IL, sbst.3, r. l. m. l. f. (m. Schultze Ordb. 2070(c. 1755); f. Sundén); pl. -ar.
Ordformer
(iljar, iliar, pl. 1685—1769)
Etymologi
[fsv. il (pl. iliar), sv. dial. il; jfr ä. d. ilje (ile, il), d. dial. il, nor. dial. o. isl. il, motsv. mnt. elde, elt, ele, hudvalk på hand l. fot, ffris. ili, il, holl. eelt, feng. ile, ill, fotsula; av germ. iliþ; av ovisst urspr.]
(†) fotsula, fotblad. Thet är ej länger sundt at gå med wåta Iljar. Spegel GW 114(1685). Ihre(1769). Sundén(1885; angivet ss. folkspr.).
SAOB
