SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KLACKA klak3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.).
Etymologi
[avledn. av KLACK, sbst.2]
motsv. KLACK, sbst.2 2: förse (skodon) med klack; sätta ny klack på (skodon), laga klacken på (skodon); äv. (i sht i fackspr.) abs.; jfr KLACK-LAGA, -LAPPA. Halvsula och klacka ett par skor. UnderrTvistSkomÄmb. 1766, s. 2. Möller (1790). Yngling, van att sula och klacka (får plats). SD 1895, nr 281, s. 8 (i annons). SvSkoT 1926, nr 16, s. 11.
Särsk. förb.: KLACKA OM10 4. förse (skodon) med ny klack. Lundell (1893).
Ssg: KLACKNINGS-MASKIN. skom. 2UB 8: 575 (1900). 2NF 25: 1040 (1917).
Avledn.: KLACKARE, sbst.1, m. skom. skomakeriarbetare som har till (huvudsaklig) sysselsättning att klacka skodon (sköta klackningsmaskin). SvSkoT 1926, nr 16, s. 11.
Spoiler title
Spoiler content