SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KONSTIFIK kon1stifi4k, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[skämtsam ombildning av KONSTIG, KONSTBESYNNERLIG i anslutning till sådana ord som KOMIK, adj., MAGNIFIK]
(vard., skämts.) konstig, besynnerlig, kuriös; jfr KONSTIG 7. Stockholm ä i alla fulla fall en konstifik sta. Strix 1897, nr 8, s. 1. (N. N:s) högst konstifika sakkunnigutlåtande. UNT 1929, nr 10121, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content