SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KAP- ka3p~.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet cap-)
Etymologi
[av KAP, sbst.1, användt ss. namn på Godahoppsudden; jfr holl. kaap, t. kap i samma anv.]
i ssgr: som härstammar från l. tillhör l. finnes vid Godahoppsudden l. i Kaplandet (l. i Sydafrika).
Ssgr (i sht i fackspr.): A: KAP-ALOE. [jfr t. kapaloe] farm. om den stelnade saften av vissa i Sydafrika växande aloearter; jfr ALOE 1 b. NF 1: 530 (1875). SvUppslB 1: 750 (1929). —
-DUVA. (kap- 1875 osv. kaps- 1751—1783) [jfr holl. kaapduif] zool. den till stormfåglarna hörande fågeln Daption capense Lin. Osbeck Resa 75 (1751, 1757). FoFl. 1920, s. 155. —
-FÅR.
1) får av en för Kaplandet karakteristisk ras. 3NF 4: 571 (1925).
2) [jfr t. kapschaf] oeg.: den vid Godahoppsudden talrikt förekommande fågeln Diomedea exulans Lin., vanlig albatross. (Stuxberg o.) Floderus 2: 611 (1903; angivet ss. brukat av sjömän). 4Brehm 9: 466 (1926). —
-GUMMI. [jfr t. kapgummi] gummi erhållet av den i Sydafrika förekommande växten Acacia horrida Willd. Nisbeth 638 (1868). SvUppslB 1: 414 (1929). —
-HOLLÄNDSK~02 l. ~20. som tillhör l. har avseende på den holländska befolkningen i Sydafrika. Kapholländska språket. 2NF 36: 443 (1924). —
-HOLLÄNDSKA~020, äv. ~200, r. l. f. språkv. om den gren av det holländska språket som utbildat sig i Sydafrika. 2NF 19: 708 (1913). —
-LEJON. om det förr i Sydafrika levande lejonet Felis leo capensis Fitz. 2NF 16: 114 (1911). —
-PLOMMON.
1) [jfr t. kappflaume] i sht bot. om de ätliga frukterna av det i Sydafrika växande trädet Pappea capensis Eckl. et Z. Jönsson Gagnv. 124 (1910).
2) benämning på från Kaplandet införda plommon. 3NF 15: 1099 (1931). jfr: Det är bedrägeri av källarmästarn när han serverar dig Capplommon från Algier. Essén Doll. 21 (1917). —
-PLOMMON-TRÄD. bot. det i Sydafrika växande trädet Pappea capensis Eckl. et Z.; jfr -PLOMMON 1. Jönsson Gagnv. 123 (1910). —
-RUBIN. [jfr t. kaprubin] benämning på en i Sydafrika förekommande, rubinröd l. i blått stötande, till pyroperna hörande ädelsten. 2UB 5: 267 (1902). Frosterus Min. 81 (1917). —
-VIN. (kap- c. 1750 osv. kaps- 1815) [jfr holl. kaapwijn, t. kapwein] alkoholstarkt, sött vin från Kaplandet. Linné Diet. 2: 100 (c. 1750). Kjellin (1927).
B (†): KAPS-BO, m.||ig. invånare i Kaplandet. Ödmann Le Vaillant 2Resa 26 (1798). —
-DUVA, -VIN, se A.
Spoiler title
Spoiler content