publicerad: 1930
HAMN ham4n, sbst.3, r. l. m. l. f. (m. Sahlstedt, Lundell; f. 2Mack. 12: 9 (Bib. 1541), Lind (1749), WoJ (1891)); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. = ((†) -an Brahe Kr. 10 (c. 1585)); pl. -ar ((†) -er G1R 1: 228 (1524), Nordberg C12 1: 50 (1740)).
Ordformer
(haf(f)n 1527 (: haffner, pl.)—1629 (: hafner, pl.). haffpner, pl. 1527. hamn 1582 osv. hambn 1524 (: hambner, pl.)—1723 (: hambnar, pl.). ham(p)ffn 1527 (: ham(p)ffner, pl.)—1528. hamp 1535—1560. hampn 1526—1709 (: stadz-hampnen). hanffner, pl. 1535. ham- (i ssgr) 1657 (: hamstock)—1673 (: hampenningar))
Etymologi
[fsv. hamn, hampn, f., motsv. d. havn, isl. hǫfn, f., mnt. havene, have, f. o. m., holl. haven, mht. habene, habe, t. hafen (från nt. lånad form), m., eng. haven; trol. samhörigt med fht. havan (t. hafen), m., kärl, kruka, o. HAVA]
1) av naturen l. gm särskilda anordningar mot svårare sjögång skyddat vattenområde (tillhörande hav, sjö l. flod) där fartyg (l. farkoster) kunna ligga förankrade l. förtöjda o. företaga lastning l. lossning; äv. inbegripande den närmaste omgivningen l. om stad o. d. med särsk. tanke på dess hamn; äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ss. benämning på fiskläge (jfr HAMN-RÄTT, -SKRÅ, -STOCK, -STÄMMA m. fl.). Naturlig hamn. Öppen hamn, hamn som oberoende av vattenvariationerna alltid är tillgänglig, motsatt: sluten hamn, hamn som förbindes med havet gm en slussanläggning (dockhamn). Inre, yttre hamn. Isfri hamn. Hamnen är öppen (dvs. isfri) hela året. G1R 1: 228 (1524). Dedt äre olaga hampner, der som således brytes last, förr än the komma till rätte hampn, der tollen böör affleggas. RP 6: 652 (1636). Sachta Wädher förer och Skippet i hambn. Grubb 91 (1665). Svaneke, .. en liten god hamn, hvilken i slutet af 1400-talet började anses som köping. Styffe Un. 76 (1880). Hamnen (i Dieppe) .. är ett system af gräfda dockor, dit hafsfloden genom slussportar kan insläppas och sedan kvarhållas. Anholm Norm. 144 (1898). Hamnen (i Swinemünde) saknar kranutrustning men äger järnvägsspår om 3,5 km. (De Geer o.) Eneborg Östersjöh. 109 (1927). — jfr BÅT-, DJUP-, DOCK-, EXPORT-, FISKE-, FRI-, FÄRJ-, INDUSTRI-, KOL-, LANDT-, MAST-, NÖD-, SKEPPS-, STADS-, TRAKTATS-, UPPLAGS-, UT-, VINTER-, ÖRLOGS-, ÖSTERSJÖ-HAMN m. fl. — särsk.
a) i vissa stående uttr., t. ex.: Söka hamn. Löpa in i l. anlöpa (en) hamn, göra an en hamn, gå i hamn, komma i hamn, lägga i (förr äv. till) hamn, förr äv. taga hamn. Ligga i hamn. Vara i hamn. Föra ett fartyg i hamn. Lämna l. löpa ut ur hamnen. Och thå the ouerfarne woro, kommo the till thet landit Genezaret, och lagde ther j hampn. Mark. 6: 53 (NT 1526). Hwarest han effter Dödhen skulle lenda och tagha hampn. LBenedicti Lijkpr. 8 (1616; i bild); jfr 2. Konung Harald .. lade til hamn, thär som kallas wid Halse. Peringskiöld Hkr. 1: 205 (1697). Löp trygg i hamnen. Tegnér (WB) 6: 61 (1830); jfr 2. — särsk. (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande) i uttr. till hamns, till hamn(en). Gezelius Svenonius 5 (1688; i bild); jfr 2. Til resan fordrades öfver en månads tid .. när man .. hvarje natt vek in til hamns. Porthan 5: 82 (1800). Det myckna folk, som .. kommit till hamns i båtar. Högberg Vred. 2: 256 (1906). Dens. Jim 204 (1909).
b) med tanke särsk. på hamnmyndigheterna. Fasta arbetare antagas antingen af hamnen sjelf eller ock af ett särskildt bolag. SDS 1900, nr 384, s. 3.
c) (†) i uttr. fri hamn, hamn dit man har obehindrat tillträde; äv. bildl. (jfr 2): fristad, tillflyktsort; jfr FRI-HAMN 3. (Sören Norby) hade nu hwarcken frij hampn eller tilflucht. Svart G1 84 (1561). (Hertig Karl Filip) vplät .. Stadz och Landzprester, frij hampn och säkerheet vthi sit Furstendömme. PJAngermannus Vthl. F 1 a (1623).
2) (i sht i vitter stil) i bildl. l. överförd anv. (jfr 1 c); i sht i fråga om trygghet o. säkerhet som ngn når efter utstånden oro l. strid; ofta: tillflykt(sort). Segla in i äktenskapets (trygga) hamn. Föra ett företag i hamn (jfr 1 a). Carl IX Rimchr. 75 (c. 1600). Och prisa högt hans heliga Namn, / Som är wår tröst och säkre hamn. Ps. 1695, 81: 1. Jag drömde mig sen i den bästa hamn: / jag var ett barn i min moders famn. Rydberg Dikt. 1: 96 (1876, 1882). Regeringsformen var dock härigenom (dvs. gm hertig Karls förklaring den 6 juni 1809) icke bragt i hamn. SvH IX. 1: 86 (1908). — särsk.
(i sht i religiöst spr.) om graven (döden) l. det eviga livet. Genom then lekamligha dödhen .. komme wij lika som vthur itt stormande haaff, vthi een säker och lustigh hampn. Rudbeckius Horn D 1 a (1618). Och samla i en evig hamn / Från tidens storm de fromma. Ps. 1819, 122: 5. Graf, lugna hamn för alla stormens ilar! ESjöberg 142 (1820).
Ssgr (till 1): A: HAMN-ANKARE, n. (†) sjöt. moring(sankare). Roswall Skeppsm. 1: 150 (1803). Björkman (1889). —
-ARBETARE~0200. arbetare som är sysselsatt med lossning, lastning o. d. i en hamn, stuveriarbetare. SDS 1894, nr 313, s. 1. —
-ARM, r. l. m. mer l. mindre armliknande byggnadsvärk i vatten, utfört medelst nedsänkta sten- o. betongblock o. d., som utgår från stranden och tjänar att skydda ett vattenområde för vågorna (ngn gg äv. för fientligt angrepp) samt att bereda större kajutrymme, pir; molo. SvT 1852, nr 18, s. 3. Hamnen .. skyddas af tvänne i hafvet utskjutande hamnarmar. NF 5: 1047 (1882). —
-AVGIFT~02 l. ~20. avgift för begagnande av allmän hamn; jfr -PÄN(NIN)GAR, -UMGÄLDER. DA 1824, nr 101, s. 2. SFS 1907, nr 137, s. 3. —
-BASSÄNG. ett av kajer (till större delen) omslutet vattenområde i en hamn. SvT 1852, nr 18, s. 3. —
-BETJÄNING. (i fackspr.) koll., gemensam benämning på den personal som i de större hamnarna övervakar ordningen, biträder vid fartygs lotsning, förtöjning, förflyttning m. m. samt uppbär hamnavgifterna. NF (1882). —
-BETJÄNT, pl. -e. äldre beteckning på l. titel för innehavare av underordnad tjänst vid hamn. SD(L) 1897, nr 555, s. 1. —
-BOD. (numera föga br.) bod l. magasin vid hamn. HFinlKamF 1: 53 (1542). Den dryga dubbelraden af rödfärgade hamnbodar. Böttiger 6: 5 (c. 1875). Lundell (1893; angivet ss. finländskt ord). —
-BRO. (hamn- 1848 osv. hamne- 1801)
1) (numera föga br.) hamnkaj. TörngrenMål. 173 (1801). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanligt).
-BRYGGA, r. l. f. (numera föga br.) (tilläggs)brygga i en hamn, hamnkaj; stundom om pir. Barchæus LandthHall. 50 (1773). Från brohufvud — hamnbryggans yttersta spets — skådar (jag) ut öfver den milslånga fjärden. Böttiger 6: 5 (c. 1875). Östergren (1926; angivet ss. mindre vanligt). —
-BUSE. (vard.) urspr.: mansperson som utför (grov)arbete i en hamn (l. på salutorgen); numera bl. nedsättande om avsigkommen hamnarbetare (som utmärker sig gm sluskighet o. bristande hyfsning); ”sjåare”; numera i sht i jämförelser o. ss. skymford. Dhe som achta Skieppen i Hamnarna, Hamnbusar. Rudbeck Atl. 3: 297 (1698). Han .. (hade) burit sig åt såsom en .. hamnbuse. Liljecrona RiksdKul. 555 (1841). Han går omkring som en hamnbuse och super. De Geer Lillie 46 (1880). Man (torde) numera (knappast) kunna föreställa sig höjden af det elände som (på 1830-talet) fanns hos de trasiga, försupna och på allt sätt förstörda unga män som under benämningen ”hamnbusar” ströko omkring vid hamnarne och på salutorgen. Lundin StockhMinn. 1: 13 (1904). Ska vara bättre mans barn, men dom är som hamnbusar i truten! Engström Glasög. 139 (1911). Anm. Ordet synes förr företrädesvis hava användts om yngre personer; jfr Dalins definition: fattig gosse, som på torg och i hamnar erbjuder sin tjenst åt allmänheten att hembära uppköpta saker samt språkprovet fr. 1904.
Avledn.: hamnbuseri, n. (†) förhållande(t) att det finnes hamnbusar; hamnbusarnas liv, språk osv.; äv. bildl. HJärta (c. 1845) hos (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 183. Att utrota eller .. förminska det s. k. hamnbuseriet i hufvudstaden. SvT 1852, nr 153, s. 4.
hamnbusiad, r. [jfr BORÅSIAD (se BORÅS- anm.)] i sg. best. ss. titel på en komisk hjältedikt av A. I. Arwidsson (ingående i dennes skrift Catilinariska Bref (1844)). —
-BYGGNAD. byggande av hamn; äv. konkret, om själva hamnen; ngn gg: byggnad tillhörande en hamn. Hamn-byggnaden vid Ystad. DA 1771, nr 283, s. 2. Af moderna byggnader (i Worms) fäste jag mig vid en större hamnbyggnad af tegel. TT 1900, Byggn. s. 50. —
-DAMM, r. l. m. [jfr t. hafendamm] (numera föga br.) hamnarm. DA 1825, nr 9, s. 1. 2UB 9: 380 (1905). —
-DIREKTÖR. chefstjänsteman som biträder en (stads) hamnstyrelse vid skötseln av dess hamn. SthmKommKal. 1920, s. 106. —
-EXERCIS. (†) sjömil. exercis med manskap från flottan i hamn. KrigVAT 1849, s. 166. Lundell (1893). —
-FOGDE, sbst.1 (hamn- 1654 osv. hamna- c. 1675. hamne- 1646—1749) [fsv. hamna foghate] uppsyningsman över en hamn l. ett fiskläge; numera bl. i fråga om fiskehamnar o. ss. titel i vissa (större) hamnar på en hamnkaptenen underordnad tjänsteman som har till uppgift att övervaka ordningen o. uppbära hamnavgifter. Stiernman Com. 2: 444 (1646). Wid alle hambner, öijar eller skier, ther Fiskien äre, .. skal altijdh någon af them som theröfwer rådande är til Hambnefougde eller Vpsyningsman tilsättias och förordnas. Därs. 3: 778 (1669). SFS 1897, Bih. nr 73, s. 10. —
-GATA. (hamn- 1852 osv. hamne- 1852 (anfört ss. i landsorten för ”icke längesedan” bruklig form)) gata vid l. till en hamn; ofta i sg. best. ss. gatunamn. Rydqvist SSL 1: 461 (1852). —
-GÅRD. (hamn- 1827. hamne- 1752) (†) inhägnat hamnområde? Uti de Ting, hvaräst Hamnegårdar belägne finnas .. åligger Allmogen, såsom af gammalt brukeligt varit, at för Strandridarne upbygga och upsätta (bostad). PH 5: 3229 (1752). SFS 1827, s. 116 (efter handl. fr. 1735). —
-HERRE. [jfr ä. d. havneherre] (†) uppsyningsman vid en hamn. Henel 1729 279 (1730; om person i Stralsund). —
-INGENJÖR. ingenjör som sysslar med hamnbyggnad; tekniskt bildad tjänsteman som är anställd vid en hamn. TT 1891, s. 209. —
-INSPEKTOR. (hamn- 1730. hamne- 1722) (†) hamnkapten. FörordnVed 12/10 1722, s. 6. SvT 1852, nr 32, s. 1. —
-KAPTEN, förr äv. -KAPITEN. person (i Sv. kommunal tjänsteman) som har överinseendet över en hamn o. dess anläggningar. Landell Bligh 19 (1795). SFS 1908, Bih. nr 33, s. 2. —
-KONTOR. tjänstelokal för myndigheterna vid en hamn, särsk. för hamnkaptenen. ASScF VIII. 2: 377 (1867). —
-KRASSE. [namnet givet av ANathorst] örten Coronopus didymus (Lin.) Sm. Nathorst SvVäxtn. 53 (1905). Krok o. Almquist Fl. 1: 110 (1919). —
-LAG, sbst.1, n. [fsv. hamnelag] (förr) sammanslutning av dem som använde samma hamn. Hülphers Norrl. V. 1: 152 (1789). —
-LOTS. i större hamnar anställd person som det åligger att på begäran lotsa fartyg inom hamnområdet, anvisa ankarplats o. d. Heinrich (1814). —
-LYKTA. urspr.: i en ställning upphissad lykta som tjänstgjorde som fyr vid en hamn; numera (mindre br.) om hamnfyr med svagt fyrljus. Wikforss 1: 727 (1804). (Två) nya hamnlyktor. SFS 1882, Bih. nr 3, s. 17. —
-LÄGGA. (†) lägga (fartyg) i hamn; äv. intr.: angöra hamn, lägga i land; äv. bildl. Nu hamnlade draken. Ling As. 208 (1833). Emanuelsson Plut. 1: 83 (1842; bildl.). —
-LÖS. utan hamn(ar). Emanuelsson Plut. 3: 315 (1843). Bakom den låga, hamnlösa kusten. 2NF 2: 1357 (1904). —
-MÄRKE. (hamn- 1828 osv. hamne- 1666)
1) (förr) märke som anbragtes å varor från visst fiskläge. Hwar (sill-)Tunna (skall) märkias med sit serdeles Hamnemärke. Stiernman Com. 3: 386 (1666).
-MÄSTARE. (hamn- 1752 osv. hamne- c. 1665—1752) uppsyningsman över en hamn (jfr -FOGDE); numera bl. i fråga om mindre hamnar; äv. i vissa hamnar ss. titel på hamnkaptenens närmaste man. HT 1896, s. 75 (c. 1665). Lang FinlSjör. 1: 56 (1890). —
-OMRÅDE~020. HforsD 1875, nr 223, s. 2. Hamnområdets gränser äro ofta bestämda af K. m:t. Det utgör det vattenområde med hamnanläggningar, inom vilket hamnens taxor och författningar gälla. 3NF 9: 430 (1928). —
-ORDNING. ordningsstadga för en hamn l. (förr) för ett fiskläge. PH 1: 645 (1726). Hamnordningen för Göteborg. SFS 1922, s. 1064. —
-ORT. (numera mindre br.) hamnplats (se d. o. 1). Palmblad SophOid. 14 (1834). Den attiska hamnorten Faleron. NF 3: 1051 (1879). 2NF 35: 725 (1923). —
-PASS. adm. pass som under vissa förhållanden utfärdas för fartyg vid färd till frihamn från vidliggande tullhamn. SFS 1919, s. 1644. —
-PLAN, sbst.1 (i fackspr.) landområde som tillhör en hamn. TT 1889, s. 120. Hamnplanet (vid Klara strand) sträcker sig till bangården. Sthm 2: 304 (1897). —
-PLATS.
1) ort där hamn finnes, hamn; jfr -ORT; äv. om förtöjningsplats inom en hamn. (Norra) Sandviken .. (är) en af Ölands förnämsta hamnplatser, der skärbåtar ifrån Stranda härad och Tuna Län landa. Iduna 10: 301 (1824). Finna hamnplats. Östergren (1926). De närmast belägna grekiska hamnplatserna (blevo) ställda under romersk kontroll. Grimberg VärldH 3: 481 (1928).
2) (öppen) plats invid en hamn. Den vidsträckta, af tempel, portiker och förrådshus omgifna hamnplatsen låg tyst och folktom. Rydberg Ath. 331 (1859; uppl. 1876: hamntorg). —
-POLIS.
2) avdelning av polisstyrkan i ett samhälle vilken upprätthåller den allmänna ordningen vid dess hamn; äv. om enskild poliskonstapel i dylik avdelning. 3NF (1928). —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (hamn- 1643—1926. hamne- 1540—1749) (numera knappast br.) hamnavgift; särsk. ss. sammanfattande benämning på avgifter för själva fartyget (motsatt: hamnavgifter av varor); jfr BRO-, BOM-PÄNNINGAR. HFinlKamF 1: 39 (1540). Effterlåte Wij (dvs. Kristina) dem (dvs. Nora stads invånare) broo- hambn(-) och boompenningar. Johansson Noraskog 3: 363 (i handl. fr. 1643). Lästpenningar, lykt- och vaktpenningar, kokhusavgift och ställningspenningar sammanslogos .. (i Malmö år 1836) till en enda avgift under benämning hamnpenningar. Persson MöHamn 88 (1915). —
-REGLEMENTE. hamnordning. Hamnordn. 18/3 1812, § 2. Dalin (1852). —
-RODDARE. person som mot fastställd taxa i en hamn biträder med fastsättning o. losstagning av fartygens förtöjningstrossar. SD(L) 1898, nr 603, s. 4. —
-RUTIN. sjömil. fastställd tidsindelning för arbete, exercis, måltider o. d. å örlogsfartyg i hamn; motsatt: sjörutin. 2NF (1909). —
-RÄTT, r. l. m. (hamn- 1668 osv. hamne- 1669—1726) [jfr fsv. hamnerätter, hamnumgälder] (förr)
1) speciallag gällande för fisklägen. RARP 10: 221 (1668). Continuerades (i lagkommissionen) opläsandet af Hamnerätten och oplästes § 14. FörarbSvLag 1: 413 (1692).
2) specialdomstol vid fisklägen vilken hade att upptaga vissa mål rörande fiskläget, i sht beträffande ordningen inom detta; äv. om sammanträde av denna domstol. RARP 10: 217 (1668). Skal vid hvarje inrättade Fiskeläger en Hamn-Rätt vara, och (bestå) af .. En Hamnefogde, hvilken .. förer direction, och 3:ne Bisittare .., hvilke senare Fiskelägret sielfve .. utnämna. Hamnordn. 1/3 1726, s. 4. Så ofta thet tarfvas, Hamn-Rätt hålla. Hamnordn. 24/1 1771, s. 4. —
-SEDEL. (förr) intyg, utfärdat av hamninspektoren, rörande lästetal o. d. av ett till hamnen inkommet fartyg. PH 2: 1367 (1738). —
-SENAP. [namnet givet av ANathorst] örten Sisymbrium altissimum Lin. Nathorst SvVäxtn. 51 (1905). Krok o. Almquist Fl. 1: 107 (1919). —
-SERVIS. (numera knappast br.) hamnbetjäning (ngn gg därjämte omfattande hamns utrustning i allm.); äv.: person hörande till hamnbetjäningen. Smedman Kont. 7: 38 (1874). Urarvakonkursen efter hamnservisen .. S. PT 1917, nr 238, s. 4. —
-SJÅARE. (vard.) ”sjåare” i en hamn; jfr -BUSE. NDA 1863, nr 125, s. 2. Fyra grovlemmade hamnsjåare. Högberg Frib. 80 (1910). —
-SKRÅ. (hamn- 1668 osv. hamne- 1666—1915) [fsv. hamneskrå] (förr) (ordnings)stadga för fiskläge; jfr -RÄTT 1. Willie Wij, at den, som Sillefisket nyttia wil, skal lefwa efter den Hamne-Skrå, som i alle Fiskelägen skal upslås och publiceras. Stiernman Com. 3: 385 (1666). Den rad av hamnskrån, som ifrån 1450 och framåt utfärdats av statsmakterna. Fatab. 1920, s. 72. —
-SPÄRRNING. i sht hist. Från den 24 april skulle .. hamnspärrningen mot England utföras. Forssell i 3SAH 3: 125 (1888). —
-STAD. (hamn- 1817 osv. hamne- 1669) stad försedd med hamn. Risingh KiöpH 88 (1669). Såsom hamnstad är Stockholm i hög grad gynnadt af naturen. Sthm 2: 295 (1897). —
-STOCK. (förr) i ett fiskläge uppsatt (ihålig l. med sparbössa försedd) stock vari bidrag till de fattiga nedlades. Murenius AV 347 (1657). Därs. 394 (1658). Jfr: Offerstokz peningar i hampnarna hafuer præp(ositus) dem (dvs. församlingsborna) vndt i trij åhr. Murenius VP 39 (1640). —
-STOCKS-FÖRESTÅNDARE—0~10200. (förr) person som hade uppsikt över en ”hamnstock”. Murenius AV 593 (1666). —
-STOCK(S)-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (†) pänningar nedlagda i en ”hamnstock”. Murenius AV 388 (1658). Därs. 437 (1660). —
-STRAND. (hamn- 1711. hamna- 1652) (†) med hamn försedd strand. Skogekär Bärgbo Wijs. 38: 1 (1652, 1682). KFÅb. 1913, s. 211 (1711). —
-STYRELSE. (av stadsfullmäktige utsedd) styrelse för en (stads) hamn. Dalin (1852). Göteborgs hamnstyrelse omhänderhar .. stadens hamn- och fyrväsende. SFS 1897, Bih. nr 73, s. 3. —
-STÄMMA, r. l. f. [fsv. hamnastämma] (på vissa orter) offentlig stämma för behandling av ett fiskläges gemensamma angelägenheter. Fatab. 1920, s. 115 (1851). Därs. 1920, s. 78. —
-STÄNGNINGS-ANSTALT. (†) åtgärd vidtagen för hamnspärrning. Kommité för kustbevakning och hamnstängnings-anstalter. KrigVAH 1810, s. 255. —
-TID. sjöt. den tid varmed (tidvattens)floden (i en hamn) ”fördröjes” vid full- o. nymåne. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Hamntiden är 2 t. 30 m., och vattnet stiger vid springtid tolf fot. Skogman Eug. 1: 161 (1854). Hagman FysGeogr. 94 (1903). —
-TING. (på vissa orter) jfr -STÄMMA. Fatab. 1920, s. 100 (1813). ”Skärlaget” samlas mångenstädes ännu till ”hamnting” i kapellet. Rig 1920, s. 38. —
-TORSK. fisken Phoxinus lævis Ag., elritsa, som gärna håller till i hamnarna. 1Brehm III. 1: 282 (1876; fr. Stockholms skärgård). —
-TRAFIK. sjöfart på en hamn (den stora hamntrafiken) o. skeppsfart inom en hamn (den lokala hamntrafiken). 2NF (1909). —
-UMGÄLD~02. nästan bl. i pl.: samtliga de avgifter o. utgifter som gäldas av ett fartyg som anlöper en hamn; vanl. om avgifterna till hamnen. Sparre Frisegl. 3: 133 (1832). 2NF (1909). —
-UTSIKT~02, äv. ~20. särsk. konst. i sht i fråga om äldre måleri: motiv som består av en utsikt över en hamn. SP 1792, nr 102, s. 2. Eichhorn Stud. 2: 101 (1872). —
-VAKT.
1) sjöt. vakttjänstgöring på fartyg i hamn; manskap som bestrider dylik tjänstgöring; motsatt: sjövakt. Bestrida hamnvakt. ReglFl. 1834, 1: 170.
-VÄSEN l. -VÄSENDE. stundom konkretare. Tillkännagifvanden rörande .. hamn-, lots- och karantänsväsende. SFS 1891, nr 60, s. 3. SD(L) 1895, nr 50, s. 3.
B (†): HAMNA-FOGDE, -STRAND, se A.
C (†): HAMNE-BRO, -DRÄNG, -FOGDE. —
-GATA, -GÅRD, -INSPEKTOR, se A. —
-MÄRKE, -MÄSTARE. -PÄNNINGAR, -RÄTT, -SKRÅ, -STAD, se A.
Spoiler title
Spoiler content