SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GRIFFEL grif3el2, i sht i södra Sv. äv. 40, r. l. m.; best. -n ((†) -felen Rudbeck Atl. 1: 841 (1679), VetAH 1783, s. 115; -flen Sahlstedt (1773), Florman Anat. 1: 96 (1823)); pl. -flar grif3lar2, i sht i södra Sv. äv. 40.
Ordformer
(greff- 1670—1755. griff- 1679 osv. gryff- 1689)
Etymologi
[av nt. greffel resp. t. griffel, av fht. grifil, av lat. graphiolum, avledn. till graphium, av gr. γραφεῖον, griffel, bildat till γράφω, skriver (se -GRAFERA)]
1) (utom i ssgr numera bl. ngn gg i högre stil) i fråga om l. med anknytning till förh. under antiken: stiftformigt skrivredskap (i allm. av metall l. ben) avsett att därmed inrista skrift på vaxtavlor o. d., ”stilus”; förr äv. i allmännare anv., om värktyg för skrivning l. teckning, pänna, gravstickel o. d.; förr äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. AWollimhaus Vitt. 35 (1670). Brissons fogel synes väl ritad med bak-klo, men sådant tilskrifver jag griffelen. VetAH 1783, s. 115. Betänksamt Ödet står, med griffeln höjd, att rista / i kopparn in vår dom, den eviga, den sista. Tegnér (WB) 2: 66 (1811). Wulff Leopardi 51 (1913). — särsk. (†) i uttr. ned(er)lägga l. fatta sin griffel o. d., upphöra resp. börja att skriva. Brenner Dikt. 2: 8 (1719). CGStrandberg i SAH 45: 34 (1869).
2) stift (vanl. av lerskiffer) avsett att därmed skriva på skiffertavlor. OxBr. 11: 698 (1637). TaxaStSiötull. 1782, s. 23. (Skolpojken) köpte sig en ny griffel och penna. CFDahlgren 4: 128 (1831). Grifflar framställes äfven med konst af gips m. m. PrHb. 1: 74 (1884). SFS 1906, nr 38, s. 14. — jfr STEN-GRIFFEL.
3) (†) anat. klippbenets griffelutskott; anträffat bl. i sg. best. Florman Anat. 1: 96 (1823).
4) (†) geol. elliptiskt för GRIFFEL-STEN. Linné i VetAH 1747, s. 55. Dens. Vg. 21 (1747).
Ssgr: (1) GRIFFEL-BEN. veter. florettben. TVeterLandth. 1876, s. 226. 2NF 26: 602 (1917). —
(2) -SKIFFER. (föga br.) geol. benämning på en varietet av lerskiffer som gm förklyftningsytor är uppdelad i kantiga stänglar, vilka användas för tillvärkning av grifflar, undre graptolitskiffer. JernkA 1827, Bih. s. 14. Tafvel- och griffelskiffrar. 2UB 7: 11 (1903). —
(2) -STEN. (†) = -SKIFFER. Linné Vg. 21 (1747). VetAH 1767, s. 24. Möller (1790). —
(2) -TAVLA. skrivtavla av skiffer (l. konstgjort material som ersätter skiffer), skiffertavla. SPF 1822, s. 131. Första classen .. skrifver på griffeltafla. BerRevElLärov. 1832, s. 35. Konstgjorda Griffeltaflor. Ekenberg (o. Landin) (1890). —
(1) -UTSKOTT~02 l. ~20. [efter nylat. processus styloideus] anat. om vissa långa o. smala benutskott; särsk. om dylikt utskott från klippbenets undre sida; jfr GRIFFEL 3. Thorell Zool. 1: 219 (1860). Müller LbAnat. 65 (1905).
Spoiler title
Spoiler content