INKONVENIENS, r. l. f. (Almqvist) l. n. (RARP V. 2: 314(1655)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(inkonveniens (-con-) 1655—1868. inconvenientier, pl. 1629—1729)
Etymologi
[jfr t. inkonvenienz, eng. inconvenience, ffr. inconvenience (fr. inconvenance); av senlat. inconvenientia, sbst. till lat. inconveniens (gen. -entis) (se INKONVENIENT)]
(†) olägenhet, obehag; missförhållande. RP 1: 180(1629). Medh andra flere inconvenientier och olägenheeter, som där aff härflutne ähre. RARP 9: 343(1664). Almqvist JK 100(1835). Ekbohrn(1868).
