publicerad: 1935
KAS ka4s, interj. o. sbst.3 n., l. KASS kas4, interj. o. sbst.1 n., äv. KASCH kaʃ4, interj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; stundom KASSA kas3a2, interj.
Ordformer
(ka(a)s 1621 osv. kaasz 1671—1672. kasch 1842—1900. kass 1665—1917. kassa 1884)
Etymologi
[sv. dial. kas, kass; jfr nt. kaz, t. kätz, eng. dial. cass; interjektionell ordbildning med s- l. ʃ-ljud ss. dominerande element (jfr Ideforss PrimInterj. 1: 333 ff. (1928)); jfr SCHAS. Ordets form synes i övrigt bero på anslutning till KATT. I substantivisk anv. är ordet delvis bildat ss. vbalsbst. till KASA, v.3]
I. interj.: schasningsord till kattor (stundom äv. till andra djur, särsk., i sht i Finl., till fåglar); äv. (starkt vard.) användt till människor. Ullenius Ro § 279 (1730). Juslenius 60 (1745; anfört ss. schasningsord till fåglar). Jag tror det är sparfvar, — ropade han. — Kas, kas! — men inga sparfvar flögo. Topelius Läsn. 5: 105 (1880). Husch! Sch! Kassa! Wranér Stuesn. 37 (1884). Lyttkens o. Wulff Ordsk. 424 (1917). Östergren (1929). — särsk.
a) i uttr. kas, katt(a)!, schas, katt(a)! Schultze Ordb. 2230 (c. 1755). Kas, katt! hvad står du här på lur? Franzén Skald. 1: 129 (1810, 1824). Bremer Fad. 18 (1858). Östergren (1929).
b) [jfr sv. dial. kashut] (†) i uttr. kas ut!, ut härifrån!; kas in!, in med dig (er)! Kas in. Sahlstedt SagTupp. 16 (1758; till en kyckling). Kas ut Ers Excellence! Kellgren (SVS) 6: 21 (1773).
II. sbst.
1) om den under I behandlade interjektionen: utropet ”kas”. Seent roopa kasz (till katten), när Korfwen är vpähten. Grubb 713 (1665); jfr Granlund Ordspr. (c. 1880). Foglar och annan Boskap föser man bort med vissa läten .. Katten med kas! Giese Sprachm. 1—3: 326 (1730). Carlén Bull. 3: 267 (1847; i bild).
2) handling(en) att schasa bort en katt osv.
a) [jfr sv. dial. köra kas med ngn] (†) i eg. anv., i uttr. köra i kas med ngn (jfr b α), schasa bort ngn. Sahlstedt SagTupp. 11 (1758).
b) († utom i β) allmännare l. bildl.: handling(en) att skrämma l. driva bort l. förfölja ngn l. att sätta skräck i l. ”härja” med ngn. Wij (dvs. svenskarna) goffuo them (dvs. danskarna) så wälligt baas / Iagh täncker the minnas then kaas. Prytz G1 C 4 b (1621). Därs. E 3 b. — särsk.
α) [sv. dial. köra kas med ngn] i uttr. köra kas (äv. i kas) med ngn (jfr a), skrämma l. driva bort l. jaga l. förfölja ngn; äv.: hålla efter ngn (så att han arbetar l. gör nytta) o. d. Gick jagh up til dem i huset och kiörde så kas medh dem utur det ena rummet i det andra. Nordin Krigsh. 2: 67 (i handl. fr. 1656). Få si, om intet Fruns folk på Ringstad har kört i kas med dem (dvs. de inkräktande knektarna) i natt! Kexél 1: 367 (1793). (Sv.) Köra kass med en, (fr.) faire aller qln à courbettes, relever qln du pêché de paresse, donner la chasse à qln. Weste (1807; senare egenhändigt tillägg). AB 1839, nr 258, s. 3.
β) [sv. dial. ta kas på ngn] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) i uttr. ta kas på ngn, sätta skräck i ngn (så att han håller sig i styr l. tiger o. d.); taga bukt på ngn; övervinna l. besegra ngn. Inte vara god att ta kas på. Granlund Ordspr. (c. 1880). Han tar kas på honom. Därs. Hülphers Ångermanl. 119 (1900; i fråga om kortspel).
γ) [jfr HUT II 2 a] i uttr. lära ngn kas, lära ngn att veta hut; veta kas, veta hut. När Kattan upsätter / Sin Rumpa förlätter / Lär henne strax Kaas. Lucidor (SVS) 24 (c. 1670). Eer Granne som sijr suhrmuhlt uth, / Weet litet kaasz, slät intet huht. Därs. 251 (1672). Kolmodin QvSp. 1: 56 (1732).
Ssg: KAS-HEJ, sbst. [sv. dial. kashej, kasej] (†) till II 2 b α; i uttr. köra kashej med ngn. Köra kas-hej med nogon, .. (dvs.) drifva starckt på nogon; jaga, tvinga, fösa på nogon, at han ingen ro får. Ullenius Ro § 279 (1730). Anm. I formen kassej o. med bet. ”väsen”, ”spektakel” har ordet anträffats på följande ställe: R. höll .. ett fasligt ”kassej” efter en tågstump, som .. kommit bort. Wetterbergh GNord 80 (1862).
Spoiler title
Spoiler content