SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GÖS jø4s, sbst.1, m. l. r.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Broman HelsB 160 (c. 1740)).
Ordformer
(gös (gi-, j-) 1689 osv. göss 1523—1540. göös 1609—1685)
Etymologi
[sv. dial. gös, gys; i avljudsförh. till fsv. (Västgötalagen) gyus, gös, sv. dial. (Värml.) jȳs, ä. d. gys; sannol. eg. vbalsbst. till ett verb motsv. sv. dial. (Gotl.) gjausa, vara ostadig l. ”rasvild” l. yr, isl. gjósa, strömma fram, o. avseende det förhållandet att maginnehåll (på grund av simblåsans utvidgning) brukar rinna ut gm munhålan, då fisken dragits upp; jfr t. dial. guse, fisken Gobio gobio (Lin.), sandkrypare, göse, giese, fisken Leuciscus albiensis Val., färna, ävensom nor. gjörs, gjöss, gös (jfr GÄRS). — Jfr GÖS, sbst.2]
1) den till gössläktet hörande fisken Lucioperca lucioperca (Lin.); i sg. äv. i koll. anv., ävensom ss. ämnesnamn l. ss. benämning på anrättning av gösens kött. Kokt, stekt gös. GR 1: 151 (1523). Palmcron SundhSp. 108 (1642). En Holländsk sill på supen följer, / Buljong och gös (osv.). Lidner 2: 81 (c. 1790). Gösen är en mycket värderad fisk med hvitt, fast och fintrådigt kött. Hagdahl Kok. 366 (1879). Gösen .. påminner till kroppsformen om aborren, men är betydligt mera långsträckt. NF (1882). TurÅ 1915, s. 366. — särsk. i uttr. stum l. dum som en gös, se GÖS, sbst.2 4.
2) i utvidgad anv., om viss fisk som till utseendet liknar gösen (i bet. 1); i ssgn HAVS-GÖS.
Ssgr (till 1; i sht i fackspr.) GÖS-FILÉ. kok. jfr FILÉ, sbst.1 4. Gös-Fileter med Pepparrot. Sjöberg Singstock 174 (1832). —
-FISKE. abstr. VetAH 1772, s. 81. —
-ISTER. (†) fett kring inälvorna på gös, förr användt i medicinen. Palmcron SundhSp. 109 (1642). —
-NÄT. jfr -REV. CUEkström hos Wright Fisk. Bih. 9 (1836). —
-ODLING. abstr. o. konkret. Vi besågo den nyanlagda gösodlingen. Gösodling i stor skala. PT 1907, nr 4 A, s. 3. —
-REV, r. l. f. för fångst av gös avsedd långrev. Arwidsson o. Ohlson 21 (1911). —
-RYSSJA. jfr -REV. Arwidsson o. Ohlson 7 (1911). —
-SJÖ. (tillf.) sjö vari gös förekommer. LAHT 1903, s. 292. —
-SLÄKTE(T). zool. det till abborrfiskarna hörande släktet Lucioperca Flem. Nilsson Fauna 4: 22 (1852). 1Brehm III. 1: 193 (1876). —
-YNGEL. TIdr. 1882, s. 14.
Spoiler title
Spoiler content