SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INLÄGGA in3~läg2a, v. -er, -lade, -lagt, -lagd; se för övr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Murenius AV 22 (1637; i bet. 1)), -NING (se d. o.); -ARE (se avledn.); jfr INLÄGG.
Etymologi
[fsv. inläggia; jfr d. indlægge, mnt. o. holl. inleggen, t. einlegen; av IN o. LÄGGA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr LÄGGA IN, ävensom ILÄGGA o. INNE-LÄGGA.
1) lägga l. anbringa (ngt) i l. inom ngt (i ett rum o. d. l. i l. inom ngt som helt l. delvis bildar ett omslutande hölje l. omgivande ram); äv. (i sht förr): anbringa (ngt, i sht öl, vin o. d.) till förvaring på ngt ställe, lagra; nu ofta: innesluta (ngt i ett papper, i en säck o. d.). Thenna fatigha änkian, laghde meer in j kistona än alle the andre som ther inlagde. Mark. 12: 43 (NT 1526). Han haffuer köptt 2 lester öll och inlagtt ij stadzkellaren. SkrGbgJub. 6: 88 (1588). Hennes Majt, Drottningen, befaller mig, inläggia, Sitt Bref, i mitt. HC12H 3: 314 (1711). (Konditorivaror o. d.) vare .. förbjudet att hålla till salu, om de äro .. inlagda i (giftiga) .. omslag. SFS 1876, nr 3, s. 10. Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under försegling. Därs. 1920, s. 2352. Stolsitsarna äro .. löst inlagda i sargen. GustStil 25 (1926). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i holl. samt av eng. lay in] sjöt. lägga (ngt som förut varit utombords) om bord; särsk. med avs. på åror: lyfta inombords o. lägga på sin plats. Ankartågen utbändes och ankaren inlades på däck. Gosselman Col. 1: 3 (1828). Årorna inläggas så att plikthuggare och aktersta män lägga sina åror midskepps. UFlott. 1: 126 (1903).
b) i fråga om inredning av hus l. fartyg, i sht med avs. på golv, ävensom ledningar (för vatten, gas, elektricitet): lägga in; installera. HB 1: 191 (1572). Varmapparaterna, med tillhörande 4 ångpannor, hafva blifvit inlagda och afprofvade. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 50. På pansarbåten Oden äro arbetena så framskridna, att öfre däcket börjat inläggas. GHT 1896, nr 3 A, s. 3.
c) (knappast br.) inrama. Taflor inläggas till billigaste pris. SD(L) 1896, nr 596, s. 5 (i annons). De i masur-ramar inlagda porträtten af kejsar Nikolai I och hans familj. Ahrenberg Landsm. 69 (1897).
d) (†) trädg. dels i fråga om ympning: inympa, dels i fråga om fortplantning av växt därigm att gren l. kvist böjes ned i jorden för att slå rot: avlägga (se d. o. 16). Affrijffne och inlagde qwistar. Mollet Lustg. E 1 a (1651). Det (sätt att ympa), som kallas .. Suga, eller inlägga en äkta qvist i en oäkta stam. Trozelius Rosensten 178 (1752). Inläggande .. förrättas således, at man nederböjer the unga qvistarne af en hängande gren på et Träd .. och läger them uti jorden. Lundberg Träg. 73 (1754).
e) (†) i oeg. anv., med avs. på mila: lägga. KKD 10: 136 (1708). Milorna .. inläggas lika stora i längd och bredd. Uhr Koln. 91 (1814).
f) (†) i bildl. anv., i p. pf., om ögon: insjunken. Ögonen nog inlagde, dock skarpe. Mörk ÅmVetA 1752, s. 20.
2) i urtagna partier av (ett föremåls) yta anbringa visst material (antingen av samma slag som det varav föremålet består, men av olika färg, l. av olika slag), så att därigm åstadkommes en dekorativ utsmyckning av föremålet; med obj. betecknande det föremål som skall prydas; ofta i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Inlägga ngt med guld, ädelstenar, elfenben o. d., äv. i guld osv., äv. med figurer o. d. Inlagt arbete, dels om föremål som är försett med inläggningar, dels om dylik dekorationsteknik [jfr t. eingelegte arbeit]. Lælius Bünting Res. 1: 143 (1588). 1 st Skååp aff Eek medh inlagt Arbete. OrdnLilleTull. 1658, s. C 2 a. SkyddsGudinnans, af Phidias förfärdigade staty af elfenben, rikt inlagd med guld. Bagge Wendt 99 (1835). Ett gammalt, med besynnerliga figurer inlagdt ekskåp. Rydberg Frib. 11 (1857). Nyblom i 3SAH 13: 213 (1898). Väggarna voro inlagda i elfenben och dyrbara stensorter. PT 1912, nr 292 A, s. 2. Qvarnström Flem. 17 (1926). — jfr DIAMANT-, ELFENBENS-, EMALJ-, GULD-, PORFYR-INLAGD m. fl. — särsk. (†) med avs. på tyg: förse med infällning av ngt. Näsdukar med skir fåll, d. v. s. i kanten inlagd med tyll eller med spetsar. SthmModeJ 1854, s. 29.
3) eg.: nedlägga (ngt) i ett kärl i o. för konservering.
a) bereda (födoämne) med salt, socker, ättika o. d., så att det kan förvaras längre tid (l. få viss avsedd smak), konservera; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., stundom användt liktydigt med: inkokt. Inlagd sill, särsk. om urvattnad salt sill som beredts på särskilt sätt med ättika, lök m. m. Inlagda gurkor, körsbär. Inlagd frukt. Ingefer inlagd (dvs. kanderad). TullbSthm 18/10 1577. Uti Tobaks-Boden på stora Nygatan .. finnes extra goda inlagde Gurkor til kiöps. PT 1758, nr 1, s. 4. Wretlind Läk. 4: 137 (1896). Högstedt KokB 116 (1920).
b) (†) om konservering i sprit av djur. Jag försåg mig .. med arrack til ormars och amphibiers inläggande. Thunberg Resa 1: 163 (1788).
4) (†) refl.: inlåta sig i könsumgänge (o. flytta samman med ngn). UppsDP 2/4 1600. Han hafuer öfuergifuith och gångit ifrån sin ächta hustru och inlagdt sigh medh för:de hoorkona. VRP 1635, s. 580. VDAkt. 1736, nr 250.
5) med avs. på person (l. djur) som anbringas i ngt rum (hus, gård, stad o. d.). — särsk.
a) med avs. på person som behöver sjukhusvård: intaga; äv. refl. Inlägga ngn på observation. Inläggas på vederbörlig sjukpaviljong. Sthm 1: 546 (1897).
b) (i sht i fråga om ä. förh.) inkvartera (ngn hos ngn som på grund av gällande bestämmelser är skyldig att underhålla honom); jfr AVLÄGGA 9 o. GÄSTA 1; äv. i fråga om inkvartering under krig, förläggning i läger o. d.; förr äv. refl.: taga kvarter. Inlägga ngn hos (förr äv. till) ngn, på en gård. G1R 6: 183 (1529). En klerk .. haffwer slagitt i frå sig wår borgelegisswen som til honum inlagd war. Därs. 7: 63 (1530). Lagförsl. 50 (1609; refl.). Generalspersoner .. hvilka på säterier, prästegårdar eller i städerne lägligare och fördelachtigare inläggas kunna (än hos allmogen). 2RA 1: 66 (1719). Forssell Hist. 1: 23 (1869). Inlagd i träningsläger. Steffen Krig 1: 55 (1914).
c) förlägga (trupp(er) i en fästning, erövrad stad o. d.) till försvar l. skydd. Schultze Ordb. 2568 (c. 1755). När Karl Gustaf hösten 1655 eröfrat Krakau, inlade han derstädes en svensk besättning af 3,000 man. Fryxell Ber. 11: 196 (1843). NF 2: 405 (1877). jfr (†): Sedan herr generalmajoren öfversten Bondsdorff till sin commendant (i det erövrade Stargard) förordnat och med sina dragoner inlagt. Kurck Lefn. 145 (1705).
d) (†) insätta (ngn i fängelse); jfr IN-LÄGER. Jer. 32: 3 (Bib. 1541). Inlägga Widegren i stadzens fängellse. VRP 8/4 1730.
e) (†) med avs. på svin: taga in (för gödning inomhus, ev. i särskild stia l. kätte). När största Hetan är förbij, tå är bäst inläggia Swijnen til at gödas. IErici Colerus 2: 225 (c. 1645). Hema pläga svin inläggas at gödas något för eller vid Michels-mässan. Broocman Hush. 3: 48 (1736).
6) [jfr motsv. anv. i mnt.] sjöt. föra (fartyg) i hamn; äv.: lägga upp (fartyg); äv. intr.: inlöpa, ankra (i ngn hamn o. d.); lägga upp; numera bl. sjömil. i uttr. inlägga (ett fartyg) på varvet, förflytta (ett fartyg) från en örlogsstations redd till dess varv o. förtöja det därstädes; förr äv. intr.: lägga upp (på varvet). Schroderus Liv. 606 (1626). (Hertig Sigismund) wille .. med skeppsflottan inlägga uti de Dantzigers hamn. Girs J3 115 (1627). (Amiralitetet) achtades vara nyttigast att låta inläggia skieppen. RARP 17: 179 (1710). Tolf dagar sednare afmönstrades dess besättning, sedan fartyget förut inlagt på varfvet. Skogman Eug. 2: 206 (1855).
7) inlämna (ngt) för att omhändertagas l. behandlas av ngn (ngn myndighet, ämbetsvärk o. d.).
a) (†) i uttr. inlägga brev på posten, lämna brev på posten. Meurman (1846). Dalin (1852).
b) med avs. på aktstycke l. inlaga (l. i ett aktstycke framställd ansökan, begäran, protest o. d.) som ingives till myndighet, överhetsperson o. d.: ingiva, inlämna, överlämna; framlägga; äv. abs.: andraga (skriftligen), ingiva en framställning (om ngt); numera nästan bl. (i sht jur.) med mer l. mindre abstr. obj., t. ex. i uttr. inlägga ansökan, föreställningar, protest, vad o. d., o. i bildl. anv. av dylika uttr., ävensom i uttr. inlägga om ngt (särsk. om avsked); förr ofta i förb. med prep. i. (De anklagade västgötaherrarna tillspordes) Huadh heller dhe wille bliffue wedh sådanne deres vrsecht som dhe haffue innlachtt i rettenn. G1R 6: 169 (1529). Suen Pärson will han intz suara, vthan han skrifteligen inlägger emoot honum. VRP 1658, s. 1141. Inställa, at .. swara på de beswär, som den andra emot honom inlägger. FörordnRätteg. 1695, § 17. Jag ser att Astronomiæ Professoren inlagt om ett nytt observatorii byggande. Linné Bref I. 1: 226 (1770). De allvarsamma föreställningar, främmande magters sändebud inlade. Ekelund NAllmH 1: 122 (1839). På morgonen fick .. (Gyllenhaal) bud att inlägga sin afskedsansökning. Stenhammar Riksd. 3: 81 (1845). Inrikesministern .. fick .. en så kraftig skrapa, att han inlade om afsked. Laurin Våld 92 (1910). Kallenberg CivPr. 407 (1918).
c) med avs. på förbön o. d. som man riktar till ngn till förmån för ngn: fälla (förbön), lägga (ett godt ord) för ngn hos ngn. Lindfors (1815). Dödsdomen verkstäldes icke; förböner lära blifvit inlagda och nåd blef gifven. Svedelius i 2SAH 49: 205 (1873). De förord, Nikolas förmått sin syssling, drottning Margareta, att inlägga (hos Sverre). Cederschiöld Sverre 124 (1901). Auerbach (1909).
8) med avs. på pänningar.
a) i eg. anv.: lägga i kassan. The (pänningar) moste .. medh Öffuerwold vthläggias, som medh Öffuerwold inlagdt är. DomRegl. mom. 4 (c. 1540).
b) (†) deponera. Bleff aff sagth .. ath Renhollth skall inleggia penning(ier) i retthe effttir Suerigis lagh. SkrGbgJub. 6: 249 (1591).
c) (numera knappast br.) ss. delägare i ngt företag insätta (pänningar), tillskjuta, inbetala; äv.: insätta (i bank o. d.); äv.: erlägga. Staffan Szasse hafver X (10) deler (i gruvan) och haffer han inlacth uti thenne inlegningh på hwar dell viij (8) m(ar)c. JernkA 1845, s. 36 (1545). Skal alle Wåre Vndersåtere .. öpeth stå, at inläggia sijne Penninger i förbemälte (handels-)Compagnie. Stiernman Com. 1: 661 (1615). Hvad Brudgummen frivilligt til Brölloppet för sig inlägger, der före kan han sedan ingen betalning fordra. Arnell Stadsl. 274 (1730). Der (dvs. i banken) ligga gamla, i redbart mynt inlagda kapitaler. Chydenius 29 (1765). Rönnberg Bredbolstad 86 (1907).
9) i bildl. anv. som direkt utgår från föreställningen att ngt anbringas i l. inom ngn l. ngt; särsk. i fråga om att ngt gives viss innebörd l. visst innehåll o. d. Han inlade mycken känsla i sin sång. Dessa Jesu ord .. inlade trones visshet och en förnöjande sötma uti .. (hövitsmannens) siäl. Bælter JesuH 3: 202 (1756). Se hvilket uttryck målaren inlagt i hvarje drag! — det är Frälsaren. Almqvist DrJ 438 (1834). Det är de vuxna, som i barnets joller-ord inlägga betydelsen. NordT 1901, s. 383. Svårligen kan man i Kellgrens omsorgsfullt öfvertänkta och utarbetade fraser (i brevet) inlägga en djupare lidelse. Sylwan Kellgren 28 (1912). (†) Hans (dvs. Kristus') ord, hwilket han j predicoembetet och Sacramenten inlagdt haffuer. LPetri 2Post. 290 a (1555). — särsk. (i fråga om ä. förh.) kam. införliva (hemman, hemmansdel o. d.) med annat hemman, antingen så att det förras mantal o. ränta helt försvann utan att det senares mantal o. ränta ökades, eller så att det förra erhöll befrielse från gärder o. ovissa räntor; särsk. i uttr. inlagt hemman; äv. allmännare med avs. på jord o. d. som lägges under en stad o. d. Ähr inlagt ett kyrckie hemen .. till thz ene Sancte Erichz hemen. Thulin Mant. 1: 63 (i handl. fr. 1589). Monge hemman .. warde inlagde och inschrefne i mantalen, Tw för ett. SUFinlH 2: 329 (1607). Inlagde Hemman, som betala räntan, skulle i Jorde-boken med deras Hemmantal och ränta införas, och sammanläggas hvart och et med det Hemman och ränta, hvarunder det blifvit lagt. PH 5: 3574 (1753). (Av Tingvallaöns hemman har man) namnen qvar, sedan de blifvet inlagde under Carlstad. Fernow Värmel. 324 (1773). Herregården Svaneberg, med inlagda hemmanet Torpet. Höjer Sv. 2: 1419 (1881). Thulin Mant. 1: 63 (1890).
10) infoga l. inskjuta (ngt i ett visst sammanhang). — särsk.
a) införa (ngt) inom ngn förut given ram, i viss organisation o. d.; äv.: införa (ngt) i schematisk översikt av ngt (t. ex. skolschema, tidtabell). Tegnér (WB) 6: 164 (1828). Nya snälltåg äro inlagda å linien Malmö—Göteborg. SD 1899, nr 139, s. 4. Undervisningstimmarna i de naturvetenskapliga ämnena .. (måste) utan alltför stor svårighet kunna inläggas på schemat. Bergqvist UndPlanRealsk. 176 (1906).
b) införa (detaljer o. d. på teckning l. karta); i sht i fråga om komplettering av karta. Inlägga en mätning, en gång, ett arbetsrum på gruvkartan (bärgv.). LandtmFörordn. 60 (1757). Med hvarje skuggning han inlägger framstår bilden ej endast fulare, utan ock osannolikare. Rydberg RomD 14 (1876; i bild). En karta över Europa, där alla järnvägar äro inlagda med svarta linjer. Hedin Pol 1: 24 (1911).
c) i muntlig l. skriftlig l. musikalisk framställning inskjuta l. inflicka (ngt som urspr. icke hör dit). Hvad som skulle befunnits stötande i regeringsformen, inlades i konungaförsäkran. Beskow i 2SAH 38: 60 (1863). Episoderna hos Vergilius .. göra intryck af att vara i dikten inlagda. Schück VLittH 1: 50 (1898). Komiska scener inlades (på den grekiska teatern) i ett allvarligt drama. Wrangel Dikten 272 (1912). särsk. (†) allmännare: anföra. Wij (hava) många exempel: men itt för många, som mäst är i bruk wil man inläggia. Bullernæsius Lögn. 353 (1619).
d) i uttr. inlägga sitt (ett) ord (i en debatt o. d.), eg.: sticka emellan med ett yttrande, gm (muntligt l. skriftligt) yttrande giva sin mening till känna, uttala sig. Verd. 1887, s. 88. (Filenius') ifver att inlägga sitt ord i den då pågående debatten om de orientaliska språkens betydelse. Heikel Filol. 187 (1894).
11) (†) refl.: inblanda sig (i ngt); inlåta sig (i ngt); deltaga (i ngt); äv.: göra sitt inflytande gällande (i ngn angelägenhet), lägga sig ut (för ngn l. ngt). SUFinlH 3: 71 (1610). Tå Tribunen Cajus Cato inladhe sigh, at Waaldagen skulle vphäfwas (så osv.). Schroderus Liv. 942 (1626). Hwarför iagh på vndfången ordre at affhielpa thetta örligh, migh hafwer inlagdt i tractater medh Churfursten. AOxenstierna Brev 21/3 1636. Protecteuren (av England) .. hafwer .. sigh i det Nordiske krijget inlagdt. RARP 7: 191 (1660).
12) försätta i visst tillstånd l. giva viss användning o. d.
a) landt. med avs. på jord, i uttr. inlägga i l. till ngt, giva visst brukningssätt. Många äldre mossodlingar hafva redan inlagts i växelbruk. Olbers Mossm. 68 (1892). 2 1/2 tunnland inlagda till vall. PT 1905, nr 114 A, s. 1.
b) (†) indela (se d. o. 4). Blekingen och Halland äro inlagde till beständigt Båtsmanshåll. Rabenius Kam. § 337 (1825).
13) [efter motsv. anv. i mnt. o. t.] (†; jfr dock a, d) förvärva, vinna; äv.: skörda; ådraga sig. (Man bör besinna) huad fordel och profijt tesse rijke aff sådana feyde inleggia kunne. G1R 8: 60 (1532). Ath wij ingen håån eller skimff jnlegge, vtan motte och synes annet gott folck wederlijke. Därs. 14: 171 (1542). Poem i anledning af hans kongl. höghet hertig Carls af Södermanland inlagde krigsära. Bellman SkrNS 1: 288 (1789). Ringa heder har du inlagt, Oldur! Nicander 2: 340 (1820). Mera med ögonmärke att själf söka upplysning och gagna än att inlägga lärdomsmeriter. Sander i 3SAH 4: 48 (1889); jfr a. — särsk. i vissa härur utvecklade anv.
a) (fullt br.) i uttr. inlägga förtjänster (äv. förtjänst) om ngt (l. inom ngt område o. d.), eg.: förvärva förtjänst gm arbete för ngt, utföra ett dugligt o. framgångsrikt arbete för ngt, göra sig förtjänt om ngt; äv. inlägga förtjänster (äv. förtjänst) (så)som ngt, utföra ett dugligt osv. arbete i egenskap av ngt. Inom lagstiftningens och näringsförvaltningens område .. har den (dvs. Karl XI:s förmyndarstyrelse) inlagt en obestridlig förtjenst. Carlson Hist. 2: 390 (1856). (Han) har inlagt måhända mindre förtjenst som porträttör, än genom försöket att från England införa glasmålningen. Estlander KonstH 543 (1867). Om den svenska koralfrågan har Gnosspelius inlagt mycket betydande förtjänster. Wulff WTGnosspelius 22 (1888). Auerbach (1909).
b) i uttr. inlägga bedrifter o. d., utföra bedrifter. Genom tappra Krigsdaters inläggiande emot Pohlen och Dannemark. Rüdling 263 (1731). Bergklint MSam. 2: 399 (1792).
c) ådagalägga l. visa (viss ärofull egenskap under utförande av ngt o. d.). Medhan the Poler som medh Demetrio nu vnder Muskow wore, ingen synnerlighen mandom inladhe. Petreius Beskr. 2: 262 (1614). Dalin Arg. 2: 111 (1734, 1754). I Siöslaget vid Halmstad, der .. Håkan Jarl inlagt så stora prof af tapperhet. Dens. Hist. 2: 17 (1750).
d) (föga br.) i uttr. inlägga (mycken) möda (på ngt) o. d., nedlägga (mycken) möda o. d. (på ngt). Frukostkocken hade denna morgon inlagt mycken möda med asiatiskt insyltade fikon. Almqvist Törn. 1: 10 (1839).
14) (†) i uttr. inlägga (militärisk) exekution, värkställa indrivning av krigskontribution o. d.; jfr EXEKUTION 1 c. 75 man corporaler och gemena jembte 6 underofficerare, hwilka jag gaf wissa godz och manskapp att inlägga execution hoos. KKD 1: 134 (1708). (Kronobetjänterna hade) inlagt både på Adelsmannen och dem (dvs. adelsmännens bönder och torpare) militarisk execution af Officerare .. och Knechter. 2RARP I. 1: 157 (1719).
15) vid förfärdigande l. omsyning av ett plagg: vika in (mera) l. lägga (större) veck i en söm o. dyl. än förut var fallet o. därigm göra plagget mindre vidt, ”ta in”, lägga in. Lind (1749). Blanche Bild. 2: 168 (1864). Sundén (1885).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa ssgr kunna hänföras också till INLÄGG): A: INLÄGG-SULA, se C.
B (†): INLÄGGES-ALTARE. [med syftning på ”offret” som nedlades på altaret] = INLEDS-ALTARE. Yste och inlägges altar när hustrur gå i kyrkia effter barn. VDAkt. 1691, nr 151.
C: (15) INLÄGGS-MÅN, r. l. m. (tillf.) så stort stycke av tyget som behövs till en inläggning. Ett kritande för inläggsmån. Leopold 2: 376 (1802, 1815).
-RAM. fotogr. = INLÄGG 1 b. Nyblæus Fotogr. 196 (1874).
-SULA, r. l. f. (inlägg- 1920. inläggs- 1874 osv.)
1) om bindsula. UB 6: 526 (1874). SFS 1919, s. 427.
2) sula som lägges lös inuti skor, om dessa äro för stora, l. för att hålla foten torr o. varm. AB 1914, nr 67, s. 8. SvSkoT 1926, nr 12, s. 9.
Avledn.: INLÄGGARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r.
1) person som lägger in ngt.
a) till 1. Schultze Ordb. 2569 (c. 1755).
b) till 3; särsk. om person som yrkesmässigt bedriver konservering. De mindre inläggarne (av ansjovis). SD(L) 1893, nr 294, s. 14.
2) till 1: apparat för inläggning av ngt; i sht i ssgr. jfr SNÖR-INLÄGGARE.
INLÄGGNING, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content