SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1932  
HÄR 4r l. 4r, adv.1
Ordformer
(heer 1667. her 1521 (: her med)1750. här 1521 osv. härna 1904 (starkt vard., bygdemålsfärgat, i förb. såna härna, pl.; jfr I 4 b). Jfr för övr. DEN HÄR o. DENNE HÄR)
Etymologi
[fsv. här, motsv. d. her, isl. hér, got. o. fsax. hēr, ffris. hīr, holl. hier, fht. hēr o. hiar, t. hier, feng. hēr, eng. here, av germ. hēr, sannol. bildat (med öppning av i till e framför r o. förlängning av e i starktonig ställning) till pronominalstammen hi- (jfr HIN, pron., HIT) med det äv. i andra rumsadv. förekommande suffixet -r (jfr DÄR, VAR). — Jfr HÄR, adv.2]
I. ss. demonstr. adv.
1) med syftning på ett ställe som är (i värkligheten l. i tanken) omedelbart närvarande (deiktisk anv.) o. i anv. som närmast sammanhänger med denna.
a) i eg. bem., med syftning på det ställe (den plats l. ort l. trakt, det land osv.) där den talande (i värkligheten l. i tanken) befinner sig: på detta ställe l. denna plats l. ort osv.; ofta med en ytterligare, preciserande lokalbestämning. Här inne, nere, uppe, ute osv. (se ssgrna). Här i huset, på orten, i staden, i landet, på jorden, i världen. Här i tiden, dvs. i jordelivet; jfr β. Vad gör du här? Ändtligen är hon här igen. Här kommer ingen fram. Här vilar N. N. (i gravskrift, i sht förr). Här är den sköna rosen. SvForns. 3: 385. Engelen swaradhe .. Han (dvs. Kristus) är icke här (i graven), han är vpstonden. Mat. 28: 6 (NT 1526). Arendt .. är här stadder hos migh. OxBr. 5: 13 (1612). Emellan Malung och här (dvs. Nås), äro åtskilliga stora forssar. Hülphers Dal. 301 (1762). Susen er grafsång, susen af sorg, I darrande aspar, / Böj dina grenar, o alm, — här är Angelikas graf! BEMalmström 6: 7 (1840). Här, som jag nu sitter, kan jag säga dig, att (osv.). Lagerlöf Holg. 1: 229 (1906). — särsk.
α) med syftning på (ställe i) skrift l. bok o. d.: på detta ställe, i denna skrift l. bok osv. Alt annat Tyrannij, som .. här icke kan til pricka beskrifwas. G1R 1: 23 (1521). Här är ett utdrag ur ett .. bref till tribunen. Wulff Petrarcab. 301 (1905).
β) (i sht i religiöst spr.) pregnant: på jorden, i jordelivet (motsatt: i himmelen l. det eviga livet). Hoon (dvs. den döda) bödh Eer här Fahrwäl / At fägna in för Gudh i Himmels Frögd Eer Siäl. Lucidor (SVS) 203 (1672). Hur dess (dvs. Gerdas) väsen preglen bär / af en själ ej hemma här. Tegnér (WB) 5: 187 (c. 1825). 1Kor. 15: 44 (Bib. 1917).
γ) (numera föga br. utom i sydligaste Sv. samt i Finl.) i fråga om rörelse till l. riktning mot ett ställe: hit. Then Gudz mannen är kommen här. 2Kon. 8: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: att gudsmannen hade kommit dit). 3 compagnier erre her rede ankomna. OxBr. 6: 2 (1624). Åtskilliga af oss äldre, som kommo här för första gången. NordT 1894, s. 608.
δ) ss. attributiv bestämning efter ett sbst. l. pron.: som är l. befinner sig här, härvarande. Husen här äro vackra. Weste (1807). De sceniska lagarna här (dvs. på teatern i Shanghai). Nyblom Österut 47 (1908). Eder agent här. Auerbach (1909). — särsk.
α') (numera i sht ngt vard.) med försvagad bet., till funktionen närmande sig l. ersättande ett hänvisande pron. (”denne”, ”den här”); jfr DÄR I 1 b. Förty Samuel här, är icke någon död Helig, vthan lefwande. Rudbeckius KonReg. 98 (1614). Klif opp på kistan här. Remmer Theat. 1: 57 (1814). Honom här förde äregirigheten till en för tidig död. Nyblom Österut 18 (1908).
β') i förb. med pron. den o. denne, se DEN HÄR resp. DENNE HÄR.
b) med försvagad l. försvunnen lokal bet.
α) med försvagad, men ännu icke helt försvunnen lokal bet., hänvisande till l. åberopande l. riktande uppmärksamheten på ngt som föreligger för den talande o. den l. dem han vänder sig till l. som sker (l. nyss skett) inför ens ögon, äv. som man nyss fått höra o. d.; stundom mycket förbleknat, närmande sig bet. av en ersättning för ett formellt subj. (jfr DÄR V 1). Här är jag! Var så god, här är boken som du ville ha. Här är hon (l. ha vi henne) ju igen! Här har du! (vard.), se här, var så god och tag! Här ska du få se någonting. Här ser du, hur det kan gå! Ähr thz sant, tu säger här? Asteropherus 61 (1609). Flickor, här måste skaffas bolstervar. Hedenstierna FruW 16 (1890). Här finnas öfversinnen för öfversinnevärldar. Quennerstedt Värld 22 (1904). — särsk. i uttr. se här! (ngn gg sammanskrivet) användt för att rikta uppmärksamheten på ngt, särsk. för att erbjuda ngn att mottaga ngt o. d. Se här, vi äro aldeles nedstänkte. Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Sehär, farbror! Lundegård Tit. 232 (1892).
β) med försvunnen lokal bet., övergående i bet.: i denna sak, i detta fall l. avseende, under dessa omständigheter, härvidlag; nu. Här sannas ordspråket att (osv.). Upp. 13: 18 (NT 1526). Godh skääll kunde här intet gälla. Svart G1 6 (1561). Här gäller för lifvet att springa. Geijer I. 3: 287 (1815). Här gäller en strid om landets väl eller ve. Hedin 1Varn. 4 (1912).
2) (i skriftspr.) med syftning på en i det föregående satssammanhanget omtalad plats l. ort osv. (anaforisk anv.): på detta ställe, där. I saligheetz hallar. / Här blijfwer omak och arbete lönt. Stiernhielm Herc. 316 (1648, 1668). I Polar- och Equatorialländer .. herrskar (naturen) med en sträng, ofta förskräckelig spira .. hvarjämte allt här tillika får en mäktigare enformighet. Geijer Häfd. 45 (1825). Essén Eur. 45 (1926).
3) (i skriftspr., i sht i vitter stil) för att beteckna tidpunkt under ett skeende, i sht i ett pågående samtal o. d., då ngt inträffar: på denna punkt (i samtalet osv.); nu; härvid. Rääf Ydre 3: 165 (i handl. fr. 1620). Jag vill er ge min bästa ko, / Därtil sex kappar hafra lägga; / Här hördes hästen lustigt gnägga. Bellman Gell. 57 (1793). ”Ack, Herre Gud!” — här de gråta stridt — / ”Så'n toker!” — här åter de skratta. Snoilsky 5: 24 (1897).
4) förstärkande ett föregående l. sådan (tocken).
a) (i sht vard.) i förb. så här0 4 (stundom sammanskrivet); eg. med hänvisning till ngt som man ser framför sig (o. ofta åtföljt av en förtydligande åtbörd l. blick o. d.), sedan äv. med syftning på ngt omtalat l. i sht på ngt i satssammanhanget följande: på detta sätt l. vis, på det här sättet, sålunda, så; på följande sätt; jfr DÄR I 4 a. VDAkt. 1679, nr 357. En annan lärd man (skriver) så här: göra, giöra, gjöra (osv.). Hof Skrifs. 138 (1753). Så här bittida. Almqvist Kap. 7 (1838). Jo, så här gick det till. Nordstjernan 1844, s. 19. Mademoiselle Charlotte, jag är rädd att det icke går så här. Hallström Than. 187 (1900). — särsk.
α) i uttr. så här års l. dags o. d., vid den här tiden på året l. dagen osv. Så här års. Carl XII Bref 52 (1702). Han skulle söka herr Falander så här dags. Strindberg RödaR 177 (1879). Engström Äfv. 86 (1908).
β) (vard.) med förbleknad bet., ofta bl. ss. ett slags fyllnadsuttr., vid tidsbestämning, mindre ofta lokalbestämning: nu; här. Så här i vardagslag. Strejken betyder mycket så här i flyttningsdagarna. SDS 1896, nr 458, s. 3. Så här på landet. Dahlbäck Åb. 182 (1914).
γ) (†) ss. kvalitetsbestämning: ”så där”, ”lagom”, medelmåttig, klen. (Vid visitation med Kökars bönder voro) Alla tilstädes och läsningen så här. Murenius AV 261 (1653). Därs. 514 (1662).
b) (i sht vard.) i förb. sådan här, i n. sg. sådant här äv. substantiverat (stundom sammanskrivet), l. (bygdemålsfärgat) tocken här, sådan som här föreligger l. ses l. visar sig l. framträder osv., sådan som denne l. denna l. detta osv.; äv. (med försvagad innebörd): ”sådan du nog vet” o. d., ofta med bibegrepp av ogillande l. förakt o. d.; jfr DÄR I 4 b. Vid sådana här tillfällen. Sådant här skall du akta dig för i framtiden. En sådan här modern inrättning — vad heter den nu igen? En sådan här lära, at Gudh haffwer intet anseende til personen. Muræus Arndt 2: 260 (1648). Tänk att få .. resa till Södern en sådan här dag. Öberg Makt. 2: 14 (1906). En tocken här (dvs. en droska) tör väl vara förskräckligt dyr? Högberg Storf. 15 (1915).
II. (†) ss. relativt adv.
a) med syftning på en rumsbestämning: varest, där. Han (har) blifwitt nödtrengd att drage .. hijt till Swerige, her han hafwer nedersatt sigh. SUFinlH 3: 43 (1609). KKD 5: 5 (c. 1709).
b) allmännare, med syftning på ngt i det föregående satssammanhanget omtalat o. refererande till en efterföljande (i verbsammansättning ingående) prep.: hvar-(efter osv.). Här alle the som wedherböre wete sigh effterrätta. PrivBergsbr. 1649, Fullmacht s. A 4 b.
III. (numera knappast br.) ss. adv. inbegripande på en gång determinativ o. relativ bet.: här varest, på detta ställe där. Min Vän, jag sitter här jag sitter. LBÄ 9—10: 6 (1798). Här jag står, / Satt Dahlgren. Thomander TankLöj. 81 (1831).
IV. ss. indefinit adv.
a) i förb. här — där, ngn gg här — här, på ett ställe (l. det ena stället) — på ett annat ställe (l. det andra stället); på ett håll — på ett annat håll osv.; på olika l. skilda ställen; stundom med förbleknande av den lokala bet., närmande sig bet.: i det ena fallet — i det andra fallet o. d.; jfr DÄR IV 1. Än här (och) än där. Om någhor sägher thå till idher, Sy, här är Christus eller ther, så troor thet intit. Mat. 24: 23 (NT 1526). Här föll ett blad på fållen, / Här på det fagra håret. FWulff i Finn 1903, s. 52. — särsk. (mindre br.) i uttr. både här och där, övergående i bet.: på två l. flera ställen (samtidigt), överallt. RA I. 1: 355 (1544). Jag ska' låta dem veta, hvad du är för en, både här och där. Geijerstam LycklMänn. 47 (1899).
b) i förb. här och där, förr stundom där och här, l. (numera i sht i skriftspr.) här och var, på ett l. annat ställe, på enstaka l. vissa l. somliga ställen, flerestädes; ställvis, strövis; jfr DÄR IV 3. Här och där har författaren nog tagit miste. Mijn fåår .. gå wille här och ther på berghen. Hes. 34: 6 (Bib. 1541). Där ock här. Tiällmann Gr. 238 (1696). Här och var bildade trädgårdarnas grönska ett välgörande avbrott. Hedin i 3SAH 29: 121 (1917).
Anm. 1:o Förb. av HÄR, adv.1, med efterföljande adv. l. prep. ha först i jämförelsevis sen tid sammansmält till värkliga ssgr o. särskrevos alla i ä. tid ofta. Ännu i vår tids språkbruk är förb. i många fall, i sht där senare leden är ett adv., icke fullt fast, o. särskrivning är i dem mer l. mindre bruklig; så t. ex. HÄR-BAKOM, -BREDVID, -IN, -INNANFÖR, -INNE, -INOM, -INUNDER, -NED, -NEDAN, -NEDANFÖR, -NERE, -OVAN, -OVANFÖR, -SAMMASTÄDES, -UPP, -UPPE, -UT, -UTE m. fl.
2:o Med avs. på accentueringen av ssgrna med HÄR, adv.1, vilka nedan anföras som särskilda artiklar, gäller vad som säges i anm. 3:o sp. D 2525 rörande ssgrna med DÄR.
Spoiler title
Spoiler content