SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HANDTLANGARE han3t~laŋ2are, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(numera vanl. skrivet hant-. hand(h)- 16411814. han(d)t- 1654 osv.)
Etymologi
[liksom d. haandlanger (d. dial. haandt-, hand(t)langer) av t. l. nt. handlanger (jfr holl. handlanger), till t. handlangen (se HANDTLANGA); jfr mnt. handelank, handtlangare]
1) person i underordnad ställning som går ngn till handa med handräckning; numera bl. i fråga om vissa yrken, i sht murning, samt t. ex. landtmäteri- o. skogsarbeten. Gå, arbeta som handtlangare. RP 8: 724 (1641). När min k. Moder intet orkar skrifva; så lärer syster Maya vara så god och företräda stället af en liten handtlangare. Crusenstolpe Tess. 1: 184 (i handl. fr. 1687). Lif-Chirurgi .. Ribe och Schützer, med några sina Handtlangare. PH 5: 3078 (1751). Hvart murlag har .. sina aparte handlangare. König Mec. 107 (1752). Till hvarje stämplingslag (som skall stämpla en till avvärkning utsedd skog) erfordras en förman och 2 à 3 .. handtlangare. Fredenberg Sågtimm. 8 (1892). ArbStat. A 3: 74 (1901). jfr BYGGNADS-, MURAR(E)-, MURERI-, TIMMER-HANDTLANGARE m. fl. — särsk. [jfr motsv. anv. i holl.] (i fråga om utländska o. ä. sv. förh.) mil. o. sjömil. biträde vid kanonservisen (kruthämtare, ammunitionsbärare). OSPT 1686, nr 30, s. 6. Konow (1887). jfr ARTILLERI-HANDTLANGARE.
2) bildl.; numera bl. i bet. a o. b. Chinesiska historien är sedolärans handlangare (dvs. tjänarinna). SvMerc. IV. 2: 172 (1758).
a) [jfr t. die handlanger der wissenschaft] (mindre br.) (underordnad) ämnessven. Vetenskapens handtlangare (hava) trängt sig fram i förgrunden. BEMalmström 5: 188 (c. 1860). SvD(A) 1929, nr 342, s. 7.
b) (fullt br.) i föraktlig l. nedsättande anv.: (ngns) värktyg l. redskap l. ”kreatur”. Gemena förförare! Hin håles handtlangare. Björn Barb. 85 (1785). Kellgren var .. som dramatiker blott monarkens handtlangare. Levertin G3 260 (1894). Tsarismens hantlangare. Söderhjelm Uppror. 113 (1918). — särsk. i numera knappast br. anv. Jöran Pehrson, hans (dvs. E. XIV:s) grymheters handtlangare. Dalin Hist. III. 1: 649 (1761).
Ssgr (i allm. till 1): HANDTLANGAR- l. HANDTLANGARE-ARBETE~020, äv. ~200. KrigVAH 1823, s. 173.
-TJÄNST. WoJ (1891). särsk. till 2 b. Våra hrr riksdagsmän af gamla landtmannapartiet som nu i fem år gjort handtlangaretjenst åt Stockholmsradikalismen. VL 1892, nr 277, s. 2.
Avledn.: HANDTLANGERSKA, f.
2) (numera föga br.) till 2 b. EP 1792, nr 14, s. 1. Djefvulens handtlangerskor kastas på bålet. Rydberg Frib. 221 (1857; om häxor).
Spoiler title
Spoiler content