[sv. dial. ham (Södermanl.), hamboge, knäveck, i ham och häl, jfr d. hambugt, knäveck (jfr fsv. hamulboghi i samma bet.), isl. hǫm (gen. hamar), lår på en häst, mnt. hamme, baklår, skinka, fht. hamma, baklår, knäveck, eng. ham, knäveck, skinka; av en germ. stam ham(m)-, bliva böjd, besläktad med gr. κνήμη, skenben. Formen hamn beror trol. på invärkan från HAMN, sbst.1, vilket ansetts föreligga i uttr. ”i ham o. häl”]
eg.: baksida av låret l. knäet, knäveck; anträffat bl. i det numera knappast br. uttr. i hamn och (i) häl, ngn gg i häl och hamn, förr äv. i ham och häl l. hamn i häl, i hack o. häl, tätt efter; förr äv. i bildl. o. överförd anv. LPetri 1Post. X 8 a(1555). Wij wele .. allenast then Religionen i hampn och i hääl effterföllia, som wijser oss wägen til (Gud). Sylvius Mornay 357(1674). Den andre karlen roor straxt efter sin camerad i hamn och häl. Hiärne 2Anl. 105(1702). Afvunden fölgde honom i häl och hamn. Dalin Arg. 1: 147(1733, 1754). Snart grepo alla till flykten och förföljdes i hamn och häl af Anders Lennartsson med rytteriet. Fryxell Ber. 4: 299(1830). Länsmannen var .. hamn i häl efter honom i dörren. Knorring Torp. 2: 92(1843). Afzelius Minn. 47(c. 1870). Östergren(1926; angivet ss. tämligen ovanligt).
