SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INLÖPA in3~2pa, v. -er, -lopp, -lupo, -lupit, -lupen, äv. -löpte, -löpt; se för övr. LÖPA. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr INLOPP, INLÖPE (se avledn.).
Etymologi
[fsv. inlöpa; jfr d. indløbe, t. einlaufen; av IN o. LÖPA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr LÖPA IN.
1) i eg. anv.: springa l. löpa in (i ett rum o. d.); knappast br. utom i p. pr. Linc. (1640). Han .. kom inlöpande med blottadt svärd i salen. Botin Hist. 1: 70 (1789).
2) (†) rusa i väg? Better hade verit, att hvar hade blifvit hema hoss sin åker och ängh, än atth inlöpa så atth förderfva icke allenast seck sielfve, utan och menighe rickit (gm uppror o. d.). RA I. 1: 486 (1546).
3) om fartyg (l. dess befälhavare o. d.): segla l. löpa in (i hamn, inre farvatten o. d.): G1R 10: 5 (1535). Fartygen inlupo i Guadiana. Palmblad Nov. 1: 198 (1840). Vi finge icke tillåta danske, franske eller tyske kapare att med sina priser inlöpa i svensk hamn. Forssell i 3SAH 3: 127 (1888). Fartygen inlöpte så långt på fjorden, som gerna var möjligt. SD(L) 1896, nr 577, s. 3.
4) om föremål i allmänhet (jfr 3): göra en rörelse in l. inåt. Grundell AnlArtill. 1: 58 (c. 1695). TT 1881, s. 131. — särsk. (†) i bildl. anv. i p. pr., om vinkel o. d.: ingående. Dhet inlöpande hörnet. Carl XII Bref 436 (c. 1690). Inwärtes eller inlöpande Winkel. Rålamb 8: b 4 b (1691).
5) (numera föga br.) om vatten l. annat flytande ämne: flyta l. strömma in l. inåt. Effter at Bloden inlöper, så måste the uthwertes Ledamoterna förkålna. Lindh Huuszapot. 68 (1675). I .. floden Elben inlöper ock ebbæ flod. KKD 2: 40 (1706). SvMerc. IV. 4: 191 (1759). — särsk. om vattendrag: falla ut. En bäck, som vid gården inlopp i fiorden. Rhyzelius Ant. 92 (c. 1750). En sjö, i hvilken 20 floder inlöpa. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 234 (1859).
6) om brev, underrättelse, meddelande o. d.: inkomma, komma, anlända; mottagas; förr äv. (i sht i kurialstil) med innehållet i en underrättelse osv. ss. subj.: bliva känd, framkomma. Tijdingar war inluppna som skulle Fienden medh stoor macht willia attaquera. KKD 12: 308 (1703). Genom .. rapport har inlupit, det ryssarna .. hafva sökt att åter intaga Kärnäkoski. Ekman Dagb. 175 (1790). (Det) förmäles, att W., i anseende till emot honom inlupne klagomål, blifvit till ansvar stäld. Calonius 5: 113 (1799). Något brottsligt har ej inlupit emot honom. SvFinLagt. (1883). På detta bref inlopp efter någon tid ett af konung Oscar själf undertecknadt svar. Söderhjelm Runebg 2: 511 (1906). Frånsett en duvpost och några flaskbojar ha inga tillförlitliga uppgifter (om Andrée) inlöpt förrän i dessa dagar. SvD(A) 1930, nr 227, s. 4. — särsk. (†) om pänningar o. d.: inflyta. Ingen päning har inlupit. Schultze Ordb. 2828 (c. 1755). Meurman (1846). GHT 1895, nr 216, s. 4.
7) i vissa allmännare o. bildl. anv. som mer l. mindre nära ansluta sig till den eg. bet.
a) (föga br.) om vik l. fjord: gå in (från havet). Hülphers Norrl. 1: 117 (1771). Vester om staden inlöper fjorden. Nilsson Dagb. 48 (1816, 1879).
b) om väg o. d.: gå in. Nedtill delar .. (luftstrupen) sig i tvenne stammar, som genom fem hufvudgrenar inlöpa i lungorna. Nyström Talorg. 3 (1888). Öfriga till Stockholm inlöpande banor. TT 1899, Allm. s. 155.
c) (föga br.) i fråga om att ngt griper över (på ngn annans l. ngt annat) område. Biberg 2: 281 (c. 1820). Ordens inlöpande på hvarandras områden (i fråga om betydelsen) är .. stundom tillåtlig. Almqvist IV (1842). Vannérus WundtPsyk. 408 (1896).
d) (†) ingå (ss. en del i ngt); utgöra en del (av ngt). FörordnProcessFörk. 1727, § 4. Alla mina original verificationer, som uti 1778 års räkning komma att inlöpa. VDAkt. 1779, nr 27. Youngs lefnadshändelser, som inlöpa uti detta Skaldequäde. Lantingshausen Young 1: 8 (1787).
e) (†) komma l. råka (i ngt); äv. med direkt obj. Den obligation jag älliest här igenom inlöper hos H:r Supercargeuren, skall jag med all vördnad ärkienna. Linné Bref I. 3: 294 (1763). Vakta Dig, o. Bäste, att Du icke .. inlöper i motsägelser. Polyfem IV. 21—22: 5 (1811).
8) (†) om omständighet, fel o. d. som kommer till synes i viss situation: tillkomma, tillstöta; uppstå. (Om) nogon oordningh eller försumelse inlupe, tå (tillkommer det generalguvernören) att gifue General Postmästaren här j Stockholm derom tidigt tillkänna. LReg. 240 (1648). Åtskillige svårigheter inlöpa. VetAP 1: 204 (1740). Skulle sådana omständigheter inlöpa, som finnas mot Landets Författningar .. stridiga. SPF 1812, s. 353.
9) (†) om tidpunkt o. d.: inträffa; ingå. Som berörde sterbhuus önskar gerna detta sig at afbyrda kunna, innan bergzletijden inlööper. VDAkt. 1707, nr 612. Wallenberg (SVS) 1: 8 (c. 1765). VDAkt. 1790, nr 347.
10) [efter motsv. anv. i t.] (†) boktr. eg.: krympa. Inlöpa kallar man det, när något i tryck, för hvarjehanda orsaker, blifver mindre än det förut varit, eller man räknat och bestämt. Täubel Boktr. 2: 41 (1823).
Avledn.: INLÖPARE, m. (förr) bärgv. till 1: arbetare som vid vaskning transporterade det bokade godset från sumparna till planhärdarna, ”uppdragare”. 19 bokare och ”inlöpare”. JernkA 1904, s. 550 (1605). Rinman 2: 1080 (1789).
INLÖPE, n. (†)
1) till 3: inlopp (se d. o. 3 a). Teitt Klag. 265 (1555). (Du skall taga reda på) um inlöpet udi Nyen och Narffven ähre igensänchte. G1R 26: 422 (1556).
2) till 5 slutet: utlopp. Siör, och Becker, som in och vthlöpe hafwa. Palmchron SundhSp. 104 (1642).
Spoiler title
Spoiler content