KOINCIDERA kω1inside4ra l. 01040, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr KOINCIDENS.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. koinzidieren, ffr. o. fr. coïncider (varav eng. coincide); av mlat. coincidere, av com (se KON-) o. incidere, infalla (se INCIDENS-). — Jfr KOINCIDENS]
(i fackspr.) sammanfalla (till rum l. tid l. med hänsyn till egenskaper), vara överensstämmande l. identisk (med ngt). LittT 1796, s. 215. Det (kan) hända, att en fullt utvecklad grå starr kan koincidera med glaukom. Löwegren Oftalm. 379(1923). Fennia LIII. 1: 172(1930).
