SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1928  
GENOM ssgr (forts.):
(4 slutet med anm.) GENOM-FÖRDÄRVAD, p. adj. alltigenom fördärvad; i sht i fråga om moraliskt fördärv. Schwartz Pos. 249 (1863). PT 1900, nr 64 A, s. 3.
(4 slutet med anm.) -FÖRTRÄFFLIG. i sht om person. Hans genomförträffliga, trogna och ömma hustru. Carlén Skuggsp. 2: 225 (1865).
(4 slutet med anm.) -GAMMAL. (numera knappast br.) riktigt gammal; mycket gammal; särsk. om sak. Hamb. (1700). Det är ganska rart at finna några genomgamla Manuscripter. Björnståhl Resa 1: 60 (1770). Leopold 3: 457 (1794, 1816).
(2 b slutet) -GARVA, -ning. [jfr t. durchgerben] garv. låta (ngt) genomgå en fullständig garvningsprocess; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) samt ss. vbalsbst. -ning. När garfspadet åter börjar utsvetta på hudarnes yttre sida, så äro hudarne fullkomligen genomgarfvade. JournManuf. 1: 223 (1825). SFS 1908, Bih. nr 65, s. 15.
(2 a, b slutet) -GLÄNSA. [jfr t. durchglänzen] (i vitter stil) glänsa l. lysa genom (ngt); genomtränga (ngt) med sin glans; i sht bildl. Erinringen deraf skulle som den enda strålen af ljus genomglänsa den arma Forellas mörka framtid. Atterbom FB 208 (1818). Wallengren Mann. 115 (1895).
(2 b slutet) -GLÖDA. [jfr d. gennemgløde, t. durchglühen] (i vitter stil) genomtränga (ngn l. ngt) med (sin) glöd; göra (ngn l. ngt) alltigenom glödande; i sht bildl. Atterbom i Phosph. 1810, s. 272. Lifvets sällhet, verldens eld, som / Hvarje väsen genomglöder. Qvanten Dikt. 168 (1880). Wirsén Ton. 54 (1893).
(2 b slutet) -GLÖDGA, -ning.
1) göra (ngt) glödande alltigenom; äv. oeg. med avs. på luft o. d.: göra glödande varm; i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Schultze PVetA 1762, s. 7. De alldeles genomglödgade och utbrände kolen, som qvarligga i eldstädernas aska, duga icke (till slipkol). Almroth Karmarsch 462 (1839). Luften darrar, utaf solen / Genomglödgad — uff, så hett! Wennerberg 2: 93 (1848, 1882). Väl genomglödgadt kalkgrus. TT 1895, B. s. 33.
2) (i vitter stil) bildl. Hvart och ett förnuftsbegrepp yppar sig med estetisk (religiös) känsla i en själ, som det genomglödgar. Atterbom i Phosph. 1810, s. 101. (Kärleken har) genomglödgat honom, liksom en eld, som är under antändning, långsamt genomglödgar veden. Lagerlöf Körk. 148 (1912).
(2) -GNAGA. [jfr d. gennemgnave, t. durchnagen]
1) gnaga hål på (ngt), gnagande genomtränga (ngt); jfr GENOM-BITA 1. Linc. Hhh 4 b (1640). Han har ej sett en enda (hasselmus), som förmått genomgnaga skalet af en fullkomligt mogen och torr hasselnöt. Nilsson Fauna 1: 389 (1847). PT 1903, nr 150 A, s. 3.
2) (i vitter stil, numera knappast br.) bildl. Sorgen har genomgnagit hans hjerta. Dalin (1852). Schulthess (1885).
(4 slutet med anm.) -GOD. alltigenom god; i högsta grad god; nästan bl. i fråga om sinnelag. HC12H 2: 9 (c. 1710). Ett så genomgodt och välgörande hjärta, som ditt. CCGjörwell (1796) i MoB 2: 129. Östergren (1924).
-GRAVA, se GENOM-GRÄVA.
(2 b) -GRIPA. [jfr d. gennemgribe, t. durchgreifen] gripa in i o. påvärka (ngt); (på ett ingripande sätt) genomgå l. sträcka sig genom (ngt); numera bl. (föga br.; se dock slutet) i p. pr. Törneros Bref 2: 102 (1826). Att den typiska karakter, som i dem (dvs. de gammaltestamentliga skrifterna) tillhör det hela, äfven genomgriper alla dess delar. Atterbom PoesH 1: 142 (1848). Reformationens tidehvarf i Sverige utmärkes icke af så väldiga, hela samhällets lif genomgripande strider som i Tyskland, Nederländerna, England. Svedelius i SAH 49: 19 (1873). särsk. (fullt br. i skriftspr.) i p. pr. i adjektivisk anv.: som är djupt ingripande, som går till grunden l. roten l. botten, av djupgående betydelse. Lindblom Log. 271 (1836). En genomgripande reform af förbättrings-anstalterna. Oscar I Straff 40 (1840). Vigtig är hvar och en sak som har stora, genomgripande, varaktiga följder. Thomander Pred. 2: 289 (1849). Här måste en genomgripande ändring göras; annars går det till förfall. Rydberg Vap. 61 (1891).
-GRUBBLA, -ing (†, Schultze Ordb. 1608 (c. 1755)). [jfr t. durchgrübeln] (numera föga br.)
1) till 2 d α: grubblande genomtänka l. (söka) sätta sig in i (ngt). Schultze Ordb. 1608 (c. 1755). AJourn. 1810, s. 163.
2) till 2 d β: under grubbel tillbringa l. genomleva (en tid); nästan bl. i p. pf. Efter genomvakade nätter och genomgrubblade dagar. Thomander 1: 443 (1839).
(2 d β) -GRÅTA. [jfr t. durchweinen] gråtande tillbringa l. genomleva (en tid); nästan bl. i p. pf. -gråten. En genomgråten natt. Dalin (1852). Scholander 3: 291 (1867). Lundell (1893).
(2 b slutet) -GRÄDDA, v. -ning. (genom- 1755 osv. igenom- 1755) grädda (ngt) alltigenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. -ning. Warg 284 (1755). (Äppelpajen) insättes åter i ugnen att genomgräddas. HemKokb. 274 (1903).
-GRÄVA; förr äv. -GRAVA; -ning (Schultze Ordb. 1613 (c. 1755) osv.). (genom- 1624 osv. igenom- c. 16761765. -grav- 16241857. -gräv- 1681 osv.) [fsv. genomgrava; jfr d. gennemgrave, t. durchgraben]
1) till 2: gräva hål l. öppning l. passage o. d. genom (ngt). AOxenstierna 2: 687 (1624). Det Korintiska näset, hvilket nu skall genomgräfvas för att medelst en kanal bereda lättare samfärdsel mellan kringliggande farvatten. Svensén Jord. 286 (1886).
2) (†) till 2: gm grävning genom ngt åstadkomma (ngt). Rundt omkringh thetta stora Bol- eller Strandwärck (vid Eufrat), äre mächta diupa och wijda gropar och Rännelar igenomgräfne. Sylvius Curtius 369 (1682).
3) till 2 b: gräva överallt i (ngt), grundligt gräva i (ngt); särsk. (i sht i fackspr.): i undersökande syfte fullständigt utgräva (en gravhög o. d.). Den år 1874 genomgräfda stora grafhögen vid Gamla Uppsala. HHildebrand i MeddSlöjdF 1888, s. 72. TurÅ 1916, s. 127.
4) (ngt vard.) bildl., till 2 d α, med avs. på bok l. boksamling o. d.: genomgå, genomleta, genomforska. Hvilka tjocka folianter genomgräfver man icke förgäfves. Eurén Kotzebue Orth. 3: 116 (1794). Kindblad (1871).
Spoiler title
Spoiler content