publicerad: 1930
HALSTER hal4ster, sbst.2, n.; best. -tret; pl. =, pl. best. -tren l. -terna.
Ordformer
(halster 1529 osv. halfster 1674—1777)
Etymologi
[fsv. halster, motsv. ostfris. halster, bröd gräddat i het aska l. på halster. Ordet kan vara bildat till roten i germ. haldan (se HÅLLA) medelst suffixet -tro-, som ofta användes för att skapa redskapsnamn; alltså eg.: ”hållare”, en nära till hands liggande benämning, äv. om redskapet tidigast varit utan skaft; jfr OvFriesen i SoS 1901, s. 229]
1) köksredskap bestående av ett galler av tätt ställda, parallella stänger av järn l. annan metall inom en ram med handtag o. ofta korta fötter samt användt att därå (lindrigt) steka l. rosta kött, fisk, bröd o. d., grill, rist. Fast, vridbart halster. Steka sill på halster. HSH 37: 3 (1529). Alt spijsoffer som j vgn, eller på halster, eller vthi panno bakat warder, skal höra Prestenom til, som thet offrar. 3Mos. 7: 9 (Bib. 1541). Lämpligast är om man har ett halster för kött, ett för fisk och ett litet för bröd. PrHb. 2: 350 (1887). Keyland Allmogekost 1: 197 (1919). — jfr JÄRN-, SILL-, STRÖMMINGS-HALSTER. — särsk. (förr; jfr dock nedan) om halsterliknande tortyrredskap varpå ngn (långsamt) brändes till döds; särsk. i uttr. lägga (ngn) på halster. Schroderus Os. 1: 447 (1635). (Sankt Laurentius dömdes) att läggas på ett halster och stekas till döds vid sakta eld. Schück o. Lundahl Lb. 1: 99 (1901). (vard., fullt br.) i bildl. o. överförd anv., i uttr. lägga, äv. steka (ngn) på halster, långsamt pina (ngn), särsk.: hålla (ngn) i en lång, pinsam spänning av ovisshet, ”lägga (ngn) på sträckbänken”, ”steka (ngn) vid sakta eld”; äv. ligga på halster, hållas i en dylik ovisshet. Om man ville lägga Hans Jansson på halster och steka honom. Liljecrona RiksdKul. 58 (1840). Ni lägger mig på halster! säg ut, i himlens namn! Blanche Bild. 3: 113 (1864). Nå? Vidare! Du steker mig på halster! Benzon Alarcon 253 (1899). Lieberath Friluftsp. 41 (1921).
2) (numera knappast br.) rost, rist (i eldstad). VetAH 1741, s. 270. Ett halster, eller så kallad järnrist, med ask-rum inunder. Därs. 1802, s. 114.
3) redskap att ha torrveden på l. i vid ljustring för bloss, av två typer, den ena påminnande om ett vanligt halster, den andra mera liknande en korg l. lykta med rist i att lägga veden på, ljusterlykta. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 24 (1863). Hemberg ObanStig. 207 (1896).
4) (i fackspr.) om galler av olika slag l. med galler försedd apparat. Vill man (på elektrolytisk väg) bronzera medailler, uppställas dessa på kant mot ett halster af koppar eller träd, som blifvit insatt på (det lösningen innehållande) kärlets botten. Berzelius Kemi 2: 418 (1822). TT 1878, s. 269. — särsk. (föga br.) 1. strykjern med Halster (dvs. fot) och Bultar. BoupptVäxjö 1829.
Ssgr (i allm. till 1): HALSTER-JÄRN. = HALSTER 1. BoupptVäxjö 1850. Ahrenberg Männ. 5: 59 (1875, 1910). —
-STEKT, p. adj. kok. stekt på halster. Dähnert (1784). Halsterstekt eller bakad fisk. Sjöberg Singstock 245 (1832).
Avledn.: HALSTRA, v. till 1: steka l. rosta (ngt) på halster; äv. i utvidgad anv.: rosta (ngt) på glöd(er). Nordforss (1805). Halstrad lax. Schulthess (1885). Ett förträffligt sätt att använda potatis på är att .. halstra den på glöd. Abelin MTr. 125 (1902). särsk.: tortera (ngn) (till döds) på halster. Jag måste tänka på den af de heliga martyrerna, som blef halstrad till döds. Lundegård DrMarg. 2: 78 (1906). bildl.: ”lägga (ngn) på halster” (se HALSTER 1 slutet). (Många av tjuvarna) äro riktiga stora bestar. Och dem må Göran gerna ta och halstra. Almqvist TreFr. 2: 25 (1842). ”.. Hur länge tänker han blifva borta från Rogershus?” Svaret (från gossen) dröjde. Baronen kisade och blinkade åt Vickberg. Vickberg måtte väl se, hur gossen halstrades? Bergman HNådT 82 (1910). Väring Vint. 177 (1927).
Spoiler title
Spoiler content