SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INTRIGÖR in1trigö4r l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-trigeur 1768. -trigieur 1738. -trigueur 1729—1821. -trigör 1801 osv.)
Etymologi
[av fr. intrigueur, adj. o. sbst., till intriguer (se INTRIGERA)]
intrigant (se d. o. II), intrigmakare. Biurman Brefst. 147 (1729). Han tycker mycket om at vara känd som intrigeur. Posten 1768, s. 55. Funck ansågs för en stor intrigör. Odhner G3 1: 87 (1885). Quennerstedt C12 2: 36 (1916). — jfr STOR-INTRIGÖR.
Spoiler title
Spoiler content