publicerad: 1933
INTRIG intri4g, r. l. f. l. m. (f. ÖoL (1852), i personifikation: Rudbeck Vitt. 76 (c. 1770); m. Weste, Lundell); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(intrig 1658 (: intriger, pl.) osv. intrigue 1712—1798. intriguen, sg. best., intriguer (-gver), pl. 1664—1839. entriguer, pl. c. 1750. intregier, pl. 1721. intrigier, pl. 1694—1725)
Etymologi
1) handlingen att intrigera; vanl. konkretare: listigt uttänkt plan (i sht plan som går ut på att vinna en fördel för egen l. en annans räkning l. att skada ngn o. för vars utförande man i hemlighet skaffar sig en l. flera personers medvärkan), listigt o. försåtligt tillvägagångssätt, knep; ofta i pl.: ränker, stämplingar. Politiska intriger. Bliva l. falla offer för en intrig. Vara invecklad i intriger. Vara road av l. en vän av intriger. Avslöja en intrig. CBonde (1658) i HSH 6: 101. (Tjeremisserna) äro ett enfaldigt och godt folk, som af intrigier, list och bedrägeri intet veta. HH XVIII. 4: 40 (1710). Then tiden var seraglien upfylt med intriguer emot Aly Pacha. Höpken 1: 47 (1756). Fanatismen är, äfven såsom ärlig och på egen hand, förskräcklig; men gjut i hans ådror intrigens gift, och man har tigren färdig. Geijer I. 1: 116 (1818). I musikerkretsarne möttes Mozart af framgångens vanliga följeslagare: afund och intriger. Valentin Musikh. 2: 76 (1901). (Grenander) blev .. emeritus. Han hade genom en del intriger lyckats uppskjuta saken ett par år. Siwertz JoDr. 69 (1928). — jfr HOV-, KULISS-, KÄRLEKS-, MOT-, RIKSDAGS-, SERALJ-INTRIG m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil l. poesi) personifierat. Intrigen, höljd af flor, går fram med tysta fjät, / .. Men när hon rofvet ser .., / Ger hon sitt slag. Rudbeck Vitt. 76 (c. 1770). Tegnér (WB) 2: 57 (1811).
b) i vissa uttr. med bet.: uttänka l. få till stånd l. utföra l. hålla på med en intrig l. intriger, intrigera. Spinna (ihop) en intrig l. intriger, spinna på en intrig l. (i vittert spr.) spinna intrigens trådar, förr äv. anställa l. anstifta l. hoplägga en intrig l. intriger. Potocki .. begaf sig til Rzewuski i Wien, för at hos andra Magter anställa intriguer emot fäderneslandet. LittT 1795, s. 164. Vi hoplade dock först en mycket oskyldig intrig i anseende till hans syster. MoB 2: 183 (1799). Lindfors (1815). De intriger, hvilka spunnos inom det lärda sällskapet. Heinricius Ilmoni 207 (1912). — särsk.
α) (†) i uttr. spela en intrig l. intriger; jfr INTRIG-SPEL. Mina owenner hafwa för mycket spelt intriguer wid bemelte fullmacht. Swedenborg RebNat. 1: 262 (1716). Huru mörkt och obekant en intrigue plär spelas. Dalin Arg. 1: 11 (1732, 1754). Rydberg Ath. 63 (1859).
β) (†) i uttr. löpa med l. ligga i intriger. At the, som medh intriguer löpa, motte exemplariter straffas. RARP 9: 161 (1664). Att han aldrig låg i intriguer. HH XXV. 2: 51 (1809).
3) spelt. i kortspelet ”komet”: förhållandet att dam och knekt befinna sig på samma hand. Hagdahl Fråga 28 (1883).
4) i sht estet. hopknytning av (mer l. mindre invecklat) händelseförlopp i en roman l. novell l. ett skådespel; ofta konkretare: (invecklad) handling. (Eng.) The plot of a play, (sv.) intrigven af en comedia. Serenius Ss 4 a (1734). Intrigen är ett hufvudvilkor för hvarje drama. BEMalmström 3: 124 (c. 1860). Händelserna (i romanen voro) med en konstlad intrig .. konstruerade så, att de skulle passa för styckets personer och bereda läsaren öfverraskningar. De Geer Minn. 1: 118 (1892). Intrigen lägger Molière .. ej så mycken vikt vid. Sylwan (o. Bing) 1: 322 (1910).
Ssgr: A: (4) INTRIG-BYGGNAD. estet. sätt varpå en romans (osv.) intrig är uppbyggd. Rydberg KultFörel. 1: 94 (1884). —
(4) -DRAMA. estet. drama vari huvudvikten är lagd på en spännande intrig; motsatt: karaktärsdrama. NF 7: 756 (1883). (Den franskklassiska tragedien) är till hela sitt väsen rent intrigdrama. Lamm Dalin 303 (1908). —
(1) -LUSTA. böjelse för intriger, lust att intrigera. SvH 8: 229 (1905). Hennes (dvs. drottning Kristinas) högmod, fåfänga och intriglusta bragte henne på spänd fot med den romerska adeln. 2NF 14: 1425 (1911). —
(1) -LYSTEN. som utmärker sig för intriglusta. FinBiogrHb. 2255 (1903). Hans intriglystna natur. Bååth-Holmberg FlickDagb. 45 (1912). —
(1) -LYSTNAD. (intrig- 1890. intrigs- 1804) intriglusta. Rademine Knigge 2: 168 (1804). Verd. 1890, s. 160. —
(1) -MAKARE. (mycket) intrigant person, ränksmidare. Sahlstedt Hoffart. 74 (1720). Den gamles planer motverkas af en intrigmakare, som vill skaffa pastoratet åt någon sin skyddsling. Wirsén i 3SAH 2: 655 (1887). —
(1) -MAKERI01004, äv. 03~002. handlingen att intrigera, ränksmideri. Pilgren FigBröll. 81 (1785). Fri från allt intrigmakeri. Rig 1922, s. 15. —
(1) -SMIDARE. (†) intrigmakare, ränksmidare. Han är en konstmakare, intrigue och practique-smidare; .. han är en Gud-förgiäten siäl. Sahlstedt Hoffart. 83 (1720). —
(jfr 1 b α) -SPEL. intrigmakeri, intrigerande, ränksmideri. Frey 1850, s. 538. Mindre än de flesta var Armfelt danad för riksdagarnas intrigspel. Tegnér Armfelt 1: 180 (1883). SvD(A) 1929, nr 204, s. 4. —
B (†): INTRIGS-LYSTNAD, se A.
Spoiler title
Spoiler content