SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INANDAS in3~an2das, v. dep. -ades; förr äv. INANDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (föga br., Möller (1790), Dalin (1852)), -NING.
Ordformer
(-anda 17141857. -andas 1804 osv.)
Etymologi
[jfr d. indaande, holl. inademen, t. einatmen; jfr äv. eng. inspire, fr. inspirer; av IN o. ANDA, v.1, resp. ANDAS]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr ANDAS IN.
1) draga in andedräkten; andas in; vanl. med obj. betecknande luft l. annat gasformigt ämne l. däri förekommande, fint fördelade partiklar; äv. abs. Inandas koloxid, blomdoft, rök. Man måste både godt och ondt wäder inanda. Lindestolpe Matk. 33 (1714). Af alla djur äro foglarna de som inandas den största mängd af atmosferisk luft. Nilsson Fauna II. 1: III (1858). Under hela tiden inandades man .. bolmrök från en massa cigarrer. Wennerberg 2: 229 (1882). Man bör öfva sig både i att inandas och utandas. Setterblad Mackenzie 89 (1887). — särsk.
a) [till inandas l., i ä. tid, inanda] i pass.: dragas in medelst andedräkten; numera mindre br. utom i p. pf. LittT 1797, s. 325. Smittämnet upptages med den inandade luften. NF 13: 563 (1889). Cigaretter ha, särskilt på grund av att röken ofta inandas, en ruinerande effekt på kroppen. Holmberg Boxas 27 (1921).
b) ss. vbalsbst. -ning, äv. i konkretare anv. Nordforss (1805). Genom luftens inandning i lungorna blir det mörkröda blodet .. högrödt. Berlin Lrb. 9 (1852). Svahn LbMuntlFöredr. 24 (1903). — särsk. med. om indragande medelst andedräkten i luftstrupe o. lungor av vissa terapeutiska l. narkotiska medel (i gasform l. i form av fint fördelade partiklar), inhalation. LittT 1797, s. 324. Terpentin. Användes .. till inandning vid lungkatarr. SFS 1914, s. 250.
c) i bildl. anv.: insupa. Alla (författare) inandas .. med välbehag den rökelse man strör för dem. Rademine Knigge 3: 80 (1804). Lagerlöf Holg. 2: 230 (1907).
2) (†) fysiol. i utvidgad anv. ss. allmän beteckning för de livsprocesser varigenom levande organismer upptaga gaser ur det omgivande mediet; jfr ANDAS 2. Så att .. vexterne, liksom de inanda kolsyra, äfven inanda vattengas. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 23 (1857).
3) [jfr lat. inspirare] (numera föga br.) gm andning bringa (ngt) in (i ngn); blåsa in (ngt i ngn); mer l. mindre bildl. Atterbom (1808) i 2SAH 49: 418. (Fredrika Bremer) förädlade novellen genom att i densamma inandas en fläkt af svensk hemtrefnad och svensk kvinnlighet. (Cavallin o.) Lysander 165 (1866). Den Guden, som i hvar och en af eder inandats sin lifsande. Wåhlin Skoltal 107 (c. 1890).
Ssgr (till 1): (1 b slutet) INANDNINGS-APPARAT. med. inhalationsapparat. BoupptVäxjö 1871. Wretlind Läk. 7: 40 (1899).
-LUFT. (i sht i fackspr.) luft som man inandas; inandad luft. PedT 1898, s. 417. NoK 53: 79 (1926).
(1 b slutet) -MASKIN. (†) = -APPARAT. LittT 1797, s. 325.
-MUSKEL. muskel som fungerar vid inandningen. Hartelius Anat. 75 (1867). Den kraftigaste inandningsmuskel, vi ega, är mellangärdet. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 76.
Spoiler title
Spoiler content