publicerad: 1935
KALIBER kali4ber, förr äv. KALIVER, r. l. m. (f. Lind (1749)) ((†) n. Lind (1749)); best. -n ((†) -bren Bark Bref 1: 117 (1703)); pl. -brer040 (Dalin (1852) osv.) l. -brar040 (Gyllenborg Skald. 96 (1798) osv.) l. (numera bl. ngn gg i bet. 4 ss. måttsbestämning) = (ArkliR 1555: 5 (1556) (i bet. 3), UB 6: 45 (1874; i bet. 4 ss. måttsbestämning)); förr äv. (i bet. 5; i denna bet. den enda anträffade formen) KALIVARE, m.
Ordformer
(caliebr- 1710 (: Caliebrkuhla). kaliber (cal-, kall-, -lij-) 1556 osv. kalibre (cal-) 1653—1789. c(h)aliffuer, pl. 1577—1586. kaliffuor, pl. 1577 (: Lodh Kaliffuor). kalyber 1734—1749. kaliuare 1556 (: Choppar Chamar kaliuare))
Etymologi
[jfr d. kaliber; av t. kaliber (jfr holl. kaliber, eng. calibre, caliber, caliver), av fr. calibre, av ä. it. calibro, instrument l. metod varigm diametern (o. därmed vikten) av kanonkulor bestämdes (jfr span. galibo (i bet.: skeppsmodell), calibre (ä. span. calibo), kaliber (i bet. 4), mlat. calibrum, halsjärn, ok för dragdjur; trol. av arab. qālib, qālab, skoläst, gjutform, av gr. καλάπους, καλόπους, skoläst, av κᾶλον, trä, o. πούς, fot (jfr FOT); jfr dock AKluyver i ZeitschrDWortf. 11: 219 ff. (1909); jfr GALIPPA]
1) [jfr t. kaliber i bet.: schablon] (†) (ler)gjutform. GuldsmedshytteR 1577. (Lod gjutna) eftter the skapeloner och chaliffuer som årligen äre wane att brukes. Därs. 1586. — jfr LOD-KALIBER.
2) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] urmak. modell bestående av en (metall)skiva varpå ett urs olika delar äro tecknade (i naturlig storlek); äv. ss. beteckning för olika konstruktionstyper l. modeller av ur. Dalin FrSvLex. 1: 165 (1842). En kaliber till ett observationsur. Schweder HbUrmak. 24 (1874).
3) (†) eldrör i kanon. Tijl kalijber vttij turckske felth slangor — 2 st. nyth Jern. ArkliR 1555: 5 (1556).
4) (i sht i fackspr.) storlek av diametern i ett eldvapens lopp (vid räfflade vapen mätt innanför bommarna), numera angiven i centimeter (beträffande större kanoner) l. i millimeter, förr i tum l. efter kulans vikt; äv. om en projektils diameter; äv. användt ss. mått på tjockleken av godset i en kanon o. d., eldrörets längd o. d. (Vi vilja) tillåta vtskeppningen af alla Jernstycken (dvs. järnkanoner), som här i Riket kunne tilwärkas, af hwad sort och calibre de äre. Stiernman Com. 2: 720 (1653). Et parti JernKanoner af 1, 2 och 3 punds caliber .. finnas til salu. SP 1792, nr 83, s. 4. Batterier af svårare Caliber. KrigVAH 1823, s. 86. UB 6: 45 (1874; ss. mått på eldrörs längd). En väggtjocklek af två kalibrar. ASScF 19: Minnestal 2: 12 (1893; i fråga om kanon). Beväpningen utgöres för (det ryska) infanteriet af ett repetergevär med 7,62 mm. kaliber. Tingsten o. Hasselrot 52 (1902). BonnierKL (1925). — jfr HAUBITS-, MELLAN-, MUSKÖT-KALIBER m. fl. — särsk. (vard.) om skjutvapen av så l. så stor kaliber (i cm., mm. osv.); ss. senare led i ssgr. jfr: Det .. är lättare att träffa målet med en 12- än med en 16-kaliber. Högdahl Jaktb. 35 (1913). jfr SEXTON-, TOLV-KALIBER m. fl.
5) [jfr motsv. anv. i holl. o. ä. t. samt av eng. caliver; urspr. trol. med syftning på viss kaliber (jfr 4 slutet) l. på en förhållandevis stor kaliber] (†) ett slags lätt handskjutvapen (hakebössa l. musköt); i ssgn KOPPARKAMMAR-KALIVARE.
6) (i fackspr.) i utvidgad anv. av 4, om storleken av diametern i rör, hylsa o. d. Olika Caliber i Slangarne. VetAH 1785, s. 209. Om (glas-) rören äro tjocka i godset och af smal caliber. Berzelius Kemi 3: 240 (1818). AHB 66: 22 (1871). Tunntarmens kaliber är störst i tolvfingertarmen och avtager något i riktning nedåt. Broman Männ. 2: 166 (1925).
7) tekn. vid framställning av fasonjärn: spår (av viss form) i valspar, fasonkaliber. Vid valsning af mera kompliceradt façonjern .. kunna de luckor, som uppstå i öfre och nedre valsen begagnas till kalibrar för valsning af andra jernsorter, för hvilkas valsning man då endast behöfver inlägga ny mellanvals. JernkA 1872, s. 7. Hector Husg. 69 (1904). — jfr FASON-, SPÅR-, VALS-KALIBER m. fl.
8) (numera bl. vard.) allmännare: (viss grad av) storlek, mått. PH 5: 3522 (1753). Halffranska Dörrar af större kaliber. VexjöBl. 1839, nr 8, s. 4. Pilla upp abborrar av mindre kaliber och kanske även större. Hammarström Sportfiske 239 (1925).
9) [utvecklat ur 4] (ngt vard.) i fråga om egenskaper i allmänhet som ngn l. ngt har: beskaffenhet; slag, art; i sht i uttr. vara av viss kaliber o. d.; i fråga om person ofta användt med tanke på mindre tilltalande egenskaper. Bark Bref 1: 117 (1703). Folk af min kaliber bruka aldrig mask (dvs. maskering) i Sverige. Tersmeden Mem. 1: 156 (c. 1780). Sättet på hvilket folket (i Neapel) .. skrattar och skriker visar tydligen att det är af lättare kaliber än i de flesta andra länder. Bremer Brev 4: 53 (1858). Tvetydiga individer av alla kalibrar. Malmberg Vidbäck 36 (1915). En skald av grövre kaliber. (Schück o.) Warburg Huvuddr. 3: 249 (1918). Engström Milst. 119 (1929).
Ssgr (i allm. till 4): KALIBER-BORR. (förr) artill. redskap som användes vid uppborrning av en kanons o. d. eldrör så att det fick sin rätta kaliber. Dalin (1852). Eneberg Karmarsch 2: 367 (1861). —
(6) -BULT. tekn. massivt stickmått som användes i maskinbyggeri för att mäta runda håligheter. 2UB 6: 74 (1904). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 282. —
(6) -KRAN. tekn. vattenledningskran med öppning av viss, bestämd storlek. TT 1890, s. 198. Almquist Häls. 106 (1894). —
-KULA. [jfr fr. balle de calibre] (förr) mil. o. jäg. i fråga om framladdningsgevär: kula vars diameter var lika stor som l. vanl. något mindre än kalibern o. vartill i senare fallet fetlapp begagnades, passkula. KKD 11: 137 (1710). Källström Jagt 237 (1850). Eneberg Karmarsch 2: 750 (1862). —
-LINJE. artill. (förr) skala på de gamla artillerimåttstockarna, särsk. den nürnbergska (konstruerad 1540), varigm den till viss kula passande kalibern hos en kanon kunde beräknas. Törngren Artill. 1: 42 (1794). KrigsmSH 1797, s. 50. Alm Eldhandv. 1: 94 (1933). —
-MÅTT.
1) mil. o. sjömil. till 4: mått på en kaliber, kaliber; äv. om kalibern hos viss kanon, använd ss. måttsenhet vid konstruktionen av dess olika delar resp. projektiler. Holmberg 1: 283 (1795). Holmberg Artill. 3: 217 (1883).
2) tekn. o. snick. till 4, 6: kalibermätare; särsk. om skjutmått (varigm äv. den yttre diametern av ett rör l. diametern av en cylindrisk kropp kan mätas). 2UB 6: 74 (1904). NoK 49: 20 (1925). —
-MÅTTSTOCK~02 l. ~20. (förr) artill. artillerimåttstock. Grundell AnlArtill. 2: 27 (c. 1695). Då den af tygmästaren Samuel Örn föreslagna svenska kalibermåttstocken omkring år 1685 blifvit stadfästad, tjenade den till efterrättelse vid följande nytillverkningar. Holmberg Artill. 3: 202 (1883). —
(4, 6) -MÄTARE, r. l. m. (i fackspr.) instrument som användes för mätning o. undersökning av kalibern hos ngt. KrigVAH 1833, s. 105. JernkA 1878, s. 187. Alm BlVap. 38 (1932). —
(6) -RING. tekn. vid maskinbyggeri: instrument som användes vid mätning av tappformade maskindelar. 2UB 6: 74 (1904). —
-SYSTEM. artill. vid konstruktion av artilleripjäser o. deras projektiler användt måttsystem enligt vilket pjäserna klassificeras efter kaliberns storlek. SFS 1831, s. 366. Den svenska artillerimåttstocken .. var gällande ända till 1831, då i stället det s. k. kalibersystemet infördes. 2NF 25: 772 (1916). —
-TABELL. mil. o. sjömil. tabell som uppgöres vid kontrollering av eldvapens kalibrar. SFS 1847, nr 17, s. 68. Därs. 1889, Bih. nr 63, s. 18. —
(4, 6) -TOLK, r. l. m. tekn. o. mil. tolk (provmått) för mätning av kalibern hos ngt; särsk. mil. liten stålcylinder varmed en gevärspipas kaliber undersökes o. mätes. Holmberg 1: 283 (1795). Almroth Karmarsch 643 (1839). EldhandvSkjutsk. 2: 42 (1886). HufvudkatalSoneson 1920, 3: 206. —
Spoiler title
Spoiler content