SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KAS ka4s, sbst.1, r. l. m. l. f.; best. -en.
Ordformer
(kaas 16291637. kas (c-) 1579 osv. Se vidare KASBOLL)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) kas; jfr t. katz, katze (ä. t. katza), (boll l. mål i) visst bollspel, holl. kaats, plats där bollen i visst bollspel faller ned, fr. chasse, eg.: jakt, fart som gm ett slag gives en boll, plats där bollen i ett bollspel först nedfaller (o. studsar) l. där den stannar (sedan den studsat); ytterst av it. caccia l. span. caza, jakt, vbalsbst. till it. cacciare resp. span. cazar, jaga, av ett (icke anträffat) vulgärlat. captiare (jfr CHASSERA), bildat till lat. captus (jfr -AKTIG, HAFT, -HAFT(IG), HÄFTA, v., HÄKTA, v.1), p. pf. av. capere, taga (jfr HIVA, HÄVA, KAPABEL, KAPACITET, OCKUPERA m. fl.)]
idrott. eg.: plats där bollen i ett bollspel först faller ned (o. studsar) l. där den stannar (sedan den studsat); numera bl. i fråga om pärkspel (l. därmed besläktade äldre bollspel): punkt på vilken det ena partiet (”utemännen”) lyckats få bollen att stanna (bliva ”död”) inom det andra partiets (”innemännens”) område o. dit gränsen mellan partierna flyttas. Göra, erövra en (bättre) kas. Spela på kas, spela för att göra en kas (första avdelningen i en omgång av pärkspelet). Kas i baken, kas vid l. bakom pärkens baksticka (bästa möjliga kas, medförande omedelbart platsombyte mellan partierna). Tå nu Konungen en gång slogh medh thenne Pannonio Boll, wordo the sigh emellan oeense, för Kaasen skuld. Schroderus Hoflefw. 78 (1629; span. orig.: sobre vna chaça; t. övers. 1612: wegen einer Katza). LfF 1877, s. 104. Norman GossLek. 114 (1878). NordKult. 24: 46 (1933). — särsk.
a) [jfr t. die katz zeichnen, holl. de kaats tekenen, fr. marquer la chasse] i uttr. sätta kas, markera en kas på så sätt att man nedsätter en pinne l. gör ett kryss i marken på det ställe där bollen stannat. (Lat.) Signare terminum. (sv.) Settia cas. VarRerV 33 b (1579).
b) [jfr t. unüberwindliche katz, nylat. terminus invincibilis] (†) i uttr. ovinnelig kas, kas som icke kan erövras. VarRerV 33 b (1579).
Ssgr (idrott.): KAS-BOLL, se d. o. —
-HUGG sbst.1, (sbst.2 se sp. 653). en ”utemans” slag på bollen i avsikt att få den att taga mark inom pärken. Bergman GotlSkildr. 220 (1882). Waldén Friluftsl. 117 (1912).
-LINJE. med pärkens framsticka parallell linje dragen gm kasen o. utgörande den för tillfället gällande gränslinjen mellan ”utemän” o. ”innemän”. Waldén Friluftsl. 116 (1912).
Spoiler title
Spoiler content