HOMERISK hωme4risk l. ho- l. hå-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. homerisk, t. homerisch, eng. homeric, fr. homérique, lat. homericus; ytterst av gr. ὁμηρικός, till Ὅμηρος, Homeros; jfr HOMERID]
i sht hist. som har avseende på l. härrör från l. liknar o. d. den forngrekiske skalden Homeros l. de honom tillskrivna stora episka dikterna Iliaden o. Odyssén l. den tidsålder, de förhållanden o. d. som dessa dikter skildra. Holmberg (1795; under homérique). Den homeriska frågan är problemet om de homeriska dikternas uppkomst. 3NF 9: 1238 (1928). — särsk. [efter gr. (Il. 1: 599, Od. 8: 326) ἄσβεστος γέλως, ”outsläckligt” skratt, om gudarnas skratt] i uttr. homeriskt löje, långvarigt, våldsamt skratt. Nyblom Bild. 190 (1864).
