publicerad: 1927
FÖRDELNING förde4lniŋ l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förde´lning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
handling(en) att fördela (ngt) l. förhållande(t) att bliva l. vara fördelad; ofta konkret(are). — särsk.
1) till FÖRDELA 2, abstr.: delning; indelning; uppdelning; numera (utom i a o. b) nästan bl. med prep. i l. på: delning l. indelning i (delar l. grupper o. d.) l. uppdelning på (avdelningar o. d.). Schroderus Dict. 76 (c. 1638). (Anemoner) förökas genom Rotens fördehlning. Ahlich 25 (1722). Ordens fördelning i stafvelser. Botin SvSpr. 55 (1777). Anslagens fördelning i ordinarie och extra ordinarie. De Geer Minn. 2: 97 (1892). — särsk.
a) (fullt br. i fackspr.) till FÖRDELA 2 a: sönderdelning. Den högsta grad af mechanisk fördelning man kan ge åt denna metall. Berzelius i VetAH 1813, s. 190. Nyblæus Pharm. 44 (1846). — jfr FIN-FÖRDELNING.
b) (fullt br.) fys. om värkan av en elektriskt laddad kropp på en icke laddad, influens (urspr. uppfattad ss. en delning l. ett åtskiljande av de båda slagen elektricitet i den oladdade kroppen). VetAH 1777, s. 65. Då man närmar fingret till en starkt elektrisk kropp, åstadkommes en fördelning på afstånd i det förra. Fock 1Fys. 548 (1855). LfF 1912, s. 162.
c) (†) åtskillnad. At Jesus Christus (var) .. En vthi twå Naturer, föruthan Beblandning, föruthan Förandring, föruthan Fördeelning. Schroderus Os. 1: 768 (1635). Juslenius 78 (1745).
d) (†) till FÖRDELA 2 f: söndring, splittring. Vthan Twist, Oenigheet och fördeelning. Rudbeckius Luther Cat. 156 (1667).
2) (†; se dock a, c, d) till FÖRDELA 2, konkret: avdelning, del (av ngt). RelCur. 1 (1682). Andra Fördehlningen (av bokens andra ”stycke”). Henel 1729 283 (1730). De första Fjärill-familjernas olika flockar och fördelningar. VetAH 1816, s. 51. Kindblad (1871). — särsk.
a) (fullt br., i sht mil.) avdelning av härstyrka, truppavdelning; i fråga om moderna förhållanden numera bl. ss. benämning på ständigt, högre truppförband som är i organisk förening sammansatt av alla vapenslag (ingående i armé l. armékår); numera i fråga om svenska armén officiellt kallad ”arméfördelning”; jfr DIVISION. I desze tree fördelningar (av konung Attilas här) war icke mindre än tijotusend riddare. Peringskiöld Wilk. 409 (1715). Smålands Fördelning. SvCivKrigCal. 1793, s. 59. Fanjunkar Roth och hans kamrater (hade) tagit den lilla ryska fördelningen till fånga. Mellin Nov. 3: 193 (1837, 1867). Detacherad fördelning. TjReglArm. 1858, 2: 277. SFS 1893, nr 69, s. 1. — jfr ARMÉ-, HÄR-, INFANTERI-, KAVALLERI-FÖRDELNING m. fl.
b) (†) avdelning av flotta; division. En flotta af tjugu eller tjugu ett krigsskepp på fyra fördelningar. Hallenberg Hist. 5: 58 (1796). Björkman (1889).
c) (fullt br., i sht i fackspr.) om avdelning l. sektion av ämbetsvärk o. d. Höpken 2: 333 (1761). Den fördelning af konungens kansli, för hvilken Liljencrantz var chef. Beskow Minnesb. 2: 305 (1842, 1866). Smädliga uttryck om Riksens Ständer, eller någon af deras fördelningar. SFS 1897, nr 34, s. 10. 2NF 34: Suppl. 743 (1922).
3) till FÖRDELA 3: delning l. uppdelning (emellan l. på olika personer l. ställen l. tider l. förhållanden osv.); utskiftning, utportionering, distribuering; stundom övergående i bet.: anordning, placering o. d. En summa till lika fördelning. Fördelning av rättigheter och skyldigheter. Arbetets fördelning (ofta liktydigt med: arbetets specialisering). Fördelningen av vatten och land på jordytan. Schroderus JMCr. 550 (1620). Läsetimmarnes antal och fördelning mellan Lärarne. FörslSkolordn. 1817, s. 6. Lufttryckets fördelning under de särskilda månaderna. Rubenson Meteor. 117 (1880). Den faktiska fördelningen af inkomst och förmögenhet i de civiliserade samhällena. EkonS 1: 432 (1894). Nilsson FestdVard. 211 (1925). — jfr ARBETS-, CIVILSTÅNDS-, DJUP-, EGENDOMS-, FÄRG-, FÖRMÖGENHETS-, INKOMST-, KURS-, KÖNS-, MAKT-, PARTI-, RÖST-, STÄM-, TIM-, TRYCK-, VIKT-, YRKES-FÖRDELNING m. fl. — särsk.
a) sjömil. till FÖRDELA 3 b; äv. konkret (jfr c), om förteckning l. lista o. d. över gjord l. avsedd fördelning. Fördelningar till rodd, tält, backlag, drabbning, m. fl. upprättas i enlighet med (exercisreglementet). ReglFl. 1834, 1: 174. VFl. 1912, s. 22. — jfr MANÖVER-, STRIDS-, VAKT-FÖRDELNING m. fl.
b) i sht konst. till FÖRDELA 3 c: (sätt för) fördelande(t) av färger, skuggor, dagrar l. grupper (på en tavla o. d.); i fråga om färger, skuggor l. dagrar äv. bildl. En rättvis fördelning av skuggor och dagrar. Färgen är torr och pålagd utan insigt om ljusets och skuggans fördelning. Estlander KonstH 32 (1867). — jfr FÄRG-, LJUS-FÖRDELNING m. fl.
c) (†) konkret, om förteckning över fördelningen av ngt (jfr a). HSH 7: 300 (1720). En rätt förteckning och fördhelning på alla böter och sakören. LReg. 342 (1723). ReglFl. 1834, 2: 20.
4) (i sht i fackspr.) till FÖRDELA 4: resorption. När .. (blånaderna) börja gulna, är det tekn til fördelning. Haartman Sjukd. 67 (1765). Ledansvällningen går vanligen tillbaka genom fördelning. NF 13: 975 (1889). Lenhardtson Tandl. 191 (1897).
Ssgr (i allm. till 2 a, mil.): (3) FÖRDELNINGS-APPARAT. tekn. apparat för fördelning l. spridning (av en massa till en maskin l. dess olika delar för bearbetning, av ånga l. elektrisk kraft m. m.). TT 1895, M. s. 79 (i fråga om fördelning av elektrisk kraft). Stärkelsen utbredes genom en enkel fördelningsapparat på den öfre duken. Därs. 1900, K. s. 21. —
-ARTILLERI. artilleri som (enligt den ständiga indelningen) ingår i en (armé)fördelning (motsatt: kårartilleri o. arméartilleri). InstrGenStabFältöfn. 1887, s. 134. Tingsten o. Hasselrot 36 (1902). —
(3 a) -BOK. sjömil. Hvarje officer tilldelas en fördelningsbok, upptagande alla fartygets fördelningar. ReglFl. 1875, 3: 110. SFS 1900, Bih. nr 8, s. 12. —
-CHEF.
1) mil. o. sjömil. till 2 a o. b; numera bl. om arméfördelningschef. Norra Fördelnings-Chefen. DA 1808, nr 90, s. 2. Gynther Förf. 3: 396 (1852; efter handl. fr. 1762). IllMilRevy 1905, s. 265 (i fråga om österrikiska förh.).
2) (numera bl. i Finl.) till 2 d: chef för ”lotsfördelning”. Gynther Förf. 5: 85 (1858; efter handl. fr. 1825). SFS 1862, nr 47, s. 1. AtlFinl. 26: 2 (1899). —
-GENERAL. (icke officiell) benämning på generalsperson som för befälet över en arméfördelning, arméfördelningschef. KrigVAH 1825, s. 175. SFS 1894, nr 66, s. 15. —
-GRUND.
2) (i sht i fackspr.) till 3: grund för fördelning av ngt. Palmblad Norige 338 (1846). Olivecrona LagbGift. 110 (1851). Vinsten delas lika mellan alla medlemmar så vida icke annan fördelningsgrund uttryckligen blifvit stadgad. EkonS 1: 235 (1891). —
-INTENDENT. intendenturtjänsteman som i fred är föredragande inför arméfördelningschefen å arméfördelningens intendenturavdelning o. föreståndare för dess expedition för kassaärenden o. som i krig under arméfördelningschefen utövar ledningen o. övervakandet av nämnda förvaltningsgrenar vid arméfördelningen. InstrGenStabFältöfn. 1887, s. 121. SFS 1907, nr 98, s. 3. —
-INTENDENTUR. tjänstegren vid (armé)fördelningsstab för intendentur- o. kassaärenden. InstrGenStabFältöfn. 1887, s. 122. SFS 1893, nr 50, s. 10. —
-KAVALLERI. enligt den ständiga indelningen i (armé)-fördelning ingående kavalleriförband. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 3 (1880). IllMilRevy 1899, s. 312. —
-KVARTER.
1) ort (plats) där (armé)fördelningschef med stab under krig är förlagd. TjReglArm. 1858, 2: 278. Nordensvan Takt. 139 (1884).
2) formation omfattande (armé)fördelningschef med stab o. övrig tillhörande personal jämte hästar, fordon m. m. InstrGenStabFältöfn. 1887, s. 14. IllMilRevy 1898, s. 5. —
(3) -LEDNING. tekn. särsk. i fråga om fördelning (på olika understationer o. d.) av elektrisk kraft. TT 1895, Allm. s. 143. —
-LÄKARE. under arméfördelningschefen lydande läkare som i fred har inseendet över arméfördelningsområdets militära sjukvårdsväsende samt är föredragande å stabsexpeditionens sjukvårdsavdelning o. som i krig utövar ledningen av sjukvårdstjänsten vid arméfördelningen. BtRiksdP 1828—30, IV. 1: nr 132, s. 167. SFS 1906, nr 4, s. 5. —
-ORDER. av (armé)fördelningschef utfärdad order rörande (armé)fördelningen i dess helhet l. dess huvudkrafter. Nordensvan Takt. 139 (1884). TjReglArm. 1889, s. 63. —
-POSTMÄSTARE~0200. posttjänsteman som i krig under arméfördelningschefen utövar ledningen av posttjänsten vid arméfördelningen. 2NF (1908). —
(3) -PROBLEM. särsk. nat.-ekon. i fråga om fördelningen inom samhället av de genom produktionen frambragta nyttigheterna. EkonS 1: 448 (1894). (H. Georg) betraktade det sociala spörsmålet icke som ett produktions-, utan som ett fördelningsproblem. 2NF 9: 1002 (1908). —
(3) -RÄNNA, r. l. f. (i fackspr.) i fråga om bevattningsanläggning. Arrhenius Jordbr. 3: 153 (1861). 2NF 33: 1215 (1922). —
-STAB. formation omfattande (armé)fördelningschefens biträden (stabschef osv.) vid ledningen av (armé)fördelningen. Hazelius Förel. 6 (1839). 2NF 9: 396 (1908). —
(3) -TAL. särsk. (föga br.) språkv. distributivt räkneord. Lindfors Bröder 26 (1806). 2NF 24: 55 (1916). —
-TAVLA.
1) tekn. till 3: apparat (i form av en tavla med inlöpande o. utgående ledningar o. d.) som fördelar elektrisk kraft o. d. åt olika håll. TT 1891, s. 229.
2) sjömil. till 3 b; jfr -TABLÅ. Konow (1887). Gemenskapens fördelningar äro anslagna å fördelningstaflor, hvilka upphängas å för manskapet tillgängliga ställen. UFlott. 1: 87 (1903). —
-TRÄNG. till (armé)fördelning hörande trängformationer avsedda för (armé)fördelningen i dess helhet (motsatt: truppträng). Tingsten o. Hasselrot 49 (1902). —
-VETERINÄR. under arméfördelningschefen lydande veterinär som i fred har inseendet över arméfördelningsområdets militära veterinärväsende samt är föredragande å stabsexpeditionens veterinäravdelning o. som i krig utövar ledningen av veterinärtjänsten vid arméfördelningen. BKonvLex. (1924).
Spoiler title
Spoiler content