SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GÅR 4r, adv.
Ordformer
(gaar 15231524. gar 1534 (: forregar). gå(å)r 1526 osv. gård 15631808 (: förgårdsdagen). gåhl 1717)
Etymologi
[fsv. (i) gar, motsv. likbetydande d. (i) gaar, isl. (í) gær (med R-omljud), äv. med bet.: i morgon, fnor. (í) gjár; av urgerm. gjǣz-, av ieur. ghjēs-, med en växelform gh(j)es, varav lat. heri, gr. χϑές, sanskr. hyas; från samma ieur. växelform utgå (med suffixet -t(e)r-) fht. gestaron, t. gestern, got. gistra- (i gistradagis, i morgon), feng. ȝeostran-, ȝiestran- (i ȝeostran-, ȝiestrandæȝ, eng. yesterday), lat. hesternus, gårdags-. Ordet torde hava varit en allmänt ieur. beteckning för dagen närmast den innevarande, alltså såväl för gårdagen som för morgondagen. — Formerna gård o. gåhl äro hypersvecismer (jfr FJOL, adv. o. formen går under GÅRD, sbst.1). — Prep. i har (liksom vid i fjol) tillagts efter mönstret av närstående uttr., ss. i dag, i morgon, i sommar o. d.]
(under) dagen närmast före den innevarande; numera bl. i uttr. i (förr äv. uti) går; förr äv. utan prep.; ofta i förb. med bestämning angivande viss del av gårdagen l. viss tidpunkt av det förflutna, räknad från gårdagen. I går afton l. (vard., numera mindre br.) i går af(t)se, förr äv. i går aftons. I går kväll104, i södra Sv. äv. 032. I går förmiddag, (efter)middag. I går morgse (förr äv. i går morgons). I går åtta da(ga)r se(da)n, äv. i går åtta da(ga)r, äv. (i Finl.) i går vecka sedan, för en vecka sedan från gårdagen räknat. Han var sängliggande ända till i går. Var är tidningen för i går? Det har skett mycket sedan i går. Tack för i går! Wij ffinge Tin Scriffwelsse i gaar. GR 1: 117 (1523). I går, som var den 5 Aprilis. OxBr. 3: 29 (1619). Förmälte (budet) och huru Konungen af Påland går morgons bittida war i egen Person ankommen med .. sin Armee till Räckendorf. Dryselius Måne 333 (1694). I går vecka sedan. Porthan BrefCalonius 304 (1796). Från Franzéns der jag var i går eftermiddag kan jag helsa dig. Tegnér (WB) 6: 467 (1828). Innan jag kände dig, Hinke, var jag så oskyldig som det barn som föddes i går. Hagberg Shaksp. 3: 127 (1848). Jag mins det som vore det i går! Wulff Petrarcab. 33 (1905). jfr FÖRRGÅR. — särsk.
a) i sådana uttr. som (hela) dagen i går, äv. (i sht i högre stil) den dag som i går var, som i går förgick (förr äv. framgick). Tusende åår äro för tigh såsom then dagh j gåår fram gick. Psalt. 90: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: som förgick i går). Then dag i går war. Swedberg SabbRo 1 (1700, 1710). Auerbach (1909).
b) (i sht i högre stil) i vissa sammanställningar med i dag o. i morgon; ofta i utvidgad anv., övergående i c. Iesus Christus j går och j dagh och han teslikes j ewogheet. Ebr. 13: 8 (NT 1526). Tenck på honom, såsom han är dödh bliffuen, så moste tu ock döö, J gåår borde (dvs. gällde det) migh, j dagh tigh. Syr. 38: 22 (Bib. 1541; Apokr. 1921: I går mig, och i dag dig). Gudsfruktan är god i dag, som i går och i morgon. Almqvist Kap. 10 (1838). Tibet .. var ännu i går öfver ofantliga vidder ett terra incognita, men genomstrykes i dag af europeiskt skolade arméer. Ymer 1904, s. 237.
c) i utvidgad anv. (jfr b): föregående dagen; tidsskedet l. tidpunkten närmast före det (den) innevarande. Icke vara av i går. 1Mos. 31: 2 (Bib. 1541). Sjelfva historien är sedan i går, jemnförelsevis med den tid som förflutit sedan menniskoslägtets första barndom. Törneros Bref 2: 95 (1826).
Ssgr: A: GÅR-AFTON. (går- 1849 osv. gårs- 1689) (föga br.) gårdagens afton; nästan bl. i sg. best. VDAkt. 1689, nr 206. Wallin Bref 207 (1849). Gåraftonens händelser. Melsted Mordbr. 218 (1918).
-DAG. (går- 1650 osv. gårs- 16851712) [fsv. gardagher; jfr d. gaarsdag]
1) i sg. best.: dagen i går. Gårdagens post, tidningar. Gårdagens snöstorm. Under gårdagen (förr äv. uppå l. i gårdagen). Vppå gårdagen. VDAkt. 1650, nr 34. Gårdagens regn. Kellgren 3: 207 (1792). Östergren (1926).
2) (†) i uttr. i gårdags, i går. I gårdags hade jag med särdeles nöije äran inhändiga den sednaste (skrivelsen). VLBibl. Brev 6/1 1775.
3) (i vitter stil) i utvidgad anv., om var särskild förfluten dag i förh. till den närmast följande; äv.: tidsskedet l. tidpunkten närmast före det (den) innevarande; jfr GÅR, adv. b o. c. Lantingshausen Young 1: 42 (1787). Hvar dag förhöje städs en gårdags lycka. Hagberg Shaksp. 3: 4 (1848). Den enskilde lefver i stunden, hans dag är det korta ögonblick han andas. Men riken hafva haft en gårdag och förbida en morgondag. CVAStrandberg 1: 369 (1863). (Wennerbergs) personliga erfarenhet af skolan var ej af gårdagen. Annerstedt i 3SAH 17: 62 (1902). Glömska är kärlekens tröst, och din gårdag ser du äj mera. Wulff Petrarcab. 89 (1905).
Ssgr (till -DAG 1; i allm. använda företrädesvis l. enbart i sg. best.): gårdags-afton. Atterbom Minn. 172 (1818). (†) I går dagz afton. BoupptSthm 10/12 1678.
-blad. (i fråga om bruklighet jfr BLAD 2 g) gårdagstidning. SP 1779, s. 698. Östergren (1926).
-fest. Ling Riksd. 47 (1817).
-nummer. särsk. om tidningsnummer. GT 1788, nr 108, s. 4.
-post. Höpken 2: 476 (1758).
-tidning. Lundell (1893).
-GAMMAL. (i sht i Finl.) som härrör från gårdagen l. föregående dag. Följande dagen gjorde jag ett besök hos Dargan, och nu var den gårgamla vänskapen redan glömd. Castrén Res. 2: 348 (1847). Mjöberg VildDj. 395 (1915). jfr Bergroth FinlSv. 333 (1917).
-NATT. (†) natten till i går? VDAkt. 1736, nr 604. Förleden går-natt. DA 1793, nr 194, s. 3.
-POST, r. l. f. (†) gårdagens post. Min Cousin Joh. Lunden skrifwer mig med gårposten till, att (osv.). VDAkt. 1713, nr 78.
B (†): GÅRS-AFTON, -DAG, se A.
Avledn.: GÅRIG, adj.2 (numera bl. i Finl.) som härrör från l. som var under gårdagen, som är för i går; äv. i uttr. gåriga dagen, gårdagen. KKD 11: 235 (1704). Den gåriga dagen. Salvius BrudGrafskr. 39 (1735, 1757). Mitt gåriga bref. Calonius Bref 299 (1797). jfr Bergroth FinlSv. 86 (1917).
Spoiler title