SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
INSIDIÖS in1sidiø4s l. 01—, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-dieus 17161823. -diös 18081930. -duös 18451897)
Etymologi
[jfr t. insidiös, eng. insidious (tidigare ngn gg med biformen insiduous), fr. insidieux (f. -euse); av lat. insidiosus, försåtlig, lömsk, adj. till insidiæ, pl., bakhåll, försåt, bildat till insidēre, sitta i l. på, av in- (se IN-, pref.1) o. sedēre (se RESIDERA, SITTA). Anm. Den bl. i bet. 3 anträffade formen insiduös, beror på anslutning till adj. på -uös (ss. LUXUÖS, MONSTRUÖS), sannol. under inflytande från INSINUANT, INSINUERA]
1) (numera mindre br.) som åsyftar att locka l. narra i fällan l. att snärja l. bedraga l. leda på villovägar, försåtlig, lömsk. HSH 16: 273 (1769). Rysslands insidieusa politik. Rosenstein 3: 375 (1788). Nu i afton blef genom trycket gjord bekant den insidiösa ryska proklamationen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 94 (1808). Den framkastade insidiösa vinken. Vinterbl. 1853, s. 17. Platon, som alltid insåg nödvändigheten av att formulera insidiöst självklara satser. OoB 1930, s. 176.
2) (†) illistig, bakslug. Swedberg Schibb. 278 (1716). Någre insidiösa uträkningar. Lilljebjörn Minn. 17 (1874).
3) (numera föga br.) om skrift, tidningsartikel, anmärkning, svar o. d.: som innehåller försåtliga antydningar l. insinuationer, som i förblommerad form innehåller l. utgör skarpa l. äreröriga angrepp på ngn l. ngt. AFMunck (1797) i SvBrIt. 2: 56. Vidare hade man yrkat .. att bli befriad från alla insidieusa anmärkningar af kammarrätten. HH XXV. 2: 122 (1812). I .. tidningen ”Dagen” lästes häromdagen en artikel af det mest insiduösa innehåll. SD(L) 1897, nr 467, s. 2. Den genre, som senare blef hans (dvs. Crusenstolpes), det insidiösa politiska skriftställarskapet. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 163 (1915).
Spoiler title