SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INSTRUKTOR, m.; pl. -er.
Ordformer
(-struct- 1837. -strukt- 1838)
Etymologi
[jfr t. instruktor; av lat. instructor, vbalsbst. till instruere (se INSTRUERA). — Jfr INSTRUKTÖR]
(†) instruktör. SvLittFT 1837, sp. 827. Geijer I. 4: 289 (1838).
Spoiler title
Spoiler content