publicerad: 1929
GÄSTABUD jäs3ta~bɯ2d, n.; best. -et; pl. = (Luk. 20: 46 (NT 1526) osv.) ((†) -en Rudbeck Atl. 3: 127 (1698); -er Björner YfvGöt. 60 (1738), HallFmÅ 1: 23 (1868)).
Ordformer
(g(i)e- 1526—1749 (med hänv. till gäst-). g(i)ä- 1544 osv. — gäst- (gest- osv.) 1640—1919 (bygdemålsfärgat). gästa- (gesta- osv.) 1526 osv. gäste- (geste- osv.) 1530—1854. — -bo 1662 (: -bos, gen. sg.)—c. 1690. -bod(h) c. 1540—1807. -bud(h) 1530 osv. -budt 1541—1546. -bå c. 1630 (: -bån, pl. best.)—1707. -båd(h) 1626—1898. -bödh 1615—c. 1630)
Etymologi
[fsv. gästa budh, sv. dial. gäst(a)bu(d), -bo(d) m. fl. former, motsv. d. gæstebud, fd. äv. gæstbudh, isl. gestaboð, mnt. gastebot, mht. o. ä. t. gastbot, ä. t. gastgebote; till GÄST, sbst.1 4, o. BUD 6]
(numera nästan bl. i högre stil l. i fråga om ä. förh.) gille l. fest l. kalas (med många gäster o. riklig förplägnad). Hålla, göra, ställa l. reda till ett gästabud (för ngn), förr äv. göra ngn ett gästabud. Vara på (förr äv. till l. i) gästabud ngnstädes, förr äv. gå i gästabud. Ett större, storartat, präktigt gästabud. GR 1: 22 (1521). Thå tw gör gestabodh kalla the fatigha, skröpligha, halta, blinda. Luk. 14: 13 (NT 1526). Tagher idher wara för the scrifftlärdha, som wilia .. sitia fremst vthi gestabodhen. Därs. 20: 46 (Därs.). Någre Bönder aff titt Fögderij skulle haffwe waridt till gästebudtz in j hans län j Gydinge härede. GR 16: 149 (1544). Kallas Präster til Giästebud, så måge the sig ther inställa, doch ther wid skicka sig efter sin Embetes plicht och wärdigheet. Kyrkol. 19: 29 (1686). (Staden Danzig) anställde .. i sex dagar gästbud till Hofvets undfägnande. Hallenberg Hist. 5: 64 (1796). Kung Ring med sin drottning till gästebud far. Tegnér (WB) 5: 125 (1820). Lagerlöf Troll 2: 8 (1921). — jfr AFTON-, BARNSÖLS-, BOND-, DEPOSITIONS-, FASTLAGS-, JUL-, PÅSK-, SLÅTTER-, SUP-GÄSTABUD m. fl. — särsk.
b) i åtskilliga ordspr. (jfr under e), t. ex.: Om morgonen skal man leggia rådh, och om afftonen j gestebudh gåå. SvOrds. B 8 a (1604). Dher Giästebudh hålsz, dhijt sanckas giärna slödredh. Grubb 46 (1665). Gästebod är Läkarens skörd. Rhodin Ordspr. 57 (1807). När man skall til gästebod dagas det aldrig (dvs. tycker man att den utsatta tiden aldrig vill komma). Därs. 103.
d) (†) konkret, om gästerna vid ett gästabud. En angenäm musique är det, som rörer så mycket och kan komma ett helt gästbod at dansa. Linné Diet. 2: 232 (c. 1750).
e) (numera föga br.) mer l. mindre bildl.; i rent bildl. bem. ofta: ”fest”, njutning, fägnad. Itt gott moodh är itt daghelighit gestabodh. Ordspr. 15: 15 (Bib. 1541). Ack hvilket Gästebud för hans Sinne, när han får tilfälle at beskydda .. dygden! Dalin Arg. 2: nr 21, s. 8 (1734; uppl. 1754: fägnad). I kärlek lefva med sin Gud, / Är Siälens dyra gästebud. Nordenflycht QT 1745, s. 62. Myrans rike och menniskans verk, regnbågen och runan, bjuda lika gästabud åt din själ. Bremer Nina 294 (1835). Wikner Lifsfr. 1: 39 (1865). — särsk. (†) ironiskt: ”välfägnad”, ”kalas”, ”lek”. Tå nu then högtidhen (med anledning av Kristiern II:s kröning) endat war, om Onsdaghen ther nest effter, begyntes itt annat gestebodh. OPetri Kr. 328 (c. 1540). Och hade then förre Storfursten Demetri som nu döder ähr achtet eder samme Gästebudh (dvs. döden), hwar han lenger hade lefwet. SUFinlH 3: 8 (1609). När han (dvs. genetten) kommer ihop med höns, håller han med dem et grufveligt gästabud. Kalm Resa 2: 379 (1756). — särsk. [jfr språkprovet från 1541 ovan] i ordspråket ett godt samvete är ett dagligt gästabud o. d. AOxenstierna Bref 4: 396 (1647). Mitt goda samvete, o. Gud! / Är mig ett dagligt gästabud. Ps. 1819, 279: 2. LbFolksk. 6 (1868).
Ssgr (nästan bl. i fråga om ä. förh.): A (†): GÄSTABUD-STUGA, se B.
B: GÄSTABUDS-BORD. BoupptSthm 22/1 1655. Boëthius HistLäsn. 1: 12 (1895). särsk. (i fråga om ä. förh.) om dyl. bord användt vid bröllop; jfr GÄSTABUD c. Erixon Möbl. 2: X (1926). —
-DAG. dag på vilken gästabud hålles. GR 1: 22 (1521). Dom. 14: 12 (Bib. 1917). särsk. (†) till c: bröllopsdag. Schenberg (1739). —
-FOLK. (numera bl. tillf.) koll.: gästerna vid ett gästabud. Svart G1 33 (1561). Serenius Ooo 1 b (1734). —
-GÅNG. (†) deltagande i gästabud, kalasande. Man läter them (dvs. barnen) effter hwad the begiera med omåttelig gestabodz gång, dantz, leek, sömpn etc. LPetri 1Post. M 3 a (1555). —
-HANE. [till HANE, tupp] (†) nedsättande l. föraktlig benämning på person som uppträder övermodigt o. oskickligt på gästabud. Näsewijsa okalladhe Gestebodzhanar, the ther trängia Gesterna vthaff rummet, och .. fylla sigh, lijka såsom Gästebodhet allenast för theras skul wore anrättadt. Rothovius 1Pred. B 3 b (1623). —
-HANS, m. [jfr ä. t. hochzeits-hanse, pl.; ytterst till namnet HANS. Jfr Hjelmqvist Förnamn 114 (1903)] (†) skämtsam o. nedsättande benämning på person som skroderar på bjudningar. En högfärdig Sqwäla, en Storskrytare och Gästebodz Hans. Sylvius EOlai 407 (1678; lat. orig.: præsumptuosus jactator). —
-HUS. (i sht i fråga om ä. förh.) hus i vilket gästabud hålles. Bätre är gå j sorghahws än j gästebods hws. Pred. 7: 3 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Bellman SkrNS 1: 248 (1760). Jer. 16: 8 (Bib. 1917). —
-HÖGTID. (†) gästabud. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). särsk. till c: bröllop. Verelius Herv. 67 (1672). —
-HÖNS. (†) skämtsam o. nedsättande benämning på kvinna som uppträder oskickligt på gästabud; jfr -HANE. Thetta är ett wist tekn ibland andra, til een reen och kysk Iungfru, at hon icke löper och ränner j alla gatwr, j alla marckner, och biudher sigh sielff vth ... Ia, sådana äre the rätte Gästebodz höns. Lælius Jungf. G 7 b (1591). —
-KRIG. folklor. benämning på en viss ceremoni som förr förekom vid avslutningen av julen, vid vilken på ett symboliskt sätt julgästerna utdrevos. Rudbeck Atl. 2: 228 (1689). Fatab. 1923, s. 64. —
-LAG, n.
2) (†) sammanfattande benämning på samtliga gäster vid ett gästabud. PJAngermannus ATrolle E 1 b (1620). Swedberg SabbRo 646 (1692, 1710).
3) (förr) sammanfattningen av dem vilka enl. gammal sed plägade ömsesidigt bjuda varandra på gästabud. Gästabud anställdes (hos de gamla nordborna) .. årligen .. för slägt och andra, som tillhörde ett visst gästabudslag. Reuterdahl SKH 1: 60 (1838). —
-MAN, m. (†) deltagare i ett gästabud; äv. bildl. En gestebodz man j then H. Andes gestebodz stugu. PErici Musæus 5: 256 b (1582). (Den som ”kröker sig efter världen”) är .. godh gästabudz man welliger och ölstarcker. Bullernæsius Lögn. 343 (1619). Fernander Theatr. 45 (1695). —
-SAL. sal (särskilt avsedd) för gästabud. Wollimhaus Ind. (1652). Fornv. 1921, s. 135. särsk. (†): bröllopssal; jfr GÄSTABUD c. Schultze Ordb. 3976 (c. 1755). —
-SJUKA. (†) sjukdom framkallad av övermått i mat o. dryck (vid gästabud). Linné Bref I. 2: 86 (1746). —
-STUGA. (-bud- 1596. -buds- 1541 osv.)
1) rum där gästabud hålles; förr stundom närmande sig l. övergående i bet.: gästabud. GR 14: 430 (1541). ÄARäfst 65 (1596). Svedelius Norge 21 (1866).
2) (†) sammanfattning av alla som deltaga i ett gästabud. Tå tössnade hela gestebudzstufuan. VRP 1625, s. 140. —
-SÅNG. (i fråga om klassiska förh.) sång (bordsvisa) sjungen efter måltidens slut vid ett gästabud; jfr SKOLIE. Lysander RomLittH 140 (1858). Andersson GrDram. 273 (1885, 1910). —
-VÄG. väg till gästabud. Giästebudz wägen är intet för lång. Grubb 391 (1665). Ni har ingen lång gästabudsväg. Lagerlöf Troll 2: 40 (1921). —
Spoiler title
Spoiler content