SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOAFFÖR 1afö4r l. 1- l. 4r, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(-eur 18451868. -ör 17941933; se vidare KOAFFERA)
Etymologi
[av fr. coiffeur, vbalsbst. till coiffer (se KOAFFERA)]
(numera föga br.) person som ”koafferar”; frisör. Stenhammar 121 (1794). Ramsay Barnaår 7: 203 (1906; i fråga om förh. 1874). SvUppslB 15: 681 (1933).
Spoiler title