INTELLEKTUALISM in1täläk1tɯalis4m l. -tel-, r. (l. m.); best. -en.
Etymologi
[jfr t. intellektualismus, fr. intellectualisme; bildat till INTELLEKTUELL]
i sht filos. (överdrivet) betonande av förståndet l. (ensidig) inriktning på förståndsvärksamheten, dels framför känsla o. vilja, dels framför åskådning o. fantasi; i speciellt psykologisk mening äv.: ståndpunkt som vill härleda alla psykiska förlopp ur föreställningslivet. Boström 1: 101 (c. 1830). En rationalt ensidig Intellectualism. Atterbom PhilH 439 (1835). Afhandlingar, .. utmärkta för en korrekt och sträng vetenskaplig hållning, som .. utesluter hugskottet och löspratet, intellektualismens straffbara oarter. PedT 1899, s. 89. SvUppslB (1932).
