publicerad: 1937
KRAFTIG kraf3tig2, adj. -are. adv. = (†, SvTr. V. 1: 49 (1588), SkrGbgJub. 6: 564 (1620)), -T (Helsingius (1587) osv.).
Ordformer
(kraft- (-ff-) 1526 osv. kref(f)t- (kräft-) 1526—1696. -ig(h) 1526 osv. -og 1528. -ug(h) 1526—1528)
1) om levande varelse: fysiskt väl utvecklad l. utrustad; kraftfull, stark; sund; äv. om kropp l. gestalt l. kroppsdel o. d.: kraftfull, väl utvecklad; äv. om tid l. skede i en människas liv: som kännetecknas av (kroppslig) sundhet o. styrka; jfr KRAFT 1 b. En kraftig gestalt. Kraftiga armar, muskler. Kort och kraftig hals. Befinna sig i sin kraftigaste ålder. Starke och krafftige Diur såsom Leyon, Biörnar. Fosz 482 (1621). Kraftiga män fordrar berget och sjön, / Veklingar bort! Böttiger 3: 6 (1843, 1858). Frisk hade under sin kraftigare ålder nitiskt medverkat till att (osv.). Englund Ged. 62 (1853). Folket ser friskt och kraftigt ut. Schück o. Lundahl Lb. 1: 43 (1901). — jfr MUSKEL-, UNGDOMS-, UR-KRAFTIG m. fl.
2) i utvidgad l. oeg. anv. av 1, om sak: som kännetecknas av styrka l. storlek l. tyngd o. d.; stor, mäktig; äv. om utseende, former o. d.; äv. ss. adv.: mäktigt; jfr 4 d. Estlander KonstH 413 (1867). Kraftiga berguddar. Bovallius CentrAm. 418 (1887). Se — spelande solljus dallrar på mörka / Ögonbryn och kraftiga drag. Bååth GrStig. 87 (1889). Kraftiga exemplar af kameliablommor. GHT 1895, nr 227 A, s. 3. En väldig, tung öfverbyggnad med några få, men kraftiga fönster. Därs. 1897, nr 232, s. 2. De kraftiga tvåkronorna äro (i Danmark) lika allmänna som de hos oss äro sällsynta. Tenow Solidar 3: 118 (1907). jfr: Himmelen .. (är) ibland alla skapade ting .. det kraftigaste. Borg Luther 1: 60 (1753). — särsk. (†) om natur: stor i sina linjer l. konturer, mäktig. Staden (Wien) ligger .. i vänlig omgifning af en mild och kraftig natur. Atterbom Minn. 548 (1819).
3) om vilja, karaktär o. d.: som starkt kan göra sig gällande l. hävda sig o. d.; jfr KRAFT 1 c. En kraftig natur, vilja. Dalin (1852). Kraftig karakter. Cavallin (1876). Östergren (1930). — jfr FANTASI-, VILJE-KRAFTIG.
4) som göres l. värkar l. framträder med (stor) styrka l. intensitet; kraftfull, stark; energisk; jfr KRAFT 2. — särsk.
a) i fråga om fysisk värksamhet l. i fråga om rörelse, naturkrafter o. d. Ett kraftigt handslag bekräftade överenskommelsen. Ett kraftigt hugg med yxan, och trädet föll. Itt heett watn för krafftighom eeld försiwdher. Jes. 64: 2 (Bib. 1541). Tegnér (WB) 5: 159 (1822). Armarna sträckas kraftigt. Ling Regl. 22 (1836). Amtmannen .. fick några kraftiga bett i vadorna (av hunden). Cederschiöld Riehl 2: 54 (1878). Den .. hackiga pulsen blir kraftigare, jämnare, långsammare och fullare. 2NF 6: 408 (1920). Stormen hade avtagit, men var fortfarande kraftig. Moberg Rosell 340 (1932). — särsk. i de bildl. uttr. med kraftig hand, med styrka o. fasthet, ett kraftigt handtag, om effektiv hjälp o. d. Tegnér Armfelt 2: 93 (1884). De Geer Minn. 2: 53 (1892). Med kraftig hand tog nu Teoktista ledningen av hemmets upplösning. Grimberg VärldH 5: 187 (1931).
b) i fråga om handlande l. uppträdande l. värksamhet: intensiv, energisk; stark; allvarlig; eftertrycklig. Avge kraftiga försäkringar, protester. Kraftigt understödja ngn. Protestera kraftigt l. på det kraftigaste mot ngn. Man förehöll honom på det kraftigaste det olämpliga i hans uppträdande. Värka kraftigt, ha en kraftig värkan. SkrGbgJub. 6: 564 (1620). Den kraftigaste och oryggeligaste Försäkran. PH 5: 3073 (1751). (Människan) behöfver kraftiga påminnelser om sin pligt att vara tacksam emot Gud. Hagberg Pred. 5: 24 (1819). Kolmodin TacAnn. 1: 259 (1833). Folkets upplysning har kraftigt främjats. Wisén Tal 19 (1881). Bland (studenterna) .. har (brorskålsdrickandet) .. florerat kraftigast. Nilsson FestdVard. 47 (1925). Hellström Malmros 10 (1931). — särsk. om skäl, medel, åtgärder o. d.: stark, värksam. Rijkedomar .. äre .. ett krafftigt medel, genom hwilket dygdighe bedriffter kunne warda stälte vthi wärcket. Girs Edelh. C 4 b (1627). Tessin Bref 1: 57 (1751). När .. (Sigismunds) rådgifvare uppmanade till något kraftigt steg, sökte han vanligtvis uppskof till morgonen. Fryxell Ber. 4: 387 (1830). EkonS 1: 352 (1893).
c) om sak l. förhållande l. inrättning o. d.: som värkar med styrka l. stor effektivitet o. d., effektiv. Allt, hvad till ett krafftigt försvarsvärks utförande .. åstadkommas kan. 2RA 1: 700 (1723). För att erhålla ett kraftigt rytteri måste Karl öka storvasallernas antal samt dela ut nya förläningar åt dem. Grimberg VärldH 5: 377 (1931). — särsk. i sht mil. om artilleripjäs o. d.: som har stor skottvidd; jfr 2. Billmanson Vap. 156 (1880). Pansarskeppen ”Jowa” och ”Texas” ingrepo med sina kraftiga pjäser. IllMilRevy 1898, s. 158.
d) som framträder skarpt l. fylligt l. värkar med viss tyngd o. d.; särsk. om färg l. konstnärligt alster o. d.: fyllig, stark. Nyblom Bild. 171 (1864). De kraftigt blåa fälten. Melander Läger 41 (1887). Höggula .. bromeliaceer .. gåfvo en .. glänsande och kraftig dekoration åt de gröna väggarna. Bovallius CentrAm. 328 (1887). (Kadmiumgult) är en av palettens kraftigaste färger. Kallstenius HbOljem. 16 (1915). — jfr FÄRG-KRAFTIG. — särsk. om ord l. framställning l. skildring o. d.: uttrycksfull; värkningsfull; kärv, mustig. (Paulus) befester .. såsom medh itt crafftugt exempel vthwr scrifftenne thet han tillförenna lärdt hadhe. FörsprRom. 4 a (NT 1526). Med kraftigom ordom. Runius (SVS) 1: 81 (c. 1710). I infall, särdeles af den mera kraftiga sorten, var Brunius en mästare. Wieselgren Samt. 17 (1869, 1880). Protestanterne då för tiden .. tykte, att namnen i gamla testamentet läto frommare och kraftigare än andra. Cederschiöld Riehl 1: 85 (1876). Björkman (1889).
e) stark, seg, livskraftig. Ordslutet -a är i vårt språk ur grammatisk synpunkt en synnerligen kraftig femininändelse. 3SAH 6: 235 (1891). Traditionen (i allmogekulturen) har varit seg och kraftig. Nilsson FestdVard. 30 (1925). — jfr LIVS-KRAFTIG.
f) i allmännare anv.: avsevärd, ansenlig, betydande; äv. ss. rent förstärkningsord: kolossal, oerhörd. 2Tess. 2: 11 (NT 1526). Skola Prästeenkior .. conserveras, så är det den kraftigaste merit att vara ogift. OKjellander (1734) hos Cawallin Herdam. 2: 54. Segraren (i boerkriget) kommer förmodligen att lägga en så kraftig utförseltull på dem (dvs. diamanterna) att (priset ej sjunker). VL 1901, nr 70, s. 3. Satsen (om julsedernas ursprung) tål en kraftig inskränkning. Nilsson FestdVard. 25 (1925). Å andra sidan torde F. dock även ha debiterat väl kraftiga arvoden. AB 1933, nr 296, s. 1. — särsk. (vard.) ss. adv.: mycket, mycket starkt; väldigt; oerhört. Gilla en sak kraftigt. Schultze Ordb. 2410 (c. 1755). Eva höll kraftigt .. med mig. Wägner Norrt. 112 (1908). Kraftigt berusad. Östergren (1930).
5) som besitter en viss (värksam) egenskap l. förmåga.
a) om läke- l. näringsmedel, vatten, stoff, ört o. d.: som besitter läkande l. närande l. livgivande förmåga; stärkande; fruktbar; värksam; numera (för språkkänslan ofta anslutande sig till 4) i sht om läkemedel, föda o. d.; jfr KRAFT 5 a. Kraftig föda, medicin, näring, soppa. At .. iorden medh all Element, icke nu så fruchtsam och krafftigh är, som tilförenne. PErici Musæus 1: 11 a (1582). Ty wachta tig, at tu ei något orent äter, / Samt at tu kraftig drick och vinträdzfrucht förgäter. Kolmodin QvSp. 1: 270 (1732). De kraftigaste Läkemedel. VeckoskrLäk. 5: 25 (1784). Kraftiga örter och balsamiska vexter. Broocman TyUnd. 1: 21 (1807). God, kraftig jord. QLm. I. 1: 24 (1833). Neander Tuberk. 78 (1928).
b) om handling l. tro l. ord l. föremål o. d.: som besitter undergörande kraft, på ett övernaturligt sätt värksam; äv. om person; numera bl. ngn gg (i religiöst spr.) om gudomlig ande l. inspiration o. d.; jfr KRAFT 5 b. (Tron) är itt lijffactugt och krafftugt ting. FörsprRom. 2 b (NT 1526). (Kristus) är en krafftig läkiare, then allom hielpa kan. OPetri 2Post. 139 b (1530). Sådana beswärielse skal wara krafftigh emoot dieffuulen. LPetri KO Föret. 14 (1571). Dalin Hist. 2: 117 (1750). En kraftig ande brukade vara rådande (vid frälsningsarméns helgelsemöten). Petri Ouchterlony 452 (1924). jfr (†): Mich är öpnat een stoor och krafftigh dör. 1Kor. 16: 9 (NT 1526; Bib. 1917: en dörr till stor och fruktbärande verksamhet har öppnats för mig; gr.: ϑύρα .. μοι ἀνέῳγεν μεγάλη καὶ ἐνεργής).
c) (†) värksam, värkningsfull; effektiv; särsk. i förb. med inf. l. bestämning inledd av prep. till: i stånd att göra ngt; i stånd till ngt. 2Kor. 1: 6 (NT 1526). Bönen til gudh .. huilken bön krefftog är til lekamlig sundheet och syndernes forlåtilse. OPetri Sacr. C 3 b (1528). (Protesilaus) påfann et annat sätt mig at bedraga, som mycket krafftigare war än alla dess förrige förestälningar. Ehrenadler Tel. 521 (1723). Så stridande mot våra begrepp om samhällsordning sjelfhämnden och fejden än förefalla, voro de likväl för sin tid kanske lika kraftiga att upprätthålla säkerheten .. som (osv.). Nordström Samh. 2: 228 (1840). — särsk. i uttr. vara kraftig på (ngn l. ngt), värka på (ngn l. ngt); äv.: drabba l. rikta sig mot (ngn l. ngt). Gud låte den eeden wara krafftig på mig, om iag är skyldig. ConsAcAboP 2: 508 (1664). Den vältalighet .. (greve v. Fersen) idkade, var .. kraftig på förståndet, mera än på känslan. 1SAH 5: 351 (1795, 1813).
d) [jfr motsv. anv. i t.] i vissa ssgr: mäktig, kapabel, i stånd till; jfr ALSTRINGS-, ARBETS-, BETALNINGS-, BEVIS-, BILDNINGS-, BÄR-, DÅD-, FUNKTIONS-, FYLL-, GRONINGS-, HANDLINGS-, KONKURRENS-, KÖP-, LEVERANS-, LÄKE-, MOTSTÅNDS-, UTVECKLINGS-, VÄRKNINGS-KRAFTIG m. fl.
6) (†) som har (rättslig) giltighet, som är bindande l. gällande; äv. allmännare: giltig; (fullt) riktig; fullgod; säker; särsk. om skrivelse, fördrag, förbindelse, överenskommelse o. d.; särsk. ss. objektiv (vid pass. verb subjektiv) predikatsfyllnad i sådana uttr. som göra (en förordning, skrivelse o. d.) kraftig, göra (en förordning osv.) giltig l. bindande, stadfästa (en förordning osv.), hålla (en förbindelse, ett fördrag o. d.) kraftig(t) l. gill(t) och kraftig(t), godkänna l. gilla (en förbindelse osv.) ss. laglig, anse (en förbindelse osv.) ss. bindande l. laglig, känna (en överenskommelse o. d.) kraftig, erkänna (en överenskommelse o. d.) ss. giltig; jfr KRAFT 6. G1R 4: 299 (1527). Hafve dhe gode men .. begrunnet oc besinnet then crafftige edh, som dhe alle hans k. M:t .. giorde. RA I. 1: 260 (1540). Så som wij och nu med thette wårt öpne breef gille stadfeste och kraftigt göre för:de dombref. UpplDomb. 3: 148 (1591). Walet .. skal intet wara kraftigt. Schroderus Sleid. 170 (1610). CivInstr. 35 (1618). Han .. ingick .. en skamligh fredh, then Rådhet icke wille kenna krafftigh. Schroderus Liv. 924 (1626). Wangelin frågar om han ock kan på Chur-Furstens parole försäkra, at alt skulle wara kraftigt hwad utlofwades. HC11H 5: 133 (c. 1675). Weste (1807). — jfr FULL-, O-KRAFTIG. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] i uttr. vara lika kraftigt, vara egalt, komma på ett ut. Om vij gå ad finem belli eller och 3 åhr, så är det lijka krafftigt. RP 8: 331 (1640).
Avledn.: KRAFTIGHET, r. l. f. [jfr fsv. kraptoghet, d. kraftighed, mnt. krefticheit, t. kräftigkeit] (numera bl. ngn gg tillf.) egenskapen l. förhållandet att vara kraftig; styrka; kraft. Linc. (1640; under efficientia). Lind (1749; under kräftigkeit). Wikner Mater. 28 (1870). särsk.
2) till 4 d slutet. Vårt språks inneburna poetiska kraftighet och välljud. Atterbom Minn. 91 (1817).
3) (†) till 5: makt, förmåga; särsk. om makt l. förmåga av övernaturlig art (jfr 5 b). Iach .. arbetar .. effter then crefftigheet som .. (Jesus Kristus) j migh werkar medh mact. Kol. 1: 29 (NT 1526). Syndenes crafftigheet är laghen. 1Kor. 15: 56 (Därs.; Bib. 1917: syndens makt kommer av lagen). Ps. 1695, 179: 12.
4) (†) till 6: effektivitet. I förlitande på kraftigheten af eders excellens' beskydd innehafver den arme Forslöf en god kondition i Värmland. MoB 10: 156 (1825).
Spoiler title
Spoiler content