SAOL SO SAOB läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok tryckår: 1936 KLACKARE, sbst.2 (sbst.1 se KLACKA, v.1 avledn.), m. Etymologi [jfr nt. klacker; möjl. till KLACKA, v.2] (†) person som sprider skvaller l. förtal; jfr KLAFFARE. Om klackaren inthet kan betyga sin sagesman, då moste han stå derföre. RP 3: 152 (1633). SAOB Alfabetisk lista klack subst5 klack interj. klacka verb1 klacka verb2 klackande klackare subst2 klackeri subst klackig adj klackning klackör kladd subst1 Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content