SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HELVETISK hälve4tisk, adj.1; adv. -T.
Ordformer
(helwitsk Vultejus Post. G 2 b (1686; i vers))
adj. till HELVETE: som hör till l. leder sitt ursprung från l. passar för helvetet o. d., infernalisk; jfr HELLISK.
1) till HELVETE 1; förr äv. till HELVETE i bet.: de dödas rike, underjorden. De helvetiska makterna. Jesus .. (har) Manneligen kämpat / Mot then Helwitska Orm. Vultejus Post. G 2 b (1686). (Man) har .. talat om planeten Jupiters stormöknar såsom rätt passande för en helvetisk bostad. 1NordUnivT I. 2: 31 (1855). Mefistofeles .. är (i Goethes Faust) .. alldeles samma helvetiska personlighet, som vi redan af den äldsta faustlitteraturen lärt känna. Lysander Faust 72 (1875).
2) (ngt vard.) i överförd anv. (jfr HELVETE 3): utomordentligt förfärlig l. ohygglig o. d.; avgrundslik, avgrunds-, infernalisk; jfr DJÄVULSK, SATANISK. En helvetisk elakhet, ondska, list, grymhet. Helvetiska planer, stämplingar. Helvetiska kval, plågor. Ett helvetiskt buller, larm, oväsen. At jag .. vnder ett förskräckeligit vrålande, thenna rätt helfvetiska pino så länge vtstod, til thes ... Humbla Landcr. 331 (1740; i fråga om en bastonad). (Stinkdjuret) sprutade sin helvetiska saft i näsa, mun och ögon på mig. 1Brehm 1: 225 (1874). Stjärnbaneret (gick) i topp under helvetiskt larm. SvD(B) 1924, nr 137, s. 9.
3) (starkt vard.) ss. uttr. för förbittring l. ss. rent förstärkningsord, övergående till kraftord; ofta ss. adv.; jfr HELVETE 1 d o. liknande anv. av DJÄVLIG, DJÄVULSK, FÖRBANNAD. Jag är alldeles förbryllad genom detta helfvetiska påfund. Sparre Findl. 1: 16 (1835); jfr 2. (Teaterbanan) är så helvetiskt svår, herre, så att (osv.). Strindberg RödaR 192 (1879). Helvetiskt godt det kännes, / När (osv.). Bååth GrStig. 155 (1889). (Nu) kan Grottekvarnen snart / gå med rent helvetisk fart. Rydberg Dikt. 2: 73 (1891).
Avledn. (till 1 o. 2): HELVETISKHET, r. l. f. (tillf.) Wikner Mater. 285 (1870).
Spoiler title
Spoiler content