publicerad: 1937
KORPRAL korpra4l, i sht förr äv. KORPORAL kor1pora4l l. -på- l. -pω-, sbst.2, förr äv. KAPORAL, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(capor- 1678—1829. capper- c. 1695. copr- 1775. korper- (-c-) 1661—1894. korpor- (c-) 1629—1930. korpr- (c-) 1762 osv.)
Etymologi
[jfr sv. dial. kopral, korp(e)ral, dan. o. t. korporal (ä. dan. äv. kap(e)ral, kaporal); av fr. caporal, av it. caporale, anförare, till capo, huvud, av lat. caput (se HUVUD), resp. av fr. corporal, gm ombildning efter corps (se KÅR) uppkommen sidoform till caporal]
2) (titel för) innehavare av den lägsta l. ngn av de lägsta underbefälsgraderna vid krigsmakten; inom sv. krigsmakten ss. enkelt ord numera dels vid armén (utom artilleriet) o. flygvapnet, dels vid marinen: (titel för) innehavare av näst lägsta resp. lägsta underbefälsgraden; ss. titel äv. om vicekorpral. RR 1621, s. 122 a. Corporalen hafwer commendet öfwer sitt Corporalskap, och är hans ämbete at anföra sina Soldater .. såsom och informera dhem. Söderman ExBook 182 (1679). Korperal Storm. Fröding NDikt. 43 (1894; rubrik). Ryta som en korpral. MinnVg. 172 (1900). Mård hade tjänat som korpral. Moberg Sedebetyg 140 (1935). — jfr AVLÖSNINGS-, BACKS-, BATTERI-, BEVÄRINGS-, BOG-, BÅTSMANS-, DAG-, DISTINKTIONS-, DRAGON-, FLAGG-, FÖRDUBBLINGS-, FÖRMÄRS-, HOVSLAGAR-, LOGEMENTS-, MATSALS-, MUSIK-, MÄRS-, SKANS-, STALL-, UNDEROFFICERS-, VICE-, VOLONTÄR-KORPRAL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr., t. ex.: Corporalen haar och haakeskytt. Törning 112 (1677); jfr HAKE-SKYTT 2. I Corpralens kanna näsan sticka (dvs. lägga sig i det som icke angår l. anstår en) / Det är intet värdt. Bellman (SVS) 1: 28 (c. 1770, 1790); jfr Rhodin Ordspr. 99 (1807). Ingen gemen, här ä bara Corpraler. Bellman (SVS) 1: 16 (c. 1770, 1790). Dålig corporal, som ej vill bli General. Rhodin Ordspr. 31 (1807).
b) (ngt vard.) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk. dels om arbetsförman l. (pedantisk o. relativt okunnig) handledare, dels om högre befälhavare vars intresse är begränsat till drill o. reglementen; jfr KORPORALISM. CIHallman 55 (1775; om informator). Hvad annat än korporaler äro monitörerna i en vexelundervisningsskola? Järta 2: 486 (1828). Tilly, den förfärlige gamle korpralen, hade inryckt i Sachsen. Topelius Fält. 1: 19 (1853). Bergman LBrenn. 130 (1928).
3) (förr) innehavare av lägsta befälsgraden vid livdrabantkåren, vanl. med majors titel o. rang. Henel 1729 20 (1730). Crusenstolpe Mor. 1: 280 (1840).
Ssgr (till 2; i sht i fackspr.): A: KORPRAL-SKOLA, -UNDERVISNING, se B.
B: KORPRALS-BOSTÄLLE~020. (förr) kam. o. mil. Carl XI AlmAnt. 285 (1694). SvKulturb. 5—6: 158 (1930). —
-GRAD. —
-KÄPP. (förr) käpp som korpral använde till bestraffning av underlydande manskap; i sht bildl. Bland .. recruter .. gör, .. Corporals-käppen mera gagn, än .. lagern och triumfvagnen. SvLitTidn. 1814, sp. 63. Samtiden 1873, s. 191. —
-SKOLA, r. l. f. (korpral- 1838—1930. korprals- 1839 osv.) mil. o. sjömil. kurs för utbildning av korpraler; jfr UNDERBEFÄLS-SKOLA. Tegnér (WB) 8: 519 (1838). Wiedesheim-Paul KavFullbl. 78 (1929). —
-SNÖRE. mil. o. sjömil. band l. snöre av redgarn, användt ss. gradbeteckning på korprals (l. vicekorprals) uniform (vanl. på krage l. ärmuppslag l. axelklaffar o. d.). SamlFörfArméen 5: 111 (1845). —
-UNDERVISNING~0020. (korpral- 1894. korprals- 1879 osv.) mil. o. sjömil. (bok innehållande) militär lärokurs avsedd för korpralsutbildningen. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 84 (1879). SFS 1911, Bih. nr 6, s. 40. —
-UTBILDNING~020. —
-VAKT. mil. o. sjömil. under korprals befäl stående (läger- l. fält)vakt. TjReglArm. 1858, 2: 40. UFlott. 1: 130 (1882). —
-ÄMNE. Kompani-chefen skall med sorgfällighet uppleta skicklige korprals-ämnen ibland manskapet. TjReglArm. 1858, 2: 110. Böök Lejon 255 (1935).
Avledn.: KORPORALISM, r. [efter t. korporalismus] (†) till 2: överdrivet sträng o. pedantisk disciplin; överdrivet bedrivande av drill; jfr KORPRAL, sbst.1 2 b. God militär är bra, endast han ej vurmas för korporalismen. För 100 år sen 1: 154 (1809). KrigVAT 1843, s. 306. —
KORPORALSKA, f. (†) till 2: hustru till (l. änka efter) korpral. BoupptSthm 1674, s. 213 a. KKD 8: 297 (1717). —
KORPRALSKAP, i sht förr äv. KORPORALSKAP, n. [jfr t. korporalschaft]
1) (numera bl. i fråga om utländska l. äldre sv. förh.) mil. o. sjömil. till 2: under befäl av en korpral ställd avdelning (i allm. 18—25 man); äv. (vid den indelta sv. armén o. flottan) om område omfattande en dylik avdelnings rusthåll l. knekthåll l. båtsmanshåll. L. Paulinus Gothus MonTurb. 251 (1629). 3 corporalskap knektar. RP 7: 500 (1639). Bostället i Wallby godt hemman ligger mitt i Corporalskapet. GenMRulla 16/10 1683. Korpralerne (konstaplarne) efterse hvar och en inom sitt korpralskap ordning och snygghet i kasernrummen. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 285 (1879). SFS 1884, nr 46, s. 12 (i fråga om båtsmanskompani). IllMilRevy 1901, s. 218 (i fråga om förh. i Tyskland).
2) (förr) mil. till 3: under befäl av korpral vid livdrabantkåren stående avdelning. Henel 1729 20 (1730).
Spoiler title
Spoiler content