publicerad: 1927
FÖR- ssgr (forts.):
(II B) FÖR-BLEKA040 (jfr anm. sp. 2313). [efter t. verbleichen, göra blek] (numera nästan bl. i vitter stil, mindre br.) beröva (ngt) dess friska o. livliga färg, göra färglös l. blek, matta (ngts) färg l. glans; äv. bildl. Tegnér (WB) 1: 398 (1808). De Danske Visorne om Olof den Helige .. igenkännas i Svenska folkvisor ehuru förblekte. Wieselgren SvSkL 2: 447 (1834). Ha rosorna förblekts på hennes kinder? Topelius Ljung 28 (1869, 1889). Solen förbleker färgerna. Montell Frun 145 (1898). Högberg JesuBr. 1: 213 (1915). —
(II B) -BLEKNA040 (jfr anm. sp. 2313), -ning (numera knappast br., DA 1824, nr 191, s. 2., Eneroth Pom. 1: 204 (1864)). [jfr t. verbleichen, blekna]
1) (numera i sht i vitter stil) intr.: bliva blek l. färglös, mattas i l. mista sin färg l. glans, blekna; numera vanl. i bildl. l. överförd anv. Som blomster falla sin koos, / som lilliebladh förbleekna. Wivallius Dikt. 91 (1634). Anvisning att tillreda .. Bläck .. samt att ifrån förblekning förvara vigtiga Handlingar. DA 1824, nr 191, s. 2. De förbleknade barndomsminnena. Melin JesuLefv. 2: 53 (1843). En fullkomlighet, inför hvilken sjelfva englarnes förbleknar. Melin Pred. 2: 107 (1847). Säg ett ord och jag gullkronan ger dig / Att förblekna kring ditt gyllne hår. Snoilsky 1: 166 (1870, 1874). Hahr ArkitH 381 (1902). särsk.
a) i fråga om hy; numera bl. ngn gg i vitter stil för att beteckna ett bleknande som är förenat med döende l. död. Österling Lärops. 69 (1724). Hvilka äro de? .. sade han .. med förbleknadt ansigte. Ekelund Fielding 424 (1765). Läppen, som förbleknat, / .. blicken, som är släckt. Wallin Vitt. 1: 262 (1825). (Baronen) sjönk förbleknad tillbaka i en svimning. Almqvist JK 67 (1835). Wirsén Vint. 298 (1890).
b) i p. pf. ss. adj., om ord, språkligt uttryck o. d.: som mist sitt egentliga betydelseinnehåll l. sin uttrycksfullhet. Ord, som verkligen tala, ej äro förbleknade. PT 1910, nr 270 A, s. 3.
2) (i vitter stil, föga br.) tr.: komma att blekna l. förblekna. Elgström (o. Ingelgren) 204 (1803). Månget blad nedfaller innan höstkylan förbleknat dess färg. Wallin 1Pred. 1: 262 (c. 1830). Månen trädde fram, förbleknande stjärnorna genom sitt klara ljus. Sjöstedt Storv. 325 (1911). —
(II B) -BLIDKA. (†) blidka, försona; stilla (vrede o. d.); mildra l. lindra (straff o. d.). Iach (varder) förblidkat .. vthöfuer theras oretferdugheeter och theras synder. Ebr. 8: 12 (NT 1526; Bib. 1917: jag skall i nåd förlåta). Opå thet ath sådane straff .. motte hoss then alzmectigeste Gud förblidket bliffve. GR 24: 269 (1554). Tranér Anakr. 163 (1828, 1833).
Spoiler title
Spoiler content