SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INJURIERA, v. -ade.
Etymologi
[jfr t. injuriieren, eng. injury, fr. injurier; av lat. iniuriare, bildat till iniuria (se INJURIE). — Jfr INJURIANT]
(†)
1) förorätta l. skada (ngn). HFinLappm. 2: 386 (1641). Iag hadhe kunnat iniuriera D. D. Hierne, der med, att iag een brunn hadhe uptagit 5 mijl ifrån Medewij. HdlCollMed. 20/5 1683. Swedberg Schibb. 278 (1716).
2) kränka (ngns) heder o. ära, skymfa, smäda. Petreius Beskr. 2: 72 (1614). (Han) hafver injurierat dem med skälzordh. RP 12: 268 (1648). Biberg 3: 311 (c. 1823). Annerstedt Rudbeck Bref cclxx (1905; sannol. efter handl. fr. 1689).
Spoiler title