SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LAV la4v, sbst.1, r. l. m. (VetAH 1741, s. 88, osv.) ((†) n. Tempeus Messenius 109 (1612), Trolle-Bonde Hesselby 182 (i handl. fr. 1770)); best. -en; pl. -ar; förr ngn gg. äv. LAVA, sbst.1, r. l. f.
Ordformer
(lav (la(a)f(f) m. m.) 1538 osv. lava 18201872)
Etymologi
[fsv. laf (i ssgn äppleträlaf); jfr dan. o. nor. lav; till stammen i sv. dial. lava, slappt hänga ned, isl. lafa, nor. dial. lava, hänga ned; jfr äv. sv. dial. labba, hänga vid, nor., nyisl. lapa, hänga slappt ned (se LAPP, sbst.3). Namnet har urspr. sannol. användts om (från trädgrenar l. dyl.) nedhängande lavar, ss. skägglav. — Formen lava torde bero på (tillfällig) anslutning till MOSSA]
i sht bot. till gruppen Lichenes Lin. hörande växt bestående av två organismer (en svampart o. en algart) som leva i symbios; äv. koll.; i pl. äv. om gruppen Lichenes. VarRerV 56 (1538). (Igelkottar) bygga (i enbuskar) .. sina bo, som de tilreda af mossa eller laf. Fischerström Mäl. 153 (1785). Lafvar äro sällan gröna, och vexa på marken, stenar och träd. Berlin Lrb. 74 (1852). Korna påstås förtära lav med t. o. m. större begärlighet än hö. FolklEtnSt. 4: 127 (1931). — jfr ASK-, BAND-, BJÖRK-, BLAD-, BLOD-, BLÅS-, BORST-, BÄGAR(E)-, BÄRG-, DISK-, FALSK-, FINGER-, FJÄLL-, FÄRG-, GELÉ-, GRAN-, GULD-, HATT-, HORN-, HÅR-, HÄNG-, ISLANDS-, JORD-, KART-, KLOT-, LET-, REN-, SKORP-, SKÄGG-, TOV-, TRÄD-, VIND-, VÄGG-, ÖRN-LAV m. fl.
Ssgr (i sht i fackspr.): LAV-ART. VetAH 1791, s. 115.
-BEKLÄDD, p. adj. Lafbeklädda klapperstenar. Nordenskiöld Vega 1: 117 (1880).
-BETE, n. i sht om renbete. LAHT 1895, s. 152.
-BEVUXEN l. -BEVÄXT, p. adj. jfr -BEKLÄDD. Fries BotUtfl. 2: 237 (1844, 1852).
-BITTER, r. l. m. (†) de bittra beståndsdelarna i lavar. Berzelius Kemi 5: 798 (1828). Almström KemTekn. 2: 415 (1845).
-BRUNT, n. jfr -FÄRG. Åkerman KemTechn. 2: 343 (1832).
-BRÄNNVIN. (i sht förr) framställt ur lavstärkelse. Om tillverkning af lafbränvin. Stenberg (1868; boktitel).
-BÅL, r. l. m. bot. jfr BÅL, sbst.1 1 c. VetAH 1815, s. 251.
-FLORA. jfr FLORA 2, 3. BotN 1849, s. 126.
-FÄRG, förr äv. -FÄRGA, r. l. f. färgämne framställt ur lavar; jfr FÄRG, sbst.1 2 (b). VetAH 1791, s. 115. Jönsson Gagnv. 371 (1910).
-GELÉ. (i sht förr) kok. gelé beredd av lav. Westring Svar 2: 4 (1808). PT 1918, nr 157, s. 2.
-GONIDIE. bot. jfr GONIDIE 1. BotN 1873, s. 182.
-GRÅ. som har den gråa färg som karakteriserar vissa lavar; äv.: överdragen med grå(a) lav(ar). Hemberg Kola 10 (1902). Härbren med lavgråa tak. Folcke Vår 55 (1919). Yvigt lavgrått skägg. Forsslund Skörd 47 (1922).
-GRÖN, adj. jfr -GRÅ. Rosenius Himmelstr. 57 (1903).
-GRÖNT, n. jfr -FÄRG. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 396. Därs. 509. —
-HED. (fjäll)hed där vegetationen huvudsakligen utgöres av på marken växande lavar. Trädlösa lafhedar. HeimdFolkskr. 24: 20 (1895).
-HUS. (mindre br.) bot. om lavarnas sporgömmen (fruktkroppar l. apotecier). VetAH 1815, s. 250. Areschoug LVäxt. 221 (1875). Klint (1906).
-KLÄDD, p. adj. jfr -BEKLÄDD. Nordenskiöld Vega 1: 130 (1880).
-LUPEN, p. adj. (i vitter stil, mindre br.) = -BEKLÄDD. Laflupna granar. Arkadius Pakkala 84 (1895). Suneson GGrund 43 (1926).
-MO. lavtäckt mo. LfF 1897, s. 185.
-REGION. (fjäll)-område där lavar utgöra den enda l. dominerande växtligheten. BotN 1886, s. 25.
-SAMLING. särsk. om för studier l. dyl. hopbragt (systematiserad) samling av lavar; exsickatvärk över lavar. Wikström ÅrsbVetA 1825, s. 497. FinBiogrHb. 1606 (1901).
-SKRIKA, f. l. r. zool. fågeln Cractes infaustus Lin., som bygger sitt bo till stor del av lavar. Broman Glys. 3: 287 (c. 1730).
-SKÄGGIG. (i vitter stil) bevuxen med (nedhängande) lavar. En lavskäggig gammalfura. Johansson RödaHuv. 2—3: 9 (1917).
-STÄRKELSE. i vissa lavar förefintlig form av ett högmolekylärt kolhydrat, besläktat med stärkelse. EconA 1808, nov. s. 83.
-SYRA, r. l. f. om vissa i lavar förekommande ämnen med syrekaraktär. Berzelius ÅrsbVetA 1827, s. 214. Euler Växtk. 1: 117 (1907). LAHT 1917, s. 499.
-TÄCKE. BotN 1895, s. 123.
-TÄCKT, p. adj. jfr -BEKLÄDD. Hemberg ObanStig. 89 (1896).
-TÄKT. (i sht förr) insamling av lav (vanl. använd till djurfoder). BtRiksdP 1886, I. 1: nr 2, Bil. s. 4. Västerb. 1926, s. 271 (i fråga om ä. förh.).
-VEGETATION. VetAH 1846, s. 171.
Avledn.: LAVIG, förr äv. LAVOG, adj. (-ig(h) 1640 osv. -og 1670) lavtäckt. Linc. (1640; under lanatus). Laviga rönnar. BotN 1931, s. 254.
Spoiler title
Spoiler content