användt för att återgiva ett dovt, vanl. med korta mellanrum upprepat läte l. ljud, i allm. äv. (o. i vissa fall oftare l. oftast) återgivet med: kluck (se KLUCK, interj.);ofta i substantivisk anv.; vanl. fördubblat. Björkegren 1412(1784). En .. rolig historia som man kunde skratta .. åt, skratta så att det sade klunk i en. Ahrenberg Hih. 188(1889). Klunk klunk lät det ur buteljen. Björkman(1889). — särsk. (knappast br.) i uttr. det slår klunk i halsen, det stockar sig i halsen på ngn; jfr KLUCK, interj. bslutet. När han kom hem på backen och såg storstugan öde, gardinerna nere, halm och tomlådor skräpa utanför, slog det klunk i halsen, som om han sväljt äppelbitar på tvären. Strindberg Hems. 92(1887).
