 6 (1905). — jfr ARTIKEL-, BEGREPPS-, BILD-, DIKT-, LJUD-, TANKE-, TIDS-, TON-, ÅRS-FÖLJD m. fl.
a) vad som följer l. härflyter (av ngt annat ss. orsak l. grund), värkan, konsekvens, svit. Hava ngt till följd. Det är följden av att inte sköta sig ordentligt. Vad blev nu följden härav? Medföra ödesdigra, skadliga följder. Taga följderna av ngt. Celsius G1 1: 68 (1746). Det tvungna och disharmoniska i det yttre skicket kan äfven ofta vara en följd af oblida naturanlag. BEMalmström 7: 400 (1845). Reduktionen var ej en följd af enväldet, utan dess orsak. Beskow Minnesb. 1: 75 (1854, 1860). Våra sinnesintryck visa oss väl att den ena företeelsen följer på den andra, men icke att den ena är en nödvändig följd af den andra. Nyblæus RelUpps. 218 (1872). Hos flickor äro följderna (av att sjunga under målbrottstiden) icke alltid lika märkbara som hos gossar, men föga mindre farliga. Wegelius Musikl. 2: 196 (1889). — jfr BI-, RÄTTS-FÖLJD m. fl. — särsk. i uttr. i l. till följd av ngt, ss. en värkan l. ett resultat av ngt, genom ngt; på grund av ngt. Det har i fölgd af våre Stadgar och ett blindt Ödets lott blifvit mig ålagdt att (osv.). Kellgren (1788) i SAD 1: 490. (Hyddans) vägg var fäld, dess tak man rifvit, / I följd af nya ägarns dom. Lenngren (SVS) 2: 379 (c. 1805). Eros-mythen är, i följd af sin inre beskaffenhet, fördelaktigast och bäst behandlad i mindre konstverk. Lysander Föredr. 9 (1855). Brunius GotlK 2: 276 (1865). Efter år och dagar .. föllo hans inälvor ut i följd av sjukdomen. 2Krön. 21: 19 (Bib. 1917).
b) (numera knappast br.) förhållande(t) att ngt leder till resultat; effekt, värkan, framgång; utgång. (”Den förklädda dygden”) afmäter sin vänlighet, efter den nytta och fölgd, hon af sådant förment tvång kan hafva at förvänta. Tessin Bref 2: 148 (1754). Den spådomskonst .. / .. hvarmed fädren trodde sig / Få veta följden af ett krig. Arnell Scott 111 (1829). Samma år täflade Franzén ännu en gång i Svenska Akademien, men utan följd. Wirsén i 3SAH 2: 194 (1887).
c) [jfr motsv. anv. av fr. conséquence] (†) övergående i bet.: vikt, betydelse. Skilnad på gammal och ny råg til utsäde, är af mycken fölgd i åkerbruket och förtienar serskilt upmärksamhet. Gadd Landtsk. 3: 348 (1777). I dessa afseenden ansågos också Fästningar at vara af yttersta följd, och såsom barrierer emot fientliga inbrott. Melanderhielm PVetA 1782, s. 53.
6) i sht filos. motsv. FÖLJA, v. 19: vad som logiskt följer (av ngt annat). Tuderus Kiesewetter 12 (1806). Det är .. en följd af triangelns begrepp, att dess tre vinklar äro, tillsammantagna, lika stora med två räta. Atterbom PhilH 485 (1835). Att den sats, hvars riktighet skall inses, uppvisas vara den nödvändiga följden af en eller flere andra satser, hvilkas giltighet redan förut är insedd. 2NF 3: 196 (1904). — särsk. (numera knappast br.) övergående i bet.: slutsats (ss. led i en bevisföring l. slutledning), konklusion; särsk. i uttr. draga (förr äv. leda) en följd l. följder o. d. En fölgd eller slutsatz i tal-konsten. Möller (1745; under conséquent). Philosophien .. iklädde sig en mathematisk dräkt; grunder söktes och fölgderne flöto derifrån med ordning och redighet. Höpken 1: 181 (1753). Der af (att de kristna begrovo sina döda i katakomberna) må likväl ingen draga den fölgd, at de Christne frivilligt begrofvo sina döda, hvarest de höllo sin Gudstienst. Bælter Cerem. 762 (1760). VStyckUplKantPhilos. 39 (1798). Har jag fått i hufvet, bror? / Det bevisar, som jag tror, / Att jag hufvud har. Är icke / Det en riktig följd? Franzén Skald. 4: 160 (1832). Draga en följd. Schulthess (1885). jfr SLUT-FÖLJD.
7) [efter motsv. anv. av KONSEKVENS o. av fr. suite] (numera knappast br.) följdriktighet, konsekvens; reda, sammanhang. Thorild 1: 27 (1782). Ärelysten, häftig, utan följd i sitt handlingssätt, öfvade .. (Lovisa Ulrika) ej någon fördelaktig inflytelse på konungen. Geijer II. 5: 138 (1838). Han (längtade) till en tillvaro, där det fanns mera av mening och följd än i den han förde. Söderhjelm Levertin 2: 270 (1917).
Ssgr: A: (5) FÖLJD-DIGER. (i vittert spr., föga br.) följdrik. Lagus Kellgren 225 (1884). Gibraltars eröfring får .. anses som den kanske mest följddigra tilldragelsen i det långa kriget. Svensén Världsv. 137 (1908). —
-ENLIG. (i skriftspr., numera föga br.)
3) = -RIKTIG 3. Man klandrar, att dessa egenskaper .. hos ingen följdenligt utvecklas utan på andras bekostnad. Wallin Rel. 2: 212 (1823). Björkman (1889). —
(5) -RIK. (följd- 1829 osv. följde- 1820) (i sht i skriftspr.) rik på följder; jfr -DIGER. De märkvärdiga, följderika korstågen. Strinnholm Vas. 2: 376 (1820). Flera för Vårt Kejsaredöme lika ärofulla, som följdrika händelser. SPF 1829, s. 570. Björkman Chaucer 57 (1906). —
-RIKTIG. [efter t. folgerichtig] (i sht i skriftspr.)
1) till 5: som med nödvändighet uppstår l. framkommer (av ngt, om utvecklingen försiggår konsekvent). Atheismen .. är .. pantheismens följdriktiga resultat. Claëson 1: 110 (1857). Aristoteles .. uttalar .., att hans lära var den Grekiska odlingens följdriktiga afslutning och mogna frukt. Sundberg Farl. 6 (1873).
2) filos. till 6, om slutsats l. slutledning: logiskt riktig. Följdriktig kallas en logiskt riktig slutledning, i hvilken slutsatsen är riktigt härledd af premisserna. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Det är en följdriktig slutsats. Cavallin (1875).
3) till 7: konsekvent; konsekvent genomförd; som tänker l. handlar konsekvent. Den form (som rättsidén) .. ikläder sig måste stödjas på den godkända grunden, och lika samvetsgrant som följdriktigt fylla dess fordringar. Oscar I Straff 2 (1840). Ingen .. har kunnat skylla Carl XII för .. brist på logik. .. alla medge .. att han brukade tänka klart, skarpt och följdriktigt. Quennerstedt Bender 2 (1910). —
-RÄTT, adj. [efter t. folgerecht] (numera knappast br.)
2) = -RIKTIG 3. Ordinal-böjningen är den samma som det positiva adjektivets, men är mindre följdrätt. Rydqvist SSL 2: 613 (1860). Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 374. —
-SAMMANHANG~002, äv. ~200. i sht filos.
1) till 4 c: ordningsföljd. Det (måste) erkännas, att vi endast med hjelp af det faktiskt gifna följdsammanhanget i sensationerna kunna leda oss till uppfattningen af det objektiva kausalsammanhanget i verlden. Borelius Metaf. 149 (1887).
2) (föga br.) till 4 e: serie o. d. (av i tiden på varandra följande ting). Ett rörligt följdsammanhang af särskilda tankbilder. Atterbom Siare 5: 451 (1849).
3) till 6: sammanhang(et) mellan grund o. följd. Den hypothetiska Kopulan: ”om” — ”så” .. uttrycker konsequensen .. eller det logiska följdsammanhanget mellan grunden och följden. Afzelius Log. 31 (1847). —
-SATS.
2) filos. till 6, om sats i förhållande till annan sats varav den följer; korollar; slutsats, konklusion. Tuderus Kiesewetter 105 (1806). Slut-Satts, .. d. ä. det Omdöme i Slutledningen, som innehåller den genom Undersattsen .. ur Öfversattsen .. härledda Följd-Sattsen eller Konklusion. Afzelius Log. 40 (1839). Hess' lag är i själfva verket en följdsats af den först senare upptäckta lagen om energiens oförstörbarhet. 2NF 28: 923 (1919). —
(5) -SJUKDOM~20 l. ~02. i sht med. om sjukdom i förhållande till annan sjukdom varav den är en följd. Scrophler och dess följdsjukdomar. AB 1845, nr 86, s. 1. —
(5) -SKRIFT. om skrift i förhållande till annan skrift av vars utgivande den föranledts. (Celsius' ”Tal om smak”) framkallade en mängd följdskrifter. NF 3: 151 (1878). —
(7) -STRÄNG, adj. (föga br.) strängt följdriktig (i bet. 3). JournLTh. 1812, nr 169, s. 4. I öfrigt uttrycker sig Spinoza, så klart och följdsträngt han annars utvecklar sina tankar, dunkelt och motsägande i fråga om odödligheten. Rydberg FilosFörel. 1: 284 (1876). Auerbach (1908).
B (†): FÖLJDE-RIK, se A.
Spoiler title
Spoiler content