SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KORREKTUR kor1äktɯ4r, äv. -ek- (correctu´r Weste; kårräckty´r Dalin), n. (OxBr. 1: 48 (1614) osv.), äv. (numera bl. i bet. 1) r. l. m. l. f. (Schück SvFörlBokhH 1: 177 (i handl. fr. 1651; i bet. 2), Tegnér (WB) 3: 404 (1819; i bet. 1), Dalin (1871; i bet. 1)); best. -et, ss. r. l. m. l. f. -en, äv. -n; pl. = l. (ss. r. l. m. l. f. alltid) -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrektur, f., förbättring, rättelse, genomläsning o. korrigering (av korrekturark), korrekturark; av senlat. correctura, förbättring, till lat. corrigere, beriktiga (se KORRIGERA)]
1) korrigering (särsk. av korrekturavdrag l. handskrift o. d.); korrekturläsning; äv. konkretare: (i korrekturavdrag osv. införd) rättelse (äv. koll.); numera bl. ngn gg om korrigering av handskrift o. d. OxBr. 1: 48 (1614). Rectors correctur i skolungdomens themaböcker. Lemke VisbyLärov. 12 (i handl. fr. 1749). Afskriften .. tyckes vara ganska vårdslös, emedan raderna äro .. fulla af correcturer. Lyceum 2: 172 (1811). BtRiksdP 1872, I. 1: nr 22, s. 3 (kollektivt). Friesen (o. Grape) CodArg. 99 (1928; i fråga om handskrift).
2) boktr. avdrag (se d. o. 6 a slutet) av typografiskt arbete i vilket förekommande fel rättas, korrekturavdrag; korrekturark. Första, andra (osv.), sista korrekturet på, förr äv. av ett ark. Korrektur i spalt, icke ombrutet korrekturavdrag. Läsa korrektur (på ngt), läsa igenom ett korrekturavdrag för att rätta däri förekommande fel. Läsa (ngt) i korrektur. Bullernæsius Lögn. f 3 a (1619). (Boktryckaren skall) på huart ark medhdeela twenne correcturer. Schück SvFörlBokhH 1: 177 (i handl. fr. 1651). Jag åtog mig att läsa korrekturerna (till Bellmans Fredmans epistlar). FWWestee (1833) hos Bellman SSkr. 1: X. Frändberg (1935). — jfr ANDRA-, FÖRSTA-, NOLL-KORREKTUR m. fl.
3) (i fackspr., ngt vard.) i sg. best., om den avdelning på ett tryckeri där korrekturläsningen försiggår. Millqvist PublKlMatr. 240 (1901). Siwertz JoDr. 281 (1928).
Ssgr: A (i allm. till 2; boktr.): KORREKTUR-ARK, n. (korrektur- 1752 osv. korrekturs- 17931839) [jfr t. korrekturbogen] PH 5: 3301 (1752).
-AVDELNING~020. om avdelning på tryckeri där korrekturläsningen ombesörjes; äv. om personalen. Bjurman 3Statsm. 233 (1935).
-AVDRAG~02, äv. ~20. [jfr t. korrekturabzug] jfr AVDRAG 6 a slutet. 3SAH XXXVII. 2: 375 (1849).
-AVDRAGNING~020. (korrektur- 1906 osv. korrekturs- 1853) Fahlgrén Boktr. 60 (1853).
-BLAD. särsk. i fråga om tryckning av sjökort: konceptblad. TSjöv. 1890, s. 116.
-EXEMPLAR.
1) (†) till 1: exemplar av en skrift vari rättelser, ändringsförslag o. d. äro införda. RARP 10: 465 (1668).
2) till 2. Wallquist EcclSaml. 5—8: 39 (1773). Med tryckningstillstånd försedda korrekturexemplar. Elge BoktrK 52 (1915).
-FEL, n. i korrektur(avdrag); äv. om tryckfel i rentryck. NF 8: 1389 (1884). Schück SvFörlBokhH 1: 126 (1923; om tryckfel).
-LÄSA. [till -LÄSNING l. till uttr. läsa korrektur (på ngt)] Lundin NSthm 413 (1888).
-LÄSARE. 2Saml. 27: 97 (1831).
-LÄSERSKA. Laurin 1Minn. 54 (1929).
-LÄSNING. (korrektur- 1821 osv. korrekturs- 18231865) genomläsning av korrektur(avdrag) i o. för rättande av där förekommande fel. 2Saml. 27: 68 (1821).
-PRESS. för korrekturavdrag. Nordin Boktr. 378 (1881).
-REMSA. Beckman Amer. 2: 12 (1883).
-RÄTTELSE. särsk. konkret. —
-STÄMPEL. tryckeris stämpel på korrektur med uppgift om korrekturets ordningsnummer m. m. NordBoktrK 1906, s. 388.
-TECKEN. [jfr t. korrekturzeichen] användt vid anmärkande av rättelser i korrektur. Täubel Boktr. 1: 151 (1823).
-TÅNG; pl. -tänger. [jfr t. korrekturzange] (numera knappast br.) korrigertång. Fahlgrén Boktr. 62 (1853). WoJ (1891).
B (†): KORREKTURS-ARK, -AVDRAGNING, -LÄSNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content