publicerad: 1932
HÖGTIDLIG hök3~ti2dlig, i vårdat spr. äv. hø3g~, l. hökti4dlig, äv. 032 (högti´delig, högti´dligen Weste; höckti`dligg Dalin), adj. -are. adv. -A (†, G1R 7: 428 (1531), Swedberg Schibb. 221 (1716)), -E (†, G1R 5: 58 (1528)), -EN (G1R 18: 71 (1546) osv.), -T (Adlerbeth Æn. 35 (1811) osv.).
Ordformer
(-tid- 1757 osv. -tid(h)e- 1528—1859. -tijder- 1627. -ligen 1635. -ligit, n. 1716)
Etymologi
1) (i sht i högre stil, numera föga br.; jfr dock b) till HÖGTID 1, 2: som är l. utgör l. har prägeln av en högtid l. högtidsdag; såsom en högtid; högtids-. Schroderus Os. 2: 480 (1635). Kungl. Maj:ts plakat om fyra allmänna, högtidliga tacksägelse-, faste-, bot- och bönedagar .. 1906. SFS 1905, Bih. nr 55, s. 1. — särsk.
a) (†) i uttr. hålla en dag o. d. högtidlig, äv. högtidligen begå en dag o. d., fira en dag o. d. ss. en högtid. J skolen haffua thenna daghen til åminnelse, och j skole halla honom höghtijdhelighan Herranom til itt fest. 2Mos. 12: 14 (Bib. 1541; Bib. 1917: fira den såsom en Herrens högtid). AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 5 b (1587). Högtideligen begå en dag. Lind (1749).
b) (fullt br.) i uttr. högtidlig(t) tillfälle, sammankomst o. d.; numera vanl. med anslutning till 5. Vid (särskilt) högtidliga tillfällen. Gubben (har) låtit göra en Kjed (till jetongen), hvilken han vid sina högtideliga tillfällen bär om Halsen. Johansson Noraskog 1: 72 (i handl. fr. 1785). Cavallin (1875).
c) (†) ss. adv.: vid högtider l. på högtidsdagar o. d. Thetta (dvs. förut nämnda psalmer) är ju thet wi åhrligen, högtideligen siunge. Swedberg Schibb. f 3 a (1716). SKrok (1749) i SmålHembygdsb. 1: 24.
2) (numera bl. ngn gg i högre stil) till HÖGTID 1 l. 2: lämplig l. passande vid l. avsedd för högtider l. högtidliga tillfällen, högtids-; festlig, fest-. Bureus Suml. 35 (c. 1600). Se der kommer i högtidlig skrud / Dagens Brudgum, skön som Krigets Gud. Tranér Sappho 87 (1824). Hålla det högtidliga festtalet. Rundgren i 3SAH 2: 122 (1887).
3) (†) ss. adv.: ståtligt, präktigt. Att thin herre .. honum beskyddet, högtidelige oppehålledt, och til en Riddermandzman giortt. G1R 5: 58 (1528).
4) som företages l. försiggår under iakttagande av vissa vedertagna formaliteter l. ceremonier; stundom närmande sig l. övergående i 5. Han loth konung Cristierns folk begraffuas högtidheliga j kyrkegården. G1R 7: 428 (1531). Vthi .. lijkfärder, begrafningar och andre höghtijderlighe Procesz. Girs Edelh. D 4 b (1627). Sedan Jesus .. blifvit högtideligen invigd till sitt Läro-Ämbete, begaf han sig till Galileen. Ödmann StrFörs. 1: 158 (1799). En nyvald Konung skulle göra sin högtidliga färd genom rikets förnämsta landskaper. Schlyter JurAfh. 2: 194 (1879). Jordfästning i vanlig ordning eller så kallad högtidlig jordfästning. SFS 1894, nr 36, s. 3. — särsk. om förklaring l. löfte, skrivelse o. d.: avgiven under iakttagande av vedertagna formaliteter l. under bindande former; officiell; helig. Emot alla högtideliga aftal och förbindelser. Schönberg Bref 1: 292 (1778). Jag förklarar .. högtideligen, att (osv.). Ödmann StrFörs. 1: 447 (1800). Högtidliga försäkringar. Forssell i 3SAH 3: 217 (1888). (†) Med minne wij eder högtijdeligen ther om tilschrifwa. G1R 18: 71 (1546).
5) fylld l. präglad av en allvarlig o. upphöjd stämning; jfr HÖGTID 4. Swedberg Schibb. 221 (1716). Den mera vårdade och högtidliga (skrivarten). Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 13 (1801). Nattens högtidliga stillhet. Enberg Därs. 7: 296 (1815). Jag erinrar mig ännu den högtidliga stämning, hvarmed jag första gången beträdde utländsk jord. De Geer Minn. 1: 44 (1892). (Jonas) kände .. sig .. nästan högtidlig. Siwertz JoDr. 64 (1928).
6) allvarlig o. värdig, överdrivet stel; gravitetisk. Sätta på sig en högtidlig min. Han .. fruktade att icke fullkomligt hafva bragt sina anletsdrag i deras vanliga högtidliga skick. Carlén Repr. 429 (1839). Drottning Ulrika Eleonora satt der stel och högtidlig i sin oformliga styfkjortel .. och tycktes föga deltaga i aftonens nöjen. Topelius Fält. 4: 264 (1864). Hallström Händ. 19 (1927). — särsk. i uttr. (icke) taga ngt högtidligt, (icke) taga ngt (allt för) allvarligt l. seriöst. Uppfinnarinna till detta spratt är naturligtvis den glada Isotta, som ej tager sakerna mycket högtidligt. PT 1901, nr 80 A, s. 3.
Ssg: HÖGTIDLIG-HÅLLA. (i sht i skriftspr.) till 1: medelst högtidlighet fira (ngt); celebrera. AB 1845, nr 262, s. 3. Svenska Akademien högtidlighåller årligen minnet af (G. II A.). Ljunggren i 2SAH 58: 5 (1882). (I Kristiania) hade studentersamfundet .. vidtagit förberedande åtgärder för att högtidlighålla den stundande 17 maj. De Geer i 3SAH 1: 272 (1886).
Avledn.: HÖGTIDLIGA, v. (†) till 5: göra (ngt) högtidligt, skänka högtidlig prägel åt. Vid Gudstjensten högtidligar och höjer hon (dvs. tonkonsten) andakten. Mecklin BegTonk. 6 (1802). —
HÖGTIDLIGHET300~2 l. 040~1 (högti´dlighet Weste), r. l. f.
1) till 1: högtid (se d. o. 2), festlighet, festlig tillställning l. sammankomst. Linc. (1640; under solennitas). Värden .. bad .. alla Gästerna bevista denna Solennitet (högtidelighet). Weise 1: 238 (1769). Sällskap och högtidligheter uppfyllte deras hus. Leopold 3: 467 (1794, 1816). De Geer Minn. 2: 91 (1892). jfr BEGRAVNINGS-, INVIGNINGS-, JUBILEUMS-, ÅRS-HÖGTIDLIGHET m. fl.
2) till 5: högtidlig stämning; högtidligt allvar, högtidlig prägel; (utvecklande av) ståt o. d. I förgår öpnade Hans Maj:t med all högtidelighet den nya Sammankomsten af Les Notables. GT 1788, nr 139, s. 2. (N. N:s) jordfästning ägde rum .. under stor högtidlighet. SvD(B) 1927, nr 190, s. 4. Det var en solig högtidlighet över .. Christenbergs intåg. Hallström Händ. 97 (1927).
3) till 6: stel värdighet, stelhet. Hjertat fryser under den kalla högtidligheten. Rydqvist i 2SAH 12: 306 (1827). Umgås med varandra på ett lekfullt och vänligt sätt, utan all stelhet och högtidlighet. Lagerlöf Top. 204 (1920).
Spoiler title
Spoiler content