SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOSCHENILL koʃ1enil4 l. KONSCHONELL kon1ʃonäl4 l. -ʃå- l. -ʃω-, r. (l. m.); best. -en, äv. -n; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(kocci- (co-) 1750—1884. koche- (co-) 1625—1934. cocho- 1788. conche- 1758. konscho- (con-, -cho-, -cio-, -sio-, -sjo-) 1755 osv. conze- (-zi-) 1686—1713. kosch- 1930. kosche- 1887 osv. cotz- 1642. -nell (-nel, -nelle) 1686 osv. -nellij 1642. -nilj (-nilli, -nillie) 1625—1930. -nill (-nille) 1713 osv.)
Etymologi
[jfr t. koschenille, eng. cochineal, fr. cochenille, it. cocciniglia; ytterst av span. cochinilla, eg.: gråsugga, sedermera (på grund av den yttre likheten) överfört på koschenillsköldlusen]
1) handel. i form av skrumpna korn förekommande handelsvara som utgöres av de torkade honorna av koschenillsköldlusen o. som användes ss. färgstoff för erhållande av röd färg; äv. om av detta färgstoff beredt färgmaterial l. om det färgande ämne som finnes däri l. erhålles därur, koschenillfärg, koschenillrödt; jfr KARMIN 1, KARMOSIN 1; i uttr. oäkta koschenill om (färgstoff med) rödt färgämne från annan sköldlusart, särsk. kermessköldlusen (motsatt äkta koschenill); jfr KERMES, sbst.1 1. ASScF 18: 498 (1642). Warg 721 (1755). VaruförtTulltaxa 1: 431 (1912). Sahlin SkånFärg. 173 (1928).
2) sköldlus varav koschenill (i bet. 1) erhålles. VetAH 1759, s. 29. — särsk.
a) (utom i ssgr numera mindre br.) koschenillsköldlus (se d. o. a); förr äv. i uttr. mexikansk l. äkta konschonell. VetAH 1759, s. 28. Dahlbom Insekt. 146 (1837). Thorell Zool. 2: 359 (1865). 400,000 st. torkade konschoneller beräknas komma på ett kilogram. 2NF (1910).
b) (†) polska koschenillsköldlusen (se KOSCHENILL-SKÖLDLUS b); äv. i uttr. polsk l. oäkta konschonell. Dahlbom Insekt. 143 (1837).
3) (i fackspr.) om den nyans (l. de nyanser) av den röda färgen som är(o) karakteristisk(a) för färgämnet koschenill; jfr KARMIN 2, KARMOSIN 2. Fatab. 1909, s. 178. Därs. 1930, s. 230.
Ssgr (i sht i fackspr.): (2 a) KOSCHENILL-AVEL. (numera föga br.) koschenillodling. Dahlbom Insekt. 148 (1837). Ekenberg (o. Landin) 203 (1889). —
(1) -DROPPAR, pl. farm. = -TINKTUR. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
(1, 3) -FÄRG. om färgämnet l. nyansen; äv. om av koschenill beredt färgmaterial. Loefling Resa 297 (1753). Åkerman KemTechn. 2: 305 (1832). Konsjonellfärg beredes genom att pulverisera insekterna .. (och blanda) pulvret .. med cremor tartari (osv.). Grafström Kond. 21 (1892). —
(1) -FÄRGAD, p. adj.
1) färgad med koschenill. Kochenillfärgadt siden. AHB 56: 66 (1871).
2) koschenillröd; jfr KOSCHENILL 3. Hasselquist Resa 30 (1750). —
(1, jfr 2) -INSEKT~02, äv. ~20.
1) (numera föga br.) koschenillsköldlus. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 9. Fries LinnéSkr. 2: 94 (1906).
2) (†) i uttr. polska konschonellinsekten, polska koschenillsköldlusen. Fischerström 4: 333 (c. 1795). —
(1) -KORN. EngSvOrdb. 909 (1874). —
(1) -LAV. bot. laven Cladonia coccifera Lin., vars röda frukter likna koschenillkorn; äv. i allmännare anv., om bägarlavar med röda frukter. VetAH 1801, s. 210. Wahlenberg FlSv. 850 (1826). SvSkog. 228 (1928). —
(1, jfr 2 a) -MASK; pl. -ar. (†) koschenillsköldlus. Lindestolpe Frans. 74 (1713). Oelreich 753 (1755). —
(1) -MOSSA. (†) = -LAV. NJournHush. 1791, s. 32. —
(2 a) -ODLING. Dahlbom Insekt. 148 (1837). —
(1, 3) -RÖD. JournManuf. 4: 155 (1834). Thomson Insect. 169 (1862). —
(1, 3) -RÖDT, n. koschenillfärg. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 40. TurÅ 1919, s. 86. —
(1, jfr 2) -SKÖLDLUS~02, äv. ~20. sköldlus varav erhålles koschenill (i bet. 1).
a) i sht zool. den ursprungligen i Mexiko levande sköldlusarten Coccus cacti Lin. (Dactylopius coccus Costa); äv. kallad (den) amerikanska koschenillsköldlusen. 1Brehm III. 2: 162 (1876). Rehndahl Brehm 20: 94 (1931).
b) zool. i uttr. (den) polska koschenillsköldlusen, sköldlusen Margarodes polonicus Lin., ”johannesblodet”. Rehndahl Brehm 20: 94 (1931). —
(1) -TINKTUR. farm. AHB 55: 25 (1871). Lindgren Läkem. (1902).
Spoiler title
Spoiler content