publicerad: 1934
JÄV jä4v, n. (HH XIII. 1: 139 (1564) osv.) ((†) r. l. m. l. f. LReg. 183 (1624), VRP 27/11 1721); best. -et; pl. =.
Ordformer
(giäf 1663. gäf c. 1755. jef 1769. jeff 1619—1624. jäff (iäff) 1564—1672. jäv (jä(ä)f) c. 1620 osv.)
Etymologi
[fsv. iäf, n. (i bet. 1), motsv. isl. ef, tvivel, nor. ev, otydligt spår, antydan till ngt; jfr isl. if, ifi, n., efi, ifi, m.; trol. samhörigt med den konjunktion med urgerm. grundform eƀa, ef som föreligger i isl. if, ef, got. ibai, iba, fsax. ef, fht. iba, feng. gif (eng. if), samtliga med bet.: om, såvida, huruvida]
1) (†) tvivel l. ovisshet (om riktigheten av ngt); särsk. i uttr. jäv infaller l. (upp)kommer o. d., det uppstår tvivel l. ovisshet (om ngt), det är jäv i ngt, det råder ovisshet om ngt, föra ngt i jäv, ställa ngt i tvivelsmål, göra (äganderätten till) ngt oviss(t). Doch måge .. (domarna), hwar något Jäff är på färde, eller märckie sigh icke wete i thet fall hwad Lagh är, så länge vpsättia Domen, at the sigh hoos osz och wåre förordnade öfwerste Doom förspöria måge. Schmedeman Just. 134 (1614). (”Probermästaren”) skal så offta Jeff infaller probera Kopparen. Stiernman Com. 1: 728 (1619). Han hade wäll kunnat komma på förre Rijkzdagar fram ther med (dvs. med sin ansökan om inträde på riddarhuset), om han sielf icke hade wettat att ther hade warit iäf uthi. RARP 6: 91 (1657). (Den engelska kronans anspråk på skogar som förut tillhört den blev en förevändning varigm) mehrendehls Vndersåtarnes Landgodz vthi Iääf fördes. Brask Pufendorf Hist. 157 (1680). Det är uthan alt Jäf Solklart, att .. (i konsistoriet) är af Eder loffvat Ecktenskap med Jngeborg. VDAkt. 1713, nr 100. Hiärne 3Hdskr. 198 (c. 1716). — särsk. i uttr. bliva hängande i jäv, förbliva oavgjord. Altså bleff thenna Handel i Jäff hängiandes. Schroderus Os. 2: 755 (1635; lat. orig.: ita mansit hoc negotium in suspenso).
2) jur. anmärkning l. invändning mot ett anspråks riktighet l. mot en persons l. institutions behörighet att uppträda i viss egenskap l. att företaga viss handling; i sht om dylik invändning mot domares l. vittnes behörighet (särsk. om sådan som grundas på omständigheter vilka anses kunna föranleda partiskhet i visst mål); äv. om framställande av dylik anmärkning; äv. om grunden för densamma. Göra, anföra, anmäla, framställa, förete jäv. Jäv mot äktenskap, fordran, domstol, domare, vittne. Pröva, ogilla jäv. Laga jäv. Vdi samma jordaskipte är kommidt någott iäff och clander i thet en fogte, benempdh Anders Germundzon, haffwer latidh gå för rychte (att den ena parten icke haft rätt att avyttra sin gård). HH XIII. 1: 139 (1564); jfr 1, ävensom c. Att den som hafwer kiöpt aff Chronan några godz reent af .., så att inthet lagligitt jääf der i finness, må .. behålla dhe samma till sitt fasta arff och Allodial frelsse. RARP V. 2: 269 (1655); jfr Därs. 37. Om någon wil giöra jäf eller förbud på Ächtenskap, skal han gifwa sådant .. Kyrckioherden tilkänna. Kyrkol. 15: 26 (1686). Thesse äro laga jäf: Om Domaren är med enthera (parten) i then skyldskap eller svågerlag (osv.). RB 13: 1 (Lag 1734). (Görtz') jäf mot domstolens behörighet lemnades utan afseende. Malmström Hist. 1: 46 (1855). Vill vid underrätt part göra jäf mot någon, som i rätten sitter, framställe invändningen vid första rättegångstillfälle. SFS 1901, nr 38, s. 5. Göres jäv mot ansökning om undanskiftande, skall (osv.). Därs. 1921, s. 649. — jfr DOMAR(E)-, SKYLDSKAPS-, VITTNES-JÄV m. fl. — särsk.
a) (i vitter stil) bildl. Sanningen .. afgifver sitt vittnesmål utan jäf. AafKullberg i 2SAH 10: 34 (1821). (Barnets) oskuldsblick .. / bär jäf emot hans (dvs. Zevs') kärlekslösa magt. Rydberg Dikt. 1: 196 (1877, 1882).
b) (†) i utvidgad l. oeg. anv.: invändning; klander. SthmStadsord. 1: 151 (1661). Jag vill i kort begrep anföra deras (dvs. mina vedersakares) förnämsta jäf emot min Svenska Historia. Dalin Hist. 2: Föret. 2 b (1750). Under påstående Krig åtlyddes Konungen utan jäf och klander. Lagerbring 1Hist. 2: 76 (1773). Dalin (1852).
c) (†) övergående i bet.: tvist. Effter såm är eet Jäff och klandder, om Råmärkenn emillan Gumerå sochn och Midhwattns Finnen. ÅngermDomb. 29/4 1644, fol. 26. Blefue .. (några personer) inkallade, och tillfrågade huadh Jäff the hade sin emillan. VDP 1666, s. 791. Lucidor (SVS) 255 (1672).
Ssgr: A: JÄV-AKTIG.
1) (†) till 1: tvivelaktig. Ingen bör hindra dommaren sig uthlåta öfwer klare poster, och the iäfachtige måge sedan uthredas. FörarbSvLag 3: 183 (1714). Därs. 8: 96 (1734).
2) (numera föga br.) jur. till 2: jävig. Wilskman Eccl. 142 (i handl. fr. 1687). Nu kan så hända, at både kärande och svarande åsämjas, at låta then vitna, som är af god frägd, men eljest jäfachtig. RB 17: 14 (Lag 1734). SFS 1918, s. 571.
Avledn.: jävaktighet, r. l. f. (numera föga br.) jur. till -aktig 2: jävighet. Arnell Stadsl. 124 (1730). PT 1915, nr 38, s. 2. —
-ANMÄRKNING~020. SPF 1826, s. 170. Försummelse att i rätt tid göra jäfsanmärkning. BtRiksdP 1901, I. 1: nr 24, s. 162. —
-FRÅGA, r. l. f. fråga som rör jävs framställande o. d. Wedberg HD 478 (cit. fr. 1789). Kallenberg CivPr. 2: 137 (1927).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content