SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INJURIE injɯ4rie, r. l. f.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet i lat. form. Schroderus Dict. 19 (c. 1635). Gynther ConvHlex. (1846).
Etymologi
[jfr t. injurie, eng. injury, fr. injure; ytterst av lat. iniuria, orätt, förnärmelse, skada, bildat med in- (se IN-, pref.2) till ius (gen. iuris), rätt, lag (se JURIDIK). — Jfr INJURIANT, INJURIERA, INJURIÖS]
1) (numera knappast br.) oförrätt. Theris leedne skade, offwerwold, spott, försumelsze och andre iniurier, som them .. tilfogett är. G1R 16: 644 (1544). Weise 1: 184 (1769). BonnierKL (1924).
2) i sht jur. skymf; förolämpning, ärerörigt l. kränkande yttrande l. tillmäle, ärekränkning, smädeord, invektiv; numera nästan bl. i pl. SthmTb. 23/3 1574. Lika med de förra (dvs. verbalinjurier) anses äfven symboliska injurier (ohöfviska och föraktliga åthäfvor ..). Schrevelius CivR 3: 376 (1849). Presspolemiken, som .. med de våldsammaste injurier och de giftigaste vapen förföljer .. hvarje politisk motståndare. PT 1898, nr 213, s. 2. SD(L) 1904, nr 316, s. 4. Östergren (1929). — jfr REAL-, VERBAL-INJURIE.
Ssgr (till 2; i sht jur.): INJURIE-MÅL. (numera mindre br.) ärekränkningsmål. VDAkt. 1722, nr 64.
-ORD. (†) Någ(ra) Jniurie och skeldord. SthmTb. 20/6 1570.
-PROCESS. ärekränkningsprocess. Chydenius 44 (1765). Att .. (han) ej ville inblanda sig i en injurieprocess genom att direkt ange mannen. SvD(A) 1931, nr 117, s. 13.
-SAK. (numera mindre br.) jfr -MÅL. RP 2: 168 (1632). Därs. 8: 504 (1641). HSH 9: 155 (c. 1800). TySvO 1185 (1932).
Spoiler title