publicerad: 2017
VERKA vær3ka2, v. -ade (Joh. 5: 17 (NT 1526: wärkar, pr. sg.) osv.) ((†) pr. sg. -er Carl IX T 2 b (1604), Bergv. 4: 270 (1805); pr. sg. pass. -es Chesnecopherus Skäl K 4 a (1607); p. pf. -t Stiernman Riksd. 2032 (1686), -en KOF II. 2: 70 (c. 1655: granwärken), Sahlstedt (1773: Grannwerken)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE, -ELSE (†, Phrygius HimLif. 99 (1615)), -ERI (numera bl. ss. senare led i ssg, RP 13: 234 (1649: sijdenverkeri) osv.), -NAD (†, LPetri Sir. 7: 16 (1561), 3SthmTb. 1: 247 (1594)), -NING; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(verk- (w-, -ck-) 1526 osv. värk- (w-, -ck-) 1526–1962. -a 1526 osv. -ia 1608–1690)
Etymologi
[fsv. värkia; motsv. fvn. verka, mlt., mnl. werken, fht. werkōn (t. werken); till VERK, sbst.1 — Jfr VERKSAM]
I. tr.
1) († utom i b o. ss. senare led i ssgr) (gm aktivt handlande) åstadkomma l. göra (ngt); äv.: bereda l. bearbeta l. framställa l. tillverka (ngt); om person särsk. i fråga om arbete l. uppgift; äv. dels med avs. på jordegendom o. d.: bruka l. sköta, dels övergående i bet.: skaffa bort l. undanröja (ngt) (se c); äv. dels med objektivt predikativ angivande resultat av arbetet, dels i opers. pass. Gullet (har) sitt rwm ther thz werckas. Job 28: 1 (Bib. 1541). Xvj dagen Julij bleff werckatth til Ängelens stora masth, spröt, fucka masth, och möijsans mast, stora Råån. SkeppsgR 1546. (I Smål.) äre monge, som i år sine gårder inthet verke kunne, både för sädalöso och för boskapen. G1R 27: 273 (1557). (Lantbor) vnderstå sigh at wela lijka medh en boofast Borgare niuta frijheet för den lilla Tullen af the Wahror, som the å Landet wärka, och til Staden föra och ther försälja, vtan någon tulls afläggiande. Stiernman Com. 2: 498 (1648). Rådmannen förhölt them wedh samma tillfelle, om the icke kunde wercka theras teen så fijnt som thet Engelska. Löfgren TenngjH I. 1: Bil. 35 (i handl. fr. 1670). Uti Nedan ditt Timmer hugg, / Så werkar Malen ingen glugg. Bruno Gumm. 201 (1762). Man har undrat, att K. Gustaf kunnat samla så mycket silfver .. Till någon uplysning kan tjena .. Att nästan allt silfver som verkades vid grufvorna .. inlades i (den kungliga) kammaren och blef der orördt till K. Eriks tid. 2VittAH 3: 121 (1788). — jfr AN-, AV-, FORT-, HOP-, OM-, TILL-, UPP-, UT-VERKA o. O-, SJÄLV-VERKAD m. fl.
a) med personsubj., med avs. på ngt abstrakt: utföra l. uträtta (ngt); äv. dels: (sträva l. bemöda sig för att) uppnå l. åstadkomma (ngt), dels: framkalla l. orsaka (ngt). Huad skolom wi göra ath wi werka kunnom gudz werk? Joh. 6: 28 (NT 1526). Skiuut intet vp at wärcka tin Saligheet til fram bätter. Preutz Kempis 102 (1675). Då en Thom. Muntzer, Vederdöpare, med flera fanatiska svärmar, verka förstöring på flera orter af Tyskland. Schönberg Bref 1: 233 (1778). Försök nu sina gåfvor som informator, kära Manjett, jag kan ingenting verka inom den här råa atmosferen. Jolin Mjölnarfr. 51 (1865). I ett .. brev säger sig Norström ej kunna leva utan att verka sin kallelse. Liljedahl Norström 2: 24 (1918).
b) (fullt br., i bibeln l. bibelpåverkat spr.) om Gud l. Kristus l. den helige Ande; äv. om helgon; särsk. i sådana uttr. som verka (tecken och) under (jfr TECKEN 5 slutet). Iach drijstar icke någhot tala, thet icke Christus wärkat haffuer genom mich. Rom. 15: 18 (NT 1526). Gud än lika starck och ewigt mächtig är. / Han kan så wäl ännu, som fordom, vnder wärcka. Kolmodin QvSp. 1: 546 (1732). (De) teckn och under, som jag dageligen wärkar för edra ögon, lägga å daga om mig et oemotsägeligit witnesbörd, at Fadren mig sänt hafwer. Bælter JesuH 4: 34 (1757). (En) af Guds Ande verkad, med Guds ord öfverensstämmande, ödmjuk och i hjertat verkande tro. Emanuelsson 1PredHögm. 1: 60 (1865). Vid Brynolfs kanonisationsprocess berättades om några under, som Brynolf skulle ha verkat redan under sin livstid. Fornv. 1946, s. 179.
c) gm skärande l. huggande avlägsna (ngt) (jfr 4), särsk. i fråga om träd, särsk.: märka; äv. bildl. Envallsson Skom. 45 (1785; bildl.). Katar, bläcker eller werkar någon träd .. böte såsom för åwerkan. SPF 1851, s. 114. — jfr TJÄR-VERKA.
d) (söka) utverka (se d. o. 3 a) (ngt); äv. med indirekt obj. Han skrifwer det han wärkade mig 4 öra Sölf(we)rm(yn)t på hwar skieppa mehr än andra finge. VDAkt. 1711, nr 156. Tolf plåtar är min skuld, du torde finna råd, / Att lösa mig derur, ell’ verka Grefvens nåd. CIHallman 381 (1779).
e) om naturen l. däri verksam kraft: ge upphov till l. frambringa l. framställa (ngt); särsk. om solen: alstra l. bereda (ngt), äv.: förvandla (ngt till ngt). Wattnet är så salt, att när det skwalpar opå Stenarne, då skall Solen wercke Salt deraff. SUFinlH 3: 22 (1609). Itt äple och en lilia som naturen sielff wärckar, är fast bättre och skönare än som the, hwilka en konstenär gör vtaff fijnt Guld. Muræus Arndt 1: 305 (1647). Solenes strålar .. wercka perlor uti sneckorna. Spegel Pass. 178 (c. 1680). Ett slags blå leer, som solen werckar til aldrahårdesta steen. UHiärne 2Anl. 80 (1702). Widegren (1788). — jfr SOL-VERKA.
f) med sakligt subj., med avs. på ngt abstrakt: åstadkomma l. ge upphov till (ngt), medföra; bli l. vara orsak till (ngt) l. få (ngt) till resultat l. ss. effekt; äv. dels med obj. bestående av att-sats, dels med indirekt obj. (se slutet). Gudh haffwer beslutit alla vnder otrogheet påå thet han skal göra miskund medh allom, när såå skeer haffwa thå bodordhen werkat theras retta werck. OPetri 1: 26 (1526). Supplicationer, som intett annatt göra ähn värkia ondhe conspirationer. RP 7: 198 (1638). Penningestockens hastiga tillväxt i ett på folk aftagande land, har alltid verkat yppighet och lättja. Chydenius 13 (1765). Likaså verkade samhällstillståndet under medeltiden, att äfven den enskildes boning afstängde honom ifrån hans omgifning. Snellman Tyskl. 87 (1842). Den intellektuella kritiken av teologien torde ej ha tagit särdeles djupt, om den ock verkat en allmän olustkänsla. KyrkohÅ 1925, s. 160. — särsk. med (refl.) indirekt obj.: bereda l. vålla ((sig l.) ngn ngt), förskaffa. Kling Spect. Uu 2 a (1735; med refl. indirekt obj.). De öfrige resande, med hvilka jag aldrig mig förbundit och hvars missnöje därför verkat mig så stor förlust och så många ledsamheter. MoB 6: 123 (1792).
g) förfärdiga l. framställa (vävnad l. bonad o. d.); äv. dels med obj. betecknande textilt material, dels utan obj.; äv. mer l. mindre bildl.; jfr VIRKA 1 b. Elleffue Stycke Tapetzerij vdi Guld och Silcke werchede. HH XXXIII. 1: 112 (1561). Til Stuffuuna hörer något mindre och subtideligare arbete, som är .. wäffua, syy, sticka, språnga, werka. PJGothus Martini 152 (1608). Hwilka Quinnor som kunde sådant arbete, och woro ther til wilioge, the werkade Getahåår. PJGothus Martini 158 (1608). 3SAH XXXVIII. 2: 5 (1851; i bild).
2) [eg. specialbet. av 1] (†) i fråga om att gm upphettning åstadkomma kemiska förändringar hos malm l. metall; särsk. liktydigt med: färska (se FÄRSKA, v. 2 a, d); äv. allmännare: bearbeta (malm o. d.). När skärstenen är verckatt til kop(ar)uerch. VästmHandl. 1553, 2: 2, s. 64. Bergsbetjenterne (bör) noga hand deröfwer hålla, det jernet wid hamrarne blir i härden behörigen werkat, samt wid uträckningen wäl slagit. Bergv. 2: 178 (1740). Endast få sådana hyttor (lär) komma att fortlefva som med klen bläster och 3 månaders gång verka 12 à 15,000 c(en)t(ne)r om året. Samtiden 1873, s. 262. Befanns den (dvs. malmrusan) .. vara väl verkad och godartad, hamrades den något med handslägga. NoraskogArk. 5: 80 (1904). — jfr O-, RÅ-VERKAD.
3) gm skärande avlägsna överflödigt horn på (hov l. klöv), avverka (se d. o. III 1); äv. ss. vbalsbst. -ning, om (resultat av) enstaka omgång av sådant skärande; äv.: verka hov på (häst); jfr 1 c. NVedboDomb. Vårt. 1700. Sedan den för starka verkningen eller sömsticket läkts fortfar hältan och man har en häst, som ej duger till något. Sjöstedt Husdj. 1: 157 (1859). Min öfvertygelse är .. att de flesta hästarne hela sitt lif igenom skulle kunna gå oskodda på hvilka vägar som helst, om man blott verkade dem i tån. Wrangel HbHästv. 776 (1886). Högst få smeder på landet förstå .. konsten att på rätta sättet verka en klöf. LD 1905, nr 61, s. 2. De kom in med hästarna och trodde att jag kunde sko dem direkt. Men hovarna hade frusit! En frusen hov går att verka men inte att spika. Ryd Timmerskog. 108 (1980). — jfr AV-, UPP-, UT-VERKA o. O-VERKAD.
II. intr., om person: uträtta l. utföra göromål l. arbete l. uppgift; vara verksam l. aktiv, agera, handla; äv.: tjänstgöra; särsk. i uttr. leva och verka; äv. dels med saksubj. (se särsk. b), dels i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: verksam l. driftig l. (handlings)duglig; förr särsk. med särskild tanke på att göromål osv. uträttas med möda l. ansträngning. Wij .. arbetom wärkandes medh wåra eghna hender. 1Kor. 4: 12 (NT 1526). (Där) icke någhon båtz eller allmennings ledh kan wara igenom, tå måge, the ther uti byggia och wercka såsom uppå theras rätte Egendom. Schmedeman Just. 180 (1617). På det at wårt Folk måtte inbördes blifwa wärkande och närande ledamöter uti alt, hwad naturen tillåta will, och intet hwars annars tärande lemmar. Nordencrantz Arc. 158 (1730). (De) som nyss upbrakt sig til lycka och betydenhet, hade nu förvärfvat sig det mästa anseendet vid Håfvet, och värkade mäst på rådslagen. Schönberg Bref 3: 1 (1778). (Tegnér) var säkerligen ett af de mest glänsande genier, som någonsin verkat inom konstens verld. Sturzen-Becker 1: 50 (1861). År 1946 kom han till AB Rosenfors bruk .. där han verkade som chef och teknisk direktör fram till sin pensionering. SvD 7/2 1995, s. 20. Bilderna tas där han lever och verkar. Berg Fotogr. 61 (2006). — jfr DAGS-, GEN-VERKA. — särsk.
a) (i bibeln l. bibelpåverkat spr.) om Gud l. Kristus l. den helige Ande; förr särsk. ss. vbalsbst. -ande l. -ning i förb. med vilja, åsyftande Guds treenighet. Thå swaradhe Jesus them, Min fadher wärkar in till nw, och iach wärkar och. Joh. 5: 17 (NT 1526). Tu lät tin egen wärck beståå, / At Gudh sielf i tigh wärcka må. Ps. 1695, 1: 2. (Patriarken) föredrog för Kejsaren lärosatsen om en wilja och en werkning (i Kristus). Rydberg o. Tegnér Engelhardt 2: 49 (1835). Varhelst Gud verkar, verkar han i och genom sin helige Ande. Aulén AllmTron 176 (1923).
b) med saksubj.: utöva verkan l. inflytande; äv. dels: göra tjänst l. fungera, dels (i sht om företag o. d.): bedriva verksamhet; äv. övergående i pregnantare anv.: ha avsedd verkan, ge resultat (jfr α), i p. pr. stundom liktydigt med: verkningsfull, effektiv (se särsk. β); i vissa ä. språkprov närmande sig IV. Himmelen beprydde han medh, Sool, Måna och stiernor medh besynnerlig gong och kraffter, til at lysa och werka offuer jordhena. OPetri 3: 517 (c. 1535). Om thet märkes, at han giör af sitt Postilleläsande ett Kyrckioföracht, så skal han af Kyrkioherden första resan rättas och förmanas, och ther sådant intet wärkar, af Kyrckioherden och the äldste i Församlingen tillika. Schmedeman Just. 1143 (1687). De regelbundna, tornhöga husen, utan alla yttre prydnader, verka nästan hemskt i sin dystra enformighet. Lidforss Fragm. 105 (1894, 1904). (Den) väl bevarade kyrkan .. har, äfven i detaljer, verkat som förebild. Hahr ArkitH 222 (1902). Samma koncerner verkar .. inom flera branscher. SäljSkiten 128 (2009). — särsk.
α) om ngt konkret; särsk. om drog l. kemiskt medel o. d. Lithet ther effter hade förgifftet begÿnt wärke. 3SthmTb. 1: 347 (1595). Rätta tijden till att ympa är emot att Safften skall begynna att skiuta och wärcka i Grenarna. Rålamb 14: 35 (1690). När gödslen föres ut på Stubbåkern om hösten näst för upkiörslen, då förmärcks hon bättre wärka åhret derefter, än den som föres ut näst för såningstiden. Celsius Alm. 1731, s. A 4 a. (Hans intresse) drev honom till experiment med snabbt verkande gifter. Hallström Händ. 57 (1927). I detta kapitel beskrivs hur läkemedel verkar och hur de bör användas. VLäkarb. 77 (1982).
β) i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som medför avsedd verkan l. resultat, verksam l. verkningsfull; äv.: handlande l. aktiv (förr särsk. om verb); särsk. (i fackspr.) i uttr. verkande orsak. Phrygius MRosengren D 2 b (1608). (Kvinnan förnekade) at hon hadhe sigh medh Sathan .. förbundit .. då hon enom något ondt hafwer tilönskat; doch bekände hon sigh medh slijka wärkande önskningar döden wäl hafwa förtient. BtFinlH 2: 358 (1670). Nu innöfvas lärjungen .. att .. urskilja verkande Kraft-ord (verba activa) ifrån lidande Kraft-ord (verba passiva). Almqvist AllmSpr. 12 (1829). Vår orden räknade under sin mest lysande och verkande period två högåldriga T. M. af en ofrälse slägt. Valerius 2: 278 (1841). Den verkande orsaken är (enl. Aristoteles) det som frambringar något, det från vilket en förändring eller en rörelse härstammar; så är fadern verkande orsak till barnet. Marc-Wogau FilDiskuss. 125 (1955).
c) i vissa uttr.
α) verka för ngt l. ngn, söka främja l. åstadkomma ngt; äv.: förespråka l. stödja ngt l. ngn. Att utmärkte män .. verkade för Europas bildning. Tegnér (WB) 3: 147 (1817). H. lofvade bestämdt, att icke verka för honom. Liljecrona RiksdKul. 43 (1840). Staden har slitit sig loss från omgivningen och verkar nu för att slippa delstatsskatt. SäljSkiten 145 (2009).
β) (†) verka till ngt, medverka l. bidraga till ngt. RelCur. 71 (1682). Till detta ständernas svar .. verkade utan tvifvel de ofrälse ståndens farhåga, att (osv.). Järta 1: 332 (1841). (Jag försäkrade) att inga politiska meningsskiljaktigheter skulle verka till någon förändring i min gamla vänskap för honom. De Geer Minn. 1: 210 (1892).
γ) verka på ngn l. ngt, utöva l. ha inverkan l. inflytande på ngn l. ngt, påverka. RA I. 1: 353 (1544). I alla slags förhållanden werkar den ena menniskan på den andra. Hagberg Pred. 5: 9 (1820). Några droppar luktwatten kunna med sina partiklar uppfylla ett helt rum och werka på luften. Hartman Naturk. 6 (1836). Ingen kan förneka, att tidens mäktiga ström oemotståndligt verkat och alltjemt verkar upplösande på Stånden, såväl i afseende på .. privilegier .. som i sjelfva grunden för deras tillvaro. AdP 1865–66, 1: 186. I ett rum med lång efterklangstid hinner en talare säga flera stavelser, medan den första ännu hörs. Detta verkar förvillande på åhörarne. Bergholm Fys. 4: 65 (1957). jfr PÅ-VERKA.
δ) (numera mindre br.) verka (e)mot ngt (äv. utgörande särsk. förb. med obj., med huvudtrycket på (e)mot), göra motstånd mot l. motsätta sig ngt. Ingen stadz Inwånare skolle efter denne dagen fördrista sigh huga, eller huga låtta fellor på stadzens Byamåll, widh sine 40 (mark) .. huar som her emot werker. VRP 1628, s. 284. Fordras vid den allmänna regleringen någon nedsättning deraf, så låt ej vänskapen deremot verka. 3SAH XL. 2: 174 (1833). Flygvapnet (måste) vid angrepp över landgränsen kunna verka mot fiendens förbindelser. VFl. 1935, s. 134.
III. ss. vbalsbst. -ning l. -ande, motsv. (I,) II. om förhållandet l. handlingen att verka l. åstadkomma ngt; äv. (o. utom ss. förled i ssgr numera bl.) i konkretare anv., om handling l. företag (se d. o. 3) o. d., särsk. om sådan handling osv. präglad av l. utförd med styrka l. kraft o. d. (äv. närmande sig bet.: härjning); äv.: göromål l. arbete l. verksamhet; äv. om konsekvens av sådan handling (se särsk. slutet); förr särsk. i uttr. sätta ngt i verkning, sätta ngt i verket; numera vanl. i pl.; jfr VERKAN 1. Huilkes (dvs. Kristi evangeliums) tienare iach worden är, effter th(e)n gåffuo vthaff gudz nadhe som migh giffuen är, effter hans crafftz werkning. Ef. 3: 7 (NT 1526). Genom myckit ätande blifwer Siälen trögh til at göra sin Gudztienst och förrätta andra sina wärkningar. Palmchron SundhSp. 335 (1642). Tiberns öfwerswämning och andra naturens wärkningar tilskrefwos Gudarnes wrede. Dalin Montesquieu 163 (1755). Det är ni, som riktat Svenska vitterheten med en ny art af Skådespel, der alt är rörelse, verkning och sång. Kellgren (SVS) 5: 42 (1786). Om en ovanlig dygd står fram ur tidens natt, / Har qvinnan lagt dess grund och den i verkning satt. Valerius 1: 15 (1806). Utskottet har sökt att bilda .. en lagstiftande makt, visserligt trög till verkning, men fast och stark till motstånd. Järta 1: 44 (1809). Gud är ett osynligt wäsende .. Derföre kan ingen se Honom eller förnimma Honom utan genom Hans werkningar. Schartau UndBarn 1 (c. 1820). — jfr FÄRG-, KRAFT-, LJUS-, NATUR-, REDUKTIONS-, REFLEX-, RÄTTS-, SALT-, SILVER-, SKADE-, STOFF-, STÖT-, TRYCK-VERKNING m. fl. — särsk. om ngt som åstadkoms l. uppnås gm sådan handling osv., verkan (se d. o. 2) l. effekt; äv.: inverkan l. påverkan. Aflatzkrämare woro så öfwerdådighe, at the icke blygdes föregifwa, thet theras medhfarande Aflat hadhe itt sådant Wärkande, at om någon .. hadhe kränkt Gudz Modher, så (osv.). Schroderus Os. III. 1: 29 (1635). Tor-Dön, och åskia, hwa kraft, hwad wärckande bringa the med sig? Stiernhielm Fred. 1 (1649, 1668). Styckade förbättringar, hvilka ofta lemna skadligare verkningar efter sig, än det onda de voro ämnade at förekomma. Höijer 4: 440 (1796). Han lemnade sin plats i konungens råd, innan verkningarna af den nya lagen gjorde sig gällande. 3SAH 2: 72 (1888). Ett avslutande avsnitt behandlar verkningarna av Rudbecks undervisning såsom de avspeglas i hans tekniska studenters karriärer. Lychnos 1996, s. 203. jfr BI-, EFTER-VERKNING. särsk.
α) i fråga om mekanisk l. kemisk l. fysisk påverkan; särsk. i fråga om påverkan på människokropp av födoämne l. gift o. d. Lemnius Pest. 14 (1572). Bliffue thesse gräss kokade wthi wijn, så haffue the större werckning (på bölder). Berchelt PestBeg. B 3 b (1588). Låtom oss .. tillse, hvilka verkningar den elektriska strömmen kan åstadkomma. 2UB 3: 124 (1897). I fråga om alkoholens verkningar är jag .. praktiskt taget analfabet. Wigforss Minn. 1: 145 (1950). Det ultravioletta ljuset har starkare kemiska och fysiologiska verkningar än synligt ljus. Bergholm Fys. 4: 93 (1957). jfr GIFT-, SOL-, STRÅL-VERKNING.
β) i fråga om påverkan på de yttre sinnena (i sht synsinnet). Cederschiöld Riehl 1: 34 (1876). Stenkubernas räta plan började svälla till levande rundning, formerna ställdes emot varandra till rytmiskt klara verkningar. Strömbom EgyptK 56 (1928).
γ) i förb. med orsak; förr särsk. i uttr. orsak och verkning; jfr VERKAN 2 e. Värkningar af samma beskaffenhet böra tillskrifvas samma orsak. Duræus Naturk. 5 (1759). Föreställningarne följa (i drömmen) på hvarandra utan allt sammanhang af grund och följd, orsak och verkning. Rein Psykol. 2: 446 (1891).
IV. [åtm. delvis utvecklat ur I 1 o. II b; jfr UTeleman i Språkets roll och räckvidd 254 ff. (2007)] i fråga om att väcka föreställning om ngt l. göra l. ge intryck av ngt, mer l. mindre liktydigt med: förefalla l. tyckas l. synas; särsk. med adjektiviskt l. (numera bl. ngn gg) substantiviskt predikativ; äv. dels opers. (se särsk. a), dels övergående i anv. ss. modalt hjälpverb (se b); i vissa ä. språkprov med kvardröjande bet. av II b. Det verkar nästan stötande, att Svante, som kommit hem till Sverige med hjertat fullt af Margareta, så plötsligt blifver förälskad i Märtha. 3SAH 2: 559 (1888). Historien om statsministerns förälskelse är mera resonnemang än känsla och verkar mera ”gjord” än genomlefvad. AB(L) 1895, nr 290, s. 1. I (målningen) ”En stormby” är fondens bretagneska gråstensbyggnad skuren i papp samt värkar teaterdekoration. GHT 1896, nr 125, s. 2. (Byggnaden) verkade slottslikt och öfversteg alla hennes förväntningar. PT 1905, nr 264 A, s. 3. Stockholms borgmästare verkade något kort i rocken, när han skulle försvara hånet mot Gud. NDA 1909, nr 122, s. 4. Maskineri och däckshus lågo långt akterut och fartyget verkade nästan tankbåt. VFl. 1936, s. 121. Hon har äntligen fått en bra anställning och direktören verkar dessutom trevlig. Jörgensdotter BergDöttrar 160 (2009). — särsk.
a) styrande komparativ sats inledd av (så)som l. som om; äv. opers. Hela hans anlete verkade som en ironisk Buddha. Wallengren Mann. 275 (1895). Anakréon, som följer efter Sappho .. värkar bredvid henne såsom rokokon efter Michelangelos Natt. Schück VLittH 1: 101 (1899). Hela landskapet kan ibland verka som om en jättekratta hade gått fram över det, rakt eller i milslånga svängar. Selander LevLandsk. 17 (1955). I gamla tider hade visst allting fått underordna sig blommorna, verkade det som. Gripe Tordyv. 32 (1978). Jag vill inte att det ska verka som om jag tycker det minsta synd om mig själv. Jörgensdotter BergDöttrar 176 (2009).
b) i förb. med efterföljande inf., övergående i anv. ss. modalt hjälpverb; i sht förr med inf. inledd av att. Svenska afdelningen verkar att bli rigtigt bra så att vi ha förhoppning att Sverige ska komma att hedra sig åtminstone med sin konstutställning. Eugen BrevBer. 80 (1889). Medan de sutto där hördes ett skott, men det verkade vara rätt långt borta. SvD(L) 29/8 1913, s. 6. Medan Wallace förefaller vara en skotsk Engelbrekt, som uppreser sig mot en engelsk Erik av Pommern, verkar Robert Bruce att vara en skotsk Karl Knutsson. KyrkohÅ 1941, s. 94. Hon verkar ha retat upp en hel del folk. Larsson BlodSpill. 173 (2005). Allt verkade handla om vem som skulle kasta den första stenen. Englund Silverm. 63 (2006).
VERKA UPP. (†) särsk. till I 3: verka ((hov l. klöv hos) husdjur); jfr verka ut 2. Om en Häst haltar, och man weet icke hwad honom skadar. Bryt honom tå Skona ifrå, och wärka honom up alt in til Qwickan, häffta them på nytt under. IErici Colerus 2: 353 (c. 1645). Lundell (1893). jfr uppverka 2. —
1) (†) till I 1: ge upphov till l. frambringa (ngt); äv.: fullborda l. slutföra (ngt); äv. med refl. obj. Wij samblade een stoor Myckenheet aff theras Ägg, dem the hafua grafuit neder uhti Sanden, och Solen sedan wärckar uth Ungar. Kiöping Resa 3 (1667). Så spår iag, Du som giör, ehwad Dig hälst behagar / Du hinner wärka’t ut i wåra lifstids dagar. Frese VerldslD 17 (1715, 1726). Norström Masskult. 139 (1910: sig).
2) (†) till I 3, = verka upp. Lätt wärckia honom (dvs. hoven) uth till Bloden. Rålamb 13: 134 (1690). Florman Abildgaard 87 (1792).
Ssgr (Anm. Vissa av de nedan, under A anförda ssgrna kan möjl. äv. hänföras till verk, sbst.1; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (I 3) VERK-JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se verk, sbst.1 ssgr) (verk- 1673 osv. verke- 1673–1896) hovsl. eggförsett järn (se d. o. 5 b) med vinklade sidkanter för verkning av hov l. klöv; jfr -kniv. BoupptSthm 1673, s. 1142 b. Skulle hofven vara mycket förväxt, bör man allra först med en hofklinga afhugga en del horn, innan man begynner afverka med hofknifven eller verkjärnet. Bendz Hofbesl. 62 (1893). —
(I 3) -KNIV. särsk. hovsl.: hovkniv; jfr -järn. Lind 1: 1806 (1749). Man (måste) med en werkknif utwerka hofwen så mycket, att materia och blod wisar sig. Wahrman Manski o. Wolstein 184 (1807). —
(II) -LÖS. [fsv. värklös] (†) inaktiv l. overksam l. passiv; äv. i överförd anv.; om sak äv.: som ej medför resultat, verkningslös. PErici Musæus 5: 23 b (1582). Ach! wercka så i migh, som eljes wercklös blifwer, At thetta werck går wäl. Spegel TPar. 81 (1705). Så länge Religionen endast är ett föremål för en verklös kunskap och ofruktbara betraktelser .. så länge gagnar dig föga din Gudaktighet. Lehnberg Pred. 3: 406 (c. 1800). Therapeuterne (ägnade sig) åt ett verklöst, contemplatift lif. Palmblad Palæst. 171 (1823). Schulthess (1885).
Avledn.: verklöshet, r. l. f. (†) om förhållandet l. egenskapen att vara overksam, passivitet. Risingh KiöpH 10 (1669). Bernhards lärjungar .. uppträdde skarpt mot Cluniacensernas förnäma verklöshet och konstkärlek. Wieselgren SvSkL 1: 128 (1833). Ridderstad SDikt. 3: 130 (1862). —
(II) -MEDEL. (verk- 1734–1885. verke- 1786) (†) verksamt medel (se medel, sbst. 13). Serenius Pp 3 b (1734). Denna blygsamhet, som kunnat wara et så starkt wärkemedel i Lagstiftarens hand. AdP 154 (1786). Schulthess (1885). —
(I 3) -STOL, sbst.2 (sbst.1 se verk, sbst.1 ssgr). (i fackspr.) burliknande anordning l. ställning vari djur placeras för l. vid verkning av hov l. klöv; jfr stol, sbst.1 I 1. Verkning bör ske någon tid innan djuren släpps på bete .. För ändamålet bör användas verkstol. Sonesson BöndB 698 (1955).
B (†): VERKE-JÄRN, -MEDEL, se A.
C (till III): VERKNINGS-ANDA. (†) om anda (se ande VIII 1 b) vari ngn l. ngt verkar l. som kommer ngn att verka. LBÄ 9–10: 77 (1798). —
-BANA. (†) jfr bana, sbst.1 1 g γ. Friden, framgångarna, glädjen, ledsage hans fjät på den nya, större verkningsbana, han så värdigt går att beträda! Wallin Rel. 1: 4 (1810, 1825). Warburg Richert 1: 303 (1905). —
-ELD. mil. om eld avgiven i syfte att tillfoga en motståndare personal- l. materielförluster; jfr -skjutning o. verkans-eld. KrigVAT 1921, s. 272. Den egentliga verkningselden måste koncentreras till den korta tid flygplanen framgå på rak kurs. TT 1944, s. 496. —
-FORM. (numera bl. tillf.) form (se d. o. I 3) för ngns l. ngts verkande l. verksamhet; särsk. om form för ngts påverkan. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 11. De för en viss muskels verkningsform teoretiskt avgörande faktorerna. Thunberg Livsförrättn. 312 (1925). —
-FULL. som har l. ger god l. avsedd verkan, effektiv; äv.: som ger stark effekt l. gör stort intryck, effektfull; jfr -rik. Rosenstein 3: 127 (1811). Den andre trumslagarynglingen närmast i förgrunden, är något af det verkningsfullaste Edelfelt målat. SD 1892, nr 340, s. 7. Det förnämsta hindret i vårt land för genomförandet af en verkningsfull strid mot .. tuberkulosen är alltjämnt bristen på vårdanstalter. PT 1906, nr 205 A, s. 3.
Avledn.: verkningsfullhet, r. förhållandet l. egenskapen att vara verkningsfull. Trippelalliansen är en skröplig ting, på vars verkningsfullhet vid ett kritiskt tillfälle starka tvivel börjat resa sig. Lidforss UtrikVyer 41 (1900). —
-FÄLT. fält l. område där ngn är verksam; äv. (o. i sht) mer l. mindre bildl. (jfr fält 8). HbiblSällsk. 2: 596 (1839). Utanför passadvindarnas verkningsfält såväl norrut som söderut avtar salthalten. Eriksson HavLiv. 144 (1926). Poeten Stéphane Mallarmés sekelgamla uttalande om poesins verkningsfält. GbgP 23/7 2004, s. 40. —
-FÖRMÅGA. förmåga l. möjlighet att verka; särsk. dels: handlingsförmåga, dels: förmåga att ha effekt l. nå resultat; förr särsk. om människans praktiska förmåga (jfr förmåga, sbst. 3 c). LBÄ 4: 25 (1797). Den practiska förmågans rätta svenska benämning är Verkningsförmågan. Boström Propæd. 77 (1859). Krutets stora verkningsförmåga beror deraf, att dess blandningsdelar vid upphettning kemiskt omsättas. Holmberg Artill. 2: 4 (1882). Flottans verkningsförmåga vore väsentligt förminskad under vintern. SvFlH 3: 314 (1945). —
-GRAD. grad (se grad, sbst.1 2) av verkan; särsk.: effekt (se d. o. 4), särsk. (tekn.) speciellare: förhållandet mellan tillförd o. nyttig (se d. o. 1 b γ) energi (vanl. uttryckt i procent); äv. bildl. Vi påstå at Uppfostrans verknings-grad hos hvarje menniska bestämmes af dess medels enlighet eller stridighet med egenskaperne af hennes Temperament. LBÄ 4: 37 (1797). Skruf-blocktyget är det kraftigaste af förevarande maskiner för lasters uppfordring samt lämnar väsentligen bättre verkningsgrad. 2NF 3: 715 (1905). Man (kan) till viss grad förstå dem, som .. utdöma lvartilleriet såsom ett redskap med alltför låg verkningsgrad. KrigVAH 1922, s. 57. I Österrike har nyligen ett naturgaseldat .. elkraftverk tagits i bruk. Den höga verkningsgraden 46,7 procent uppnås bland annat genom att kombinera gasturbin- och ångturbindrift av generatorerna. NTeknik 1981, nr 4, s. 11. —
-GRUND. (†) om ngt som kommer ngn att handla l. agera på visst sätt, handlingsmotiv, bevekelsegrund; jfr grund, sbst.1 III 2. LBÄ 5–6: 120 (1797). Brinkman o. Adlersparre Brevväxl. 169 (1831). —
-KRAFT. verkande kraft; äv.: kraft att verka; i sht i fråga om mental l. andlig kraft; jfr -förmåga. Nordenskjöld Oneir. 1: 34 (1783). Skall detta .. kunna tillämpas, måste hvar tjenstman äga full och obehindrad verkningskraft inom sin verkningskrets. KrigVAH 1808, s. 28. Hartset (till fiolstråken) förlorar med tiden sin verkningskraft, som det i fullt mått bibehåller endast omkring 6 månader efter sedan det tillverkats. Hedlund Fiolsp. 41 (1906). (Maskerna) utgöra ett slags bruksföremål av sällsamt intensiv, ja stundom paralyserande verkningskraft. Form 1950, s. 8. —
-KRAFTIG. som är i stånd att verka l. ge (god) effekt. 2NF 6: 725 (1906). De nya (aids)medicinerna .. har visat sig mycket verkningskraftiga på de flesta som tagit dem. AB 15/8 1996, s. 8. —
-KRETS. område l. sfär där ngn l. ngt är verksam(t) l. aktiv(t) (o. har inflytande l. effekt); särsk. i fråga om mental l. andlig påverkan; jfr krets, sbst.1 7, o. -sfär. Kellgren (SVS) 4: 375 (1783). Har en fiendtlig mina spelat, ventileras, undersökes och, om så fordras, repareras alla inom dess verkningskrets liggande gallerier. Busch Fästn. 136 (1880). (Under förklassisk tid) hade den grekiska konsten utsträckt sin verkningskrets långt utanför det Egeiska havets område. Kjellberg GrekRomK 62 (1932). —
-LINJE. (i fackspr.) tänkt linje representerande (riktning för) en krafts verkan. Tyngdpunkten till tryckprismat .. ligger .. på den vertikala linie, som går genom punkten d, och denna linie är således verkningslinie för kraften G. TT 1884, s. 125. —
-LÖS. som är utan verkan, som ej medför resultat (jfr verk-lös); äv. dels: gagnlös l. lönlös, dels: som ej berör, intetsägande. De begrepp om pligterna och Gudomligheten, som ligga verkningslösa i sinnet, bringas genom Bönen till verksamhet. Lehnberg Pred. 1: 182 (1810). Scener, i hvilka det kräfdes eld och initiativ, som utdrifvandet af schakrarna ur templet blefvo .. alldeles verkningslösa i Oberammergau. Levertin Diktare 89 (1898). Kustbatteriernas svarseld var verkningslös. Upsala 26/4 1917, s. 1. Försvarsadvokaten ska bemöta .. (åklagarens argument) med skäl för att hans klient ska försättas på fri fot, komma med verkningslösa invändningar. Flygt Verkan 91 (2004). —
-MEDEL. verksamt medel (se medel, sbst. 13), i sht om ngt abstrakt (jfr verk-medel); särsk. (o. numera bl.) om sådant medel nyttjat i syfte att påverka l. uppnå effekt, effektfullt medel. Jag (valde) bland verkningsmedlen på menniskors sinnen, Öfvertygelsen, och icke Fruktan. LBÄ 11–13: 191 (1798). Davy’s Afhandling om Electriciteten såsom Chemiskt verknings-medel. VetAH 1812, s. 32. Den generation han tillhör, torde .. vara oemottaglig för ironi som verkningsmedel. Delblanc Gunn. 112 (1978). —
-MEKANISM. (i sht i fackspr.) jfr mekanism 4 a o. -sätt. SvLäkT 1935, s. 1700. Verkningsmekanismen för (steroiden) oximetolon på benmärgens cellproduktion är delvis klarlagd. Fass 1978, s. 111. —
-OMRÅDE~020. område inom vilket ngt har l. skall ha sin verkan; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -rymd. KrigVAT 1853, s. 471. Vinderosionens angreppsyta är icke begränsad till enskilda fåror utan till hela fältet, och dess verkningsområde är sålunda större. SvNat. 1924, s. 77. Det är oerhört väsentligt att det finns konstnärer som är hänsynslöst radikala .. På så vis bestämmer de konstens verkningsområde. OoB 1963, s. 285. —
-PUNKT. (numera bl. tillf.) om punkt varpå en kraft verkar, särsk. om segelcentrum; äv. mer l. mindre bildl., om föremål l. objekt för ngns verksamhet. Om et Fartyg skal föras fram med Segel, så bör belägenheten af Seglens Centrum Gravitatis, eller Seglens Värknings-Punct, altid vara på något ställe uppå Linien XY. Chapman Skeppsb. 62 (1775). (Godsherrens) egenteliga verkningspunkt är – egendomen. LBÄ 44–50: 90 (1801). —
-RADIE. jfr radie 2 c; äv. mer l. mindre bildl. Stridsmedlen grupperas på djupet sålunda, att de som besitta största verkningsradien, ställas längst tillbaka. KrigVAH 1923, s. 100. Den ena (hållningen till politiken) har tagit sikte på att begränsa politikens räckvidd, den andra till att sträcka ut dess verkningsradie. AB 2/3 2004, s. 4. —
-RIK. (†) verkningsfull; äv.: effektfull. Den hastiga öfvergången i predikosätt under 1820–30-talen .. i vår kyrka, hade i .. (Schartaus) kärnfriska renlärighet en verkningsrik anledning. BL 13: 363 (1847). Brytningen (i Bellmans visor) mellan de graciösa rokokomelodierna och det naturalistiska innehållet är ytterst verkningsrik. Schück o. Warburg Huvuddr. 2: 147 (1917). —
-RYMD. (†) jfr rymd I 6 f β o. -område. Svea 7: 290 (1825). Huru utwidgade sig icke Hans werkningsrymd! Ifrån Nazaret och Capernaum gick Han i de nästa städer att predika ordet och werka i kärleken. Rogberg Pred. 2: 271 (1827). KrigVAH 1922, s. 54. —
-SFÄR. jfr sfär 6 b o. -krets. Ehrenheim Phys. 1: 230 (1822). Konung Vilhelm med stora tyska högkvarteret befann sig inom I. arméns verkningssfer. IllMilRevy 1898, s. 125. Bakom tekniken finns en konstnärlig lidelse som drar in åskådare i sin verkningssfär. DN 1/3 1994, s. B1. —
-SKJUTNING. (numera mindre br.) om skjutning med skarp ammunition; jfr -eld. Efter ytterligare mindre reglering av krevaderna i höjd och sidled vidtog verkningsskjutningen som på ett skjutfält. Hedin KrRyssl. 88 (1915). SAOL (1973). —
-SÄTT. sätt (se sätt, sbst.4 1) på vilket ngn l. ngt verkar (jfr -mekanism); särsk. i fråga om dels kemiskt l. organiskt ämne, dels apparat l. anordning; förr äv. i fråga om person, om sätt att handla l. arbeta l. åstadkomma ngt. Det Engelska .. hitintils nyttjade Kräftmedlet .. torde äga nog öfverensstämmelse med det nu .. utbudne medel, hälst bägge i sjelfva värknings-sättet nära med hvarannan öfverenskomma. VeckoskrLäk. 4: 11 (1783). Af (äldre) lärare .. torde det åtminstone vara ursäktligt, om de icke utan en viss farhåga emotse ett alldeles nytt och från deras hittils varande vida skildt verkningssätt. TLär. 1846–47, s. 23. Verkningssättet hos en centrifugalpump. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 46. —
-TID. tid varunder ngt (i sht kemiskt l. organiskt ämne) verkar l. har effekt; förr äv.: tid varunder ngn är verksam. LBÄ 5–6: 133 (1797). Fosterland! för hvilket min korta verkningstid var bestämd, och i hvars sköte jag anförtror mitt stoft. 2SAH 2: 222 (1799). Den nya generationens sömnmedel .. har kortare verkningstid och är inte lika starka som Rohypnol. GbgP 25/1 2004, s. 5. —
-VÄRDE. (i fackspr.) värde av l. mått på ngts verkan l. effekt; äv.: värde vid vilket ngt har (avsedd) verkan l. effekt. Sedan tillsattes öfverskjutande oxalsyrelösning af noga känd halt och verkningsvärde i förhållande till chameleonlösningen. TT 1883, s. 146. Reglerna om växtfaktorernas verkan och de s. k. verkningsvärdenas konstans. LAHT 1932, s. 978.
Avledn.: VERKAN, r. l. f. till (I,) II.
1) handlingen att verka; äv. om förmåga l. kraft att verka (ss. orsakande faktor); äv. dels i konkretare anv., dels (o. utom ss. senare led i ssgr numera nästan bl.) närmande sig l. övergående i 2 (särsk. i uttr. kraft och verkan (se kraft 5 c)). Ef. 1: 19 (NT 1526). Gudh hedrar Dopsens Watn medh sitt Nampn, och gifwer thet styrckio och wärckan aff sin egen Krafft. Rudbeckius Luther Cat. 212 (1667). (När fäktaren) fötterna och kroppen rätt och med gått förstånd weet att regera, der med att Klingan hennes ämbete och wärken desz bättre kan förrätta. Porath Pal. 1: F 1 a (1693). Då en del af kohlämnet med bäljarnas verkan är afblåst är kopparen god och smidig. JGGahn hos Berzelius Brev 9: 16 (1804). Det är att önska, att denna nya form för högskolans verkan i den allmänna bildningens tjänst må vara mäktig af ytterligare utveckling. Tegnér LundUniv. 22 (1897). jfr hand-, med-, på-, rikt-, sam-, samman-, skär-verkan m. fl.
2) resultat l. följd l. konsekvens; särsk. i sådana uttr. som göra (sådan l. sådan) verkan, ha (sådan l. sådan) effekt, nå (sådant l. sådant) resultat; äv.: utslag l. yttring; stundom med kvardröjande bet. av 1. LPetri Œc. 13 (1559). Et straff, som fölljer tätt på gierningen .. giör bättre värckan. Höpken 2: 123 (1748). Hvad jag tagit för kärlek kan blott vara en värkan af hans galanterie. Chenon Heywood 3: 46 (1773). Mannens målsmannskap öfver hustrun .. är .. förklaradt vara en verkan af vigsel. Schlyter JurAfh. 1: 162 (1836). Den som har den största erfarenheten om filmens verkan på publiken, är producenten. Förberg SäljFilm 95 (1946). jfr efter-, hel-, när-, omljuds-, reklam-, selektions-, skade-, symbol-verkan m. fl. särsk.
a) om påverkan l. inverkan av materiell l. fysisk art; särsk. om påverkan av drog l. födoämne o. d. på människokroppen. LfF 1898, s. 39 (1598). Att eldens werkan (på järn) måste ske ifrån ytan till Centrum. Rinman JärnH 268 (1782). En lika värkan af vissa medel, antingen de användas utvärtes eller invärtes. VetHLäk. VI. 3: 31 (1799). En brunnskur .. hade den lyckliga verkan att sjukdomen häfdes. Strindberg NRik. 38 (1882). Vid stekning och halstring uppstår produkter, vilka har en stimulerande verkan. StKokb. 10 (1940). jfr förstörelse-, gift-, roder-, skott-, strål-, träff-verkan m. fl.
b) om påverkan på de yttre sinnena (särsk. synsinnet). Kölmark InlPhilos. 1 (1785). Af lika, ja ännu starkare verkan i färgen äro de norska qvinnornas perlstickerier. Samtiden 1872, s. 414. Åskådliggöra ljudens värkan och intryck på hörselsinnet. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). När strävan efter dekorativ verkan tog överhanden .. utvalde man i stället för .. den sista kärven, de strån, som bäst lämpade sig för dekorativ halmflätning. Nilsson FestdVard. 143 (1925). jfr färg-, relief-, resonans-, skugg-, skönhets-, stämnings-verkan m. fl.
c) i fråga om förordning l. överenskommelse l. dom o. d.: effekt l. resultat; äv.: giltighet, särsk. (i sht jur.) i uttr. laga verkan. På thet .. berörde Stadgar och Ordningar få och behålla then wärckan och eftertryck, som Wårt Konungzlige Påbud .. lijkmätigt är. Schmedeman Just. 599 (1669). Winner then, som klandrade; äge tå upbuden och lagfarten emot honom ingen wärkan. JB 5: 8 (Lag 1734). Iakttages icke hvad .. är föreskrifvet, må domaren på anmälan .. med laga verkan utse ombud för patenthafvaren. SFS 1884, nr 25, s. 5. Verkan av offentligt ackord. NorstedtJurHb. 905 (1987). jfr rättskrafts-verkan.
d) fys. i fråga om kropps påverkan (på annan kropp); särsk. i förb. med motverkan l. återverkan, särsk. i uttr. lagen om verkan och återverkan. Tvänne kroppars verkan, och motverkan på hvarandra, äro altid lika, och i contrera directioner. Duræus Naturk. 18 (1759). Newton observerade .. (den) ömsesidiga påverkan som kroppar utsätter varandra för och formulerade lagen om verkan och återverkan. GymnFys. 1: 67 (1983). jfr fjärr-verkan.
e) i förb. med orsak. Man kan ju ej neka, at ju många Menniskior gifwa sielfwa en eftertryckelig wärckan och orsak til theras tilstötande olycka. Humbla Landcr. 2 (1740). Exakt vad som är orsak och verkan .. är .. svårt att reda ut. Englund Silverm. 86 (2006).
VERKARE, m.//ig. (verkare 1566 (: Swaffwellwirckare) osv. verker 1560 (: skrinverker)–1578 (: vrWerker))
1) (†) till I 1, II: person som åstadkommer l. skapar ngt; särsk. om Gud; äv. bildl. (Han) lägger sin Högste winning ther om, att Han måtte bewijsa Aristotelem Hafua meent, att Gudh skall wara werldennes wärckare, thet Han doch icke medh skäl göra kan. Forsius Phys. 74 (1611). Om iltaalsmän skicke sigh annorlunda (än rättsinniga), hwilke äre orettferdigheetennes werckare. Bullernæsius Lögn. 295 (1619). Den lefvande, föränderliga verkaren och förbättraren af detta förhållande (till staten) är intet annat än individuernes fortledeliga kraft. Biberg 1: 29 (c. 1814). jfr all-, skrin-verkare.
2) till I 1, II, ss. senare led i vissa ssgr.
a) om arbetare vid verk (se verk, sbst.1 6), i sådana ssgr som bergs-, fyr-, glas-, järn-, pappers-, svavel-verkare.
b) om person som bedriver skadlig verksamhet l. utför våldsam handling, i ssgrna nidings-, vålds-verkare.
3) (vanl. i den best. formen verkarn) [sannol. utlöst ur verk-mästare o. sålunda delvis till verk, sbst.1] (i vissa kretsar, vard.) till II: verkmästare. Verkmästaren kom till honom med order, att han fick sluta. – Kan verkarn säga mig orsaken? Koch Arb. 114 (1912).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content