publicerad: 1937
KONKORDANS koŋ1kordaŋ4s, äv. kon1-, äv. -an4s (kånnkårrdánns Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet concor-. -dance 1693—1769. -dans c. 1620 osv. -dantie 1647. -dantier, pl. 1635—1901. -dan(t)z (-ants-) 1635—1864)
Etymologi
[jfr t. konkordanz, eng. o. fr. concordance; av mlat. concordantia, till lat. concordare (se KONKORDERA)]
1) (†) enighet, sämja. Att Ridderskapet wele .. holla en Eenighet och Concordantie med Presterskapett. RARP 4: 84 (1647).
2) (†) överensstämmelse. Att emillan dän (förra) och dänna mig tillskickade afritning ingen eller ganske ringa concordance fins. HSH 3: 144 (1693). Sundén (1886).
4) boktr. en måttsenhet inom det typometriska systemet (48 typografiska punkter = 6 petit l. 4 cicero). Nordin Boktr. 47 (1881). NordBoktrK 1907, s. 317. SvUppslB (1933).
5) (†) om samstämmighet l. överensstämmelse mellan olika ställen i en skrift (särsk. bibeln); vanl.: sammanställning av olika ställen i en skrift (särsk. bibeln) där samma ord l. ordform l. likartade begrepp l. tankar förekomma; i sht i pl. Kempe Krigzpersp. 167 (1664). Dale Lagen .. med Summarier, Concordantier och en Förteckning på någre gamble Ord med theras Uthtydning. Schück VittA 3: 33 (i handl. fr. 1690). FinBiogrHb. 1664 (1901).
6) efter alfabetiskt ordnade stickord uppställd o. med mer l. mindre utförlig beläggsamling försedd förteckning (ordbok) över de ord som förekomma i en skrift (särsk. bibeln); äv. om ordbok vari en skrifts (särsk. bibelns) sakliga innehåll är sammanställt efter lämpliga uppslagsord. Schroderus Os. 2: 585 (1635). På venstra sidan af skrifbordet ligger Hallenii konkordanz. Almqvist Amor. 36 (1822, 1839; i scenanvisning). Bibelkonk. VII (1922). — jfr BIBEL-, REAL-, VERBAL-KONKORDANS.
Ssg: (†) KONKORDANS-BIBEL. (†) till 5 o. 6: bibelkonkordans. Mag:r Halenii svenska Concordants-Bibel. SynodA 1: 317 (1728). Meurman (1846).
Spoiler title
Spoiler content