publicerad: 1935
KAPITAL kap1ita4l, adj. -are (gradf. dock föga br.) ((†) superl. -est HC11H 5: 76 (1672), Nordberg C12 1: 74 (1740)); adv. -T.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet cap-. capitall 1670)
Etymologi
[jfr dan. o. t. kapital, eng. o. fr. capital; av lat. capitalis, som gäller huvudet l. livet, framstående, utmärkt, avledn. av lat. caput (se HUVUD). — Jfr KAPITAL, sbst.1]
1) (†) om brott: som kan sonas bl. med dödsstraff, som ”kostar ngn hans huvud” (se HUVUD 1 g). Han .. bleff beslagin udi oppenbart hoor .., hvicken saak effter landzens lag och gamel sedvane pläger .. vare capital och med halssen bötes. G1R 21: 395 (1550). Stiernman Com. 3: 595 (1667). Kapital förbrytelse. Cavallin (1876).
2) (vard.) om fel, felsteg, misstag, dumhet o. d.: ”urbota”, svår; numera nästan bl. om misstag l. dumhet, närmande sig bet. 4 d. Rijka prästers Capitala Fauter i Embetzbestälningar. VDAkt. 1735, nr 376. Herr Ullman .. sade då och då en kapital dumhet. Tavaststjerna Inföd. 49 (1887). En dag gjorde jag en kapital dumhet. Engström Penn. 206 (1927).
3) (numera knappast br.) som står främst l. högst l. i spetsen (”i huvudet”); bildl.: som (i ngt avseende l. inom ett visst område l. bland ngns arbeten o. d.) intager förnämsta platsen, förnämst, främst, som hör till de främsta l. förnämsta, huvud-. (Arrhenius') kapitala avhandling, i vilken den elektriska dissociationsteorien framställdes. OoB 1928, s. 38. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b, c). Hvilare- och Mogrufvefältet, som .. redan 1687 räknades till bergslagens ”capitale” grufvor. Johansson Noraskog 2: 392 (1882; efter handl. fr. 1687); jfr KAPITAL-GRUVA. På densamma (sparade skogen ha) räknats ej mindre än 150 s. k. kapitale trän, d. v. s. sådana, som företrädesvis voro eftersökta vid större hytte- och grufvebyggnader. NoraskogArk. 5: 380 (1927; efter handl. fr. 1681); jfr KAPITAL-TRÄ.
b) [jfr holl. kapitaal schip, eng. capital ship] (†) om fartyg, särsk. om örlogsfartyg: av högsta l. första klassen; jfr KAPITAL-SKEPP. RP 16: 595 (1656). KKD 5: 170 (1710).
c) (†) om fästning o. d.: som gm arten o. omfattningen av befästningsanläggningarna hör till de förnämsta; jfr KAPITAL-FÄSTNING. Festningen är Capital och (lär) eij utan en formell belägring .. kunna twingas. KKD 12: 95 (1704). Och kan ingen förvisso vetta, hvad resolution folcket i landet (dvs. Livland) hade fattat, om Saxerne blifvit genast mästare af deras Capitaleste Fästning (dvs. Riga). Nordberg C12 1: 74 (1740).
4) i allmännare anv.: utmärkt l. framstående gm värde l. betydelse l. storlek.
a) (numera knappast br.) av stor betydelse l. vikt, mycket betydelsefull l. viktig. (Reparation av hammarvärk o. d. må) intet draga Kolen eller andra nödwändigheter hwarken ifrån Blåsningarne eller andre store och capitale Werk. Bergv. 1: 357 (1686). Något kapitalt var i görningen. Trolle Duvall 1: 19 (1875). Såsom fond för lustgårdens mittaxel hade .. (boskén) en kapital mission att fylla. Wollin Drottningh. 94 (1927).
b) (†) utmärkt, förträfflig.
α) om person: utmärkt, förträfflig, duktig. Den rara och capitala Människan .. Fröken .. Ollonberg. Nyrén PAlströmer 1 (1760). Nå, god herrar, har ni skaffat mig ett dussin kapitala karlar? Hagberg Shaksp. 3: 318 (1848; eng. orig.: sufficient men).
β) om ngt sakligt. En stor capital äng. Stiernman Com. 5: 254 (1691). Iag (bekom) 4 st: Capitala hästar. HFinlÖ 1: 397 (1730). Ett Ordensriddarbord, / Som dukat är med smak, med capitala rätter, / Med strufvor, lax och sill (m. m.). Bellman (BellmS) 4: 80 (1769). Det är just den kapitalaste kärleken, som syftar på hjertat och icke på penninglådan. Envallsson Kopparsl. 7 (1781). Det fägnar mig att du läst (Rousseaus) Emile. Det är en Capital bok. Geijer Brev 168 (1813). — särsk. i uttr. det är (var) kapitalt (att osv.). Det var capitalt att Du (dvs. J. Chr. Toll) snor omkring med Canonerne till Provintzens (dvs. Skånes) försvar. CAEhrensvärd Brev 1: 148 (1788). Björkman (1889).
c) (numera föga br.) betydande, ansenlig, stor, väldig, kolossal; äv.: kraftig, bastant. Den avhandling om saltsjöfisket, som du önskar belönad af Patriotiska sällskapet, får i din recommendation et så capitalt stöd, at jag ingalunda tviflar på at sällskapet följer ditt förslag. Berzelius Brev 14: 78 (1832). Det var, min själ, en kapital rolighet! Hagberg Shaksp. 3: 175 (1848; eng. orig.: this is excellent sport). En eller annan eller flera (hade) låtit muntrationen sluta med ett kapitalt rus. Zilliacus Utvandr. 2: 119 (1923). Uppgiften är .. av så kapital vikt att (osv.). OoB 1932, s. 8. — särsk.
α) i numera obr. anv. (jfr β). En kapital och kostelig ström, som intet tryter vatten. Lindberg o. Johansson Karlskoga 74 (cit. fr. 1665). Et capitalt urväder. Menlös Alm. 1742, s. 7. Till Sveriges capitala olyckor efter Kung Carls (dvs. K. XII:s) död, kan räknas upphäfvandet af den Åländska congressen. HSH 7: 266 (c. 1800). Räkningen tycktes vara så till pass kapital, att Goldsachs åtminstone ej behöfver svälta i första stunden. Runeberg ESkr. 2: 124 (c. 1850).
β) (†) om persons hållning l. uppträdande o. d.: ”robust”, ”massiv”. Den engelske bonvivanten (i skådespel) har alltid något gröfre och kapitalare än den franske. Wallin Bref 271 (1849).
γ) [jfr motsv. anv. i t.] jäg. om djur av hankön: stor o. gammal; numera bl. om handjur av hjortsläktet: stor o. gammal (o. med särskilt väl utvecklade horn). Schröder SvJakt. 200 (1891). En kapital björn. FrSkog. 241 (1892). Den kapitala bock, som (osv.). NTIdr. 1899, Julnr s. 38.
d) (vard.) total, fullständig; numera i sht ss. adv.: fullkomligt, komplett; totalt; stundom närmande sig bet.: grundligt, ”ordentligt”, ”duktigt” (jfr c). Weste (1807; med hänv. till dugtigt). Jag .. skall .. roa mig kapitalt. Blanche En tr. upp 59 (1843). Han är och blir så rent kapitalt oumbärlig! Sturzen-Becker 2: 189 (1861). (Sv.) kapitalt fä (lat.) homo stultissimus; pecus, non homo. Cavallin (1876). Paris — dit har jag åter börjat längta rätt kapitalt. AEdelfelt (1883) i FinT 1927, 2: 374. Det låg just i hans afsikter att .. få ett kapitalt slut på ett band, som hotade hela hans framtida tillvaro. Strindberg Hafsb. 222 (1890). Hur jag en gång blivit lurad kapitalt av en landsman. Engström 12Bok 111 (1919). Den nuvarande ledningen (har) kapitalt misslyckats. SvD(A) 1933, nr 202, s. 7. — (†) Jag tror mig, saken tagen kapitalt (dvs. om man tager saken grundligt), / den mest glorieusa carrière ha valt. Sturzen-Becker 4: 234 (1862).
Ssgr (jfr ssgrna under KAPITAL, sbst.1—3): (4 c γ) KAPITAL-BOCK. [jfr t. kapitalbock] jäg. fullvuxen råbock med särskilt väl utbildade horn. Hahr HbJäg. 344 (1866). SDS 1899, nr 603, s. 3. BonnierKL (1925). —
(3) -BOKSTAV~02 l. ~20. [jfr d. kapitalbogstav, t. kapitalbuchstabe] (föga br.) majuskel, kapitäl. OPetri 4: 556 (c. 1535). L. F. Wimmer slöt .., att runorna utgjorde en ombildning af de latinska kapitalbokstäfverna. 2NF 23: 1213 (1916). —
(3, 4 a) -BREV. (†) huvuddokument, originaldokument. Månge befinnes som sådane gam[m]el CapitalBref (dvs. åtkomsthandlingar angående fastigheter) hoos sig haffue behållet och wäl förwaret. SthmTb. 1577, s. 22 a. —
(4 c) -BYGGNING. (†) stort byggnadsarbete. Sedan de stora Capitalbygningarna A:o 1662, 1663, 1664, 1665 och 1666 äro skedde, är intet mera upbygdt .., så mycket åhrligen som ordinarie staten der till är anlagder. Rudbeck Bref 67 (1670). —
(3 c) -FÄSTNING. (†) fästning som (inom ett område) är den förnämsta l. tillhör de förnämsta, huvudfästning. RARP 6: 294 (1658). HSH 31: 506 (1662). —
(1) -FÖRBRYTELSE. [jfr d. kapitalforbrydelse, t. kapitalverbrechen, lat. facinus capitale] (†) = -BROTT. Frey 1848, s. 393. Cavallin (1876). —
(3) -GRÄNS. (†) gräns som inom ett visst område hör till de förnämsta. CivInstr. 281 (1688). (Landtmätaren) bör och .. afmäta och antekna alla gräntzor och skilnader, i synnerhet Capital gräntzor och Riks- eller Landsrå. ILandtmät. 1725, s. D 2 a. —
(4 c γ) -HJORT. [jfr d. kapitalhjort, t. kapitalhirsch] jäg. fullvuxen hjorthanne med särskilt väl utbildade horn. Hahr HbJäg. 342 (1866). SkogsvT 1911, s. 44. BonnierKL 6: 537 (1925). —
(3) -LINJE. [jfr d. kapitallinie] (mindre br.) bef. rät linje som tänkes dela en utspringande vinkel i en fästnings- l. förskansningslinje midt itu; jfr KAPITAL, sbst.2 Rålamb 8: 15 (1691). KrigVAH 1887, s. 119. WoJ (1891). —
(jfr 3 b) -SKEPP. [jfr d. kapitalskib] (†) skepp som i en flotta tillhör de förnämsta; jfr HUVUD-SKEPP 1. RP 11: 177 (1645). Rüdling Suppl. 346 (1740). —
(jfr 3 b) -SKUTA. (†) större, värdefullt fartyg; jfr -SKEPP. Hultin BergshFinl. 33 (cit. fr. 1686). —
(1, 2, 3) -SYND. [jfr d. kapitalsynd, lat. vitium capitale] (†) svår synd, dödssynd; jfr HUVUD-SYND. Mord, rån och andra mensklighetens kapitalsynder. SthmFig. 1845, s. 295. —
(4 c γ) -TJUR. (mindre br.) jäg. älgtjur med särskilt väl utbildade horn. BiblJäg. 4: 16 (1897). Upsala(A) 1929, nr 254, s. 6. —
-TRÄ. (†) större, värdefullt träd; jfr KAPITAL, adj. 3 a. NoraskogArk. 4: 85 (1680). Johansson Noraskog 3: 96 (cit. fr. 1686). —
Spoiler title
Spoiler content