[fsv. o. sv. dial. grevar; liksom d. grever, pl., av motsv. form av mnt. greve, motsv. fht. griobo, t. griebe o. eng. greaves, pl; av ovisst urspr.]
(bygdemålsfärgat; se dock slutet) benämning på den vid smältning av ister, talg o. d. kvarblivande, av icke smälta hinnor o. d. bestående avfallsprodukten. IErici Colerus 2: 356(c. 1645). Man kramar ut ”grefvarna”, de innehålla alltid litet fett. .. Grefvarna lägga många i blodpudding, jag använder dem till föda åt min hund och mina höns. SvD(A) 1917, nr 42, s. 9.— särsk. metall. i överförd anv., om det osmälta grumset vid blyfriskning. JernkA 1827, s. 220.
