KRATS krat4s, sbst.1, äv. (numera bl. i Finl.) KRASS, sbst.2, r. l. m. (l. f.?); best. -en; pl. -ar (VaruhusR 1539, s. 71 a, osv.) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. krasse o. krassa) VaruhusR 1540, SPF 1822, s. 111); förr äv. KRASSE, sbst.2, r. l. m., o. KRASSA, sbst.2, r. l. m. l. f.; pl. -ar l. -er (se ovan).
Ordformer
(kratser, pl. 1540; krassar, pl. 1539. krats (-tz) 1691 osv. krass 1738—1905 (fr. Finl.). krasse (cr-) 1551—1696. krassa 1554—1741)
Etymologi
[jfr d. kradse; av t. kratze, f., till kratzen (se KRATSA, v.)]
(i sht i fackspr.) redskap att kratsa med (äv., allmännare, att rengöra föremål med); särsk. om olika slags, vanl. med skruv (med dubbla, mot varandra böjda spiraler) l. ”klor” försedda redskap för uttagande av skott ur framladdningsgevär, framdragande av djur ur gryt o. d., uppryckande av ogräs, rengöring av gevärslopp l. borrhål (vid bärgborrning l. stensprängning) m. m.; äv.: kratsborste. VaruhusR 1539, s. 71 a. Kratzer, som hörer till bössorne. BoupptSthm 1678, s. 259 a. (Av svinborst göras bl. a.)kratsar eller runda bårstar hvarmed glas, bouteiller, krukor och slika kjärl renas inuti. Rothof 512(1762). Till skurning och tvättning (av bösspipor) begagnar man .. vanligen en krats, fastskrufvad på laddstocken och omlindad med blånor. Svederus Jagt 20(1831). Då borrhålet erhållit sin behöriga djuplek, rensas det fullkomligt från slamm och vatten medelst en Krats. Ström MinnB 7(c. 1865). Krats, 5 klor. GbgTrädgFPrisuppg. 1924, s. 77.HantvB I. 2: 266(1934). — jfr BORR-,BÄRG-,DJUR-,FIL-,HOV-,RÖR-,ULL-KRATSm. fl.
